Efterlängtade växlingar
Med ett avtal i bagaget och en värmande majsol i minnet har vi så äntligen nått en bit in i juni månad.
Jag inte låta bli att fråga mig: Hur kunde det gå så fort? Det var ju bara igår snön fortfarande låg och glänste i vårsolen och jag fortfarande kunde ta en tur på skidorna. Det är som om jag inte riktigt hunnit med. Fastän jag vet att sommarens härliga tid kommer efter våren, känns det alltid som att jag inte riktigt hinner med i dessa förändringar.
Samma fråga ställer jag mig många gånger i ett annat förändringssammanhang som på olika sätt liknar årstidsväxlingarna, nämligen förändringar i arbetslivet.
När årstiderna växlar sker det i en periodicitet som vi är vana vid. Den välbekanta tid som växlar över till nästa sker i ett visst mönster och i en viss takt.
Den förändring som årstidsväxlingarna innebär har man kanske till och med längtat efter, vilket kan göra att vårsolens strålar värmer lite extra efter vinterns kyla. I samband med vårens inträde börjar så våra förhopp-ningar om den stundande sommaren att spira, kanske kommer den att bli både varm och solig.
Antingen så kommer vi att känna glädje över det underbara väder som vi får möta. Eller också översköljs vi av en irritation, när midsommarfirandet vi planerat sedan förra året regnar bort. Men det är också det som är tjusningen med årstiderna.
De har en viss kontinuitet men också ett ganska stort mått av osäkerhet, i alla fall när det gäller vädret. Det som gör att man kan stå ut med denna kombination tror jag beror på att varje föregående situation – årstid – förbereder oss för nästa. Det är också det som gör att känslan av att det gått ”så fort” inte kompletteras med ordet ”för” – skiftet från vår till sommar sker ”så fort” men inte ”för fort”.
Den frustration som man kan känna i anslutning till förändringar i arbetslivet kommer många gånger av brist på tid att förbereda sig och reflektera över vad som varit och komma skall.
Likväl som våren förbereder oss för sommaren, ja, som varje föregående årstid förbereder oss för den följande, behövs även denna förberedelsetid i arbetslivet.
Vi behöver ett visst mått av kontinuitet för att klara av förändringar och vi behöver förberedelsetid för att anpassa oss till rådande situation. Annars riskerar vi att få ett arbetsklimat som präglas av växtvärk och osäkerhet. Vi får då en arbets(års)tid som inte är gynnsam och där alla förändringar åtföljs av en känsla av att det gått ”för fort”.
Med detta i åtanke tar jag mig tid att reflektera och en bra tid för det är nu.
Trevlig sommar!
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
