Den nedrustade psykiatrin
Hur många kassor kan ett samhälle bolla sina medborgare mellan? Kostnaden för det som missas i överförandet från en kassa till en annan överstiger ofta nyttan med en besparing. Ibland klargörs detta slöseri extra tydligt, till exempel av en psykiater som jag nyligen mötte vid lunchbordet på ett sjukhus: han var bekymrad över alla unga människor som slås ut av svåra psykiska problem.
De som kommer till psykiatrin i 20 till 25-årsåldern i landsändar med stor arbetslöshet har aldrig kommit in i samhället. Det slutar ofta med sjukersättning.
»Dessa ungdomar borde ha fångats upp för tio år sedan, av den skolhälsovård som då började sparas bort«, sa läkaren. Nu får landstingen betala dyrt för det som skolorna sparade.
De unga lider av att de känner sig värdelösa. Problemet är att detta inte är någon inifrån kommande vanföreställning, det är i stället samhällets dagliga budskap. Det verkar som om människor på det hela taget inte behövs längre, i varje fall inte särskilt många. Absolut inte unga människor utan utbildning.
— •l• —
Om hela en människas existensberättigande ska komma inifrån, om man själv oavsett omgivningens budskap ska våga tro att man är behövd, så måste man vara väldigt stark psykiskt. Men hur ska man bli det om skolan gick åt helvete och det dessutom är dåligt med stöd hemma?
Flickor skär sig och det gör numera även pojkar, berättade psykiatern.
Ätstörningar och självmordsönskningar blir allt vanligare. Hopplösheten växer. Har den vuxit sig tillräckligt stor kanske den unga människan flyr in i missbruk eller kriminalitet. Där finns i alla fall mänsklig gemenskap, ibland även inkomster.
Ju mer hårdhandskar samhället tar i med, desto dyrbarare blir de sena insatserna. Den verkliga paradoxen kommer när de som inte fick hjälp tidigt så småningom begår svåra brott. Då visar det sig ofta att deras närmaste, ibland även de själva, förgäves sökt hjälp i psykiatrin eller missbruksvården. Det är i stort sett omöjligt att få lite hjälp när man behöver det. Hjälpen finns först när allt gått åt helvete.
— •l• —
När någon är dömd till rättpsykiatrisk vård knusslas det inte längre med pengar. Den dömde får i genomsnitt fyra års vård, till en kostnad som kan uppgå till mellan 6 000 och 8 000 kronor per dygn. De flesta tror att denna kostnad belastar statens kassa, på samma sätt som kriminalvården. Men varje vårdfall är tvärtom en vinst för staten, som då får en fängelseplats över.
Kostnaden för den växande rättpsykiatrin bärs av landstingen, där den äter upp psykiatrins resurser för vård av icke kriminella.
Det är något i grunden sjukt i ett samhälle där psykiatrin för barn, unga och vuxna som inte begår brott har rustats ner under årtionden, medan rättspsykiatrin bara växer. Staten måste ta sin del av det ekonomiska ansvaret och inte fortsätta betrakta varje brottsling som döms till rättspsykiatrisk vård som en pluspost i statskassan.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
