De goda tiggarbreven

KRÖNIKA: JAN-ÅKE PORSERYD2004-05-31

Då och då dimper det ner ett kuvert i brevlådan hemma från en hjälporganisation.

Av:  Jan-Åke Porseryd

Ofta med adressatens namn utanpå för att brevet inte ska förväxlas med ”vanlig” reklam.

Många ser det kanske som reklam ändå, eller som ett simpelt ”tiggarbrev” och kastar kuvertet i papperskorgen.

Men det är synd, gör inte så vill jag uppmana.

För det är angelägna ting som beskrivs i breven. Nöden, förtrycket och fattigdomen på jorden och hur vi svenskar kan hjälpa till i kampen för en bättre värld.

Själv fick jag nyligen ett personligt adresserat brev från ”Läkare utan gränser”.

I brevet berättar PehrOlov Pehrson, läkare och ordförande i svenska sektionen av Läkare Utan Gränser, hur han i krigets Burundi i Afrika möter en flicka klädd i trasig klänning med en febersjuk och nedbajsad lillebror på ryggen utanför näringstältet.

”Han får behandling mot malaria med de kombinationsläkemedel som krävs när malariaparasiten blivit resistent mot de vanliga medlen, som hänt i Burundi. Hon, visar det sig, har hostat i flera veckor och undersöks för tuberkulos. Två dagar senare leker och skrattar han som vilken treåring som helst, medan hans syster påbörjat behandling. Det är då jag verkligen känner att vi faktiskt gör nytta”, konstaterar PehrOlov Pehrson.

Visst kan det Pehrson beskriver upplevas som en droppe i havet, men det är bara en av många hjältemodiga insatser organisationen gör, ibland i omedelbar närhet av krig och konflikter.

Läkare utan gränser, eller Médecins Sans Frontières som är den internationella beteckningen, ger humanitär och medicinsk hjälp till offer för krig, konflikter, epidemier och katastrofer.

Varje år reser cirka 3 400 läkare, sjuksköterskor och vatten- och sanitetsexperter ut som volontärer till mer än 80 länder i Afrika, Asien, Latinamerika, Mellanöstern och Europa.

1999 fick organisationen Nobels fredspris som en erkänsla för sina insatser.

Åter till PehrOlov Pehrsons brev. Till delar är det naturligtvis ett tiggarbrev.

Han noterar hur vi för bara några 100-lappar kan rädda liv:

  • för 120 kronor får två undernärda barn två näringsmåltider om dagen i en hel månad.
  • 200 kronor räcker för antibiotika för att behandla tio barn mot infektioner.
  • 480 kronor kan ge en flykting tillgång till sjukvård under en månad i ett flyktingläger.

Egentligen borde hjälparbetet för de fattiga, de nödlidande och krigsoffren vara ett åtagande för världens rika stater.

Men så länge regeringarna smiter från sitt ansvar måste vi lita till frivilligorganisationerna.

De utför ett behjärtansvärt arbete, väl värt att stödja.

Så kasta inte kuvertet i papperskorgen…

Jan-Åke Porseryd är chefredaktör för ST Press.
Jan-Åke Porseryd är chefredaktör för ST Press.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA