Barbro Hedvall:Kappan som kan vända valvinden
De rödgröna säckar efter såväl klädmässigt som opinionsmässigt. Men Mona Sahlins snygga vita kappa kan bli vändningen, tror Barbro Hedvall, som tillsammans med Göran Greider skrivit boken »Stil och politik«.
Långt innan det finns något valresultat står en sak klar: i valrörelsen 2010 betyder stilen mer än tidigare. Allt fler iakttar partiledare och andra kandidater och funderar över vad de vill säga oss med sin klädsel, frisyr och allmänna framtoning.
Det är en vinning: ju klarare bild vi får av dem vi lägger våra röster på desto bättre.
Hur är då stilläget i svensk politik? Informellt – och det på alla plan. Svensk valrörelse är vardaglig. Politiker och väljare möts på torg, i valstugor, på arbetsplatser och hemma i vardagsrummet via teveskärmen. För oss är det självklart, men hur brukar det se ut i andra länder? Stormöten, regisserade föreställningar och mycket handskakning från en snabbt förbiglidande kandidat.
— •l• —
Här är det småskaligt och vardagstrevligt. Och det syns i politikernas stil. Uppknäppt skjorta, jeans eller chinos på herrar. Klänning och kofta eller jeans och jacka på damer. Dessa munderingar är inte precis partiskiljande. Förklaringen är lika enkel som klädseln: en svensk politiker ska vara som folk är mest, inte skilja ut sig med eleganta modekläder men inte heller vara alltför slarvig, trasig eller smutsig. Hellre H&M än FilippaK, Whyred eller Nakkna.
Valkampanjen börjar i sommarkläder. Partiledarna står på samma linje – litet skrynkliga skjortor, t-shirts av skiftande kvalitet och några trevliga sommarkjolar. Sedan ökar tempot, partiledarna formerar lag och uppträder tillsammans fyra och fyra. Där, någon gång i mitten av augusti, börjar också skillnaderna synas. Alliansgänget är lite bättre samordnat, herrarna har skjortor av god kvalitet, de har inte slips men solbrända leenden. Maud Olofsson visar ett gott förråd av små klänningar, mönstrade, ärmlösa och rakskurna – till slut, i den här valrörelsen har hon funnit sin stil, till min förvåning.
— •l• —
De rödgröna däremot säckar efter klädmässigt såväl som opinionsmässigt. Mona Sahlin har tack och lov lagt av den fruiga looken och återgått till sin gamla frisyr, kort och taggig. Ledsamt nog gör den gamla, en gång fräna garderoben ett begagnat-intryck. Mörka kavajer, snäva och omoderna, t-tröjor och svarta jeans. Hennes parhäst, Maria Wetterstrand, gör inte saken bättre. Hennes kavajer sitter illa och ser inte bra ut.
Finalen närmar sig. Dags för valmanifesten. Då stramar alliansens herrar upp sig i mörka kostymer, vita skjortor och slipsar. Här står en regering som ämnar fortsätta att regera.
Sent omsider samlar också utmanarna ihop sig. Herrar Eriksson och Ohly har varit hos frisören och någon har skaffat dem ett par nya, fräschare skjortor. Mona Sahlin blir svartare för var dag men syns också i en riktigt fin, nästan vit kappa i de allt kyligare vindarna.
Den signalerar nystart och nytt självförtroende. Ska det räcka ända fram? Skulle de rödgröna mot oddsen vinna, är jag i alla fall klar att peka på vändningen: Monas kappa.
Barbro Hedvall är journalist med ett förflutet på Expressen och Dagens Nyheter. Tillsammans med Göran Greider har hon gett ut boken »Stil och politik«.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
