Den livsfarliga kampen
Det är bara i ett fåtal länder i västeuropa – Sverige är ett – som ett fullödigt fackligt arbete kan bedrivas. Trots hundra år av facklig organisering i vår del av världen, verkar det vara en övermäktig uppgift att exportera facklig styrka till jordens övriga länder.
Nästan överallt är det arbetsgivarna som bestämmer. De fackliga försöken att stå emot slås ned med våld, motarbetas eller tas inte på allvar. I många stater hålls arbetskraften i nära nog slavliknande former. Värst är förhållandena i de hårda diktaturstaterna.
Förra året mördades 210 fackliga ledare i världen. Nära 3 000 misshandlades och torterades. Drygt 8 000 arresterades eller fängslades p g a elementär facklig verksamhet. Jag läser siffrorna i Förenade Fackföreningsinternationalens (FFI) rapport om kränkning av de fackliga rättigheterna år 2 000. Övergreppen detta år var fler än någonsin.
Det är en förfärande läsning. Arbetare som kräver något så självklart som att få betalt för sitt arbete möter misshandel, fängelse eller död.
I land efter land, i världsdel efter världsdel förtrycks fackliga kämpar. Farligast är det i Colombia i Sydamerika. 153 fackliga ledare dödades under fjolåret av poliser, militärer, halvmilitära högergrupper, företagstorpeder, knarkhandlare och gerillan.
Förföljelser, avskedanden, svartlistning, fängelse, tvångsarbete, straffarbete och tortyr. Det är några medel som den brutala diktaturregimen i Kina använder för att slå tillbaka mot de som kämpar för anständiga villkor på arbetsplatserna.
I Zimbabwe i Afrika mördas fackliga ledare gång efter annan. Att vara fackligt aktiv i Robert Mugabes land innebär att man sätter sitt liv på spel. I Libyen och Sudan är fackföreningar förbjudna. Bangladeshs regering ser facket som en allvarlig fiende till statsmakten.
Men även länder som kan insorteras i den rika demokratiska västvärlden motarbetar det öppna fackliga arbetet.
Australiens regering under ledning av John Howard driver en medveten antifacklig politik med begränsning av strejkrätten och möjligheten att sluta kollektivavtal.
USA har med George W Bush som president vandrat allt längre på den antifackliga vägen. Rätten att bilda fackföreningar och att strejka skyddas inte av USAs lagstiftning. Arbetsgivarna däremot ges full frihet att begå avtalsbrott och att använda strejkbrytare.
Även i vårt grannland och EU-medlemmen Tyskland utmärker sig regeringen negativt och har kritiserats för att inte respektera grundläggande fackliga rättigheter. Statstjänstemännen i landet har under mer än 40 år förvägrats, den för oss självklara, rätten att strejka.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
