De vill ha vårt stöd
Att jobba fackligt i vår värld är ofta livsfarligt. Det har påpekats många gånger, men förtjänar att upprepas.
Jag sitter och bläddrar i årets svenskspråkiga upplaga av Kränkningar av fackliga rättigheter, som just kommit ut.
I stat efter stat beskrivs hur fackliga ledare mördas, misshandlas och fängslas. I många länder är fackliga organisationer förbjudna. De förtrycks och förföljs.
Det är svårt att gradera allvaret i övergreppen, men utan tvekan är Colombia ett av de värst utsatta länderna.
Under 2001 mördades 185 fackföreningsmedlemmar där. 161 hotades till livet och 21 tvingades i exil utomlands.
FFI, den förenade fackföreningsinternationalen, gör bedömningen att fackliga organisationer är utrotningshotade i Colombia.
I Kina är facklig verksamhet förbjuden. Fackligt aktiva kan dömas till fängelse i upp till 20 år, eller till och med till livstid.
I USA har president Georg W Bushs korståg mot facket gjort facklig kamp utsatt.
Cirka 40 procent av de anställda i offentlig sektor nekas fortfarande rättigheter till kollektiva förhandlingar. På nationell nivå är det bara postanställda som kan förhandla. I allmänhet gäller strejkförbud för offentliganställda.
I den privata sektorn måste minst 50 procent av de anställda rösta för en fackförening för att den ska bli erkänd som motpart. Samtidigt driver privata arbetsgivare våldsamma antifackliga kampanjer mot facket.
Terrorbekämpning och de senaste veckornas krigsretorik från presidenten visavi Irak har tvingat facket ytterligare på defensiven.
Mot denna dystra bakgrund år det befriande att få uppleva solidaritet för förföljda fackliga kamrater, som den utrycktes på ISKAs (Internationalen för stats- och kommunalanställda) kongress i Ottawa i Kanada förra månaden. Eniga kongressdelegater från hela världen riktade skarpa uppmaningar till de politiska ledarna i exempelvis Colombia och Sydkorea att garantera fackliga fri- och rättigheter.
Ett annan, mer handgriplig solidaritet utgörs av det fackliga biståndet.
Så till exempel arbetar ST med att bygga upp facklig verksamhet i Bosnien-Hercegovina och Bulgarien.
Tillsammans med övriga svenska ISKA-förbund medverkar ST i biståndsarbete i Vietnam. I Burkina-Faso, Guinea, Mali, Niger, Tchad och Togo i Västafrika ansvarar förbundet för att stärka det lokala fackliga arbetet med särskild tonvikt på kvinnors delaktighet.
I Colombia deltar ST i ”Kvinnor för fred” – ett stort projekt med CUTs (motsvarighet till LO/TCO) kvinnokommitté i spetsen. Det finansieras av Sida, men går nu på lågvarv på grund av oroligheterna i landet.
Det här är naturligtvis bara en liten del av det hjälparbete som fackförbunden bedriver i de utsatta länderna.
Men allt som görs, varje liten enkel åtgärd, för att bygga upp facklig verksamhet är lika välkommet hos mottagarna. Det kan vi vara säkra på.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.