Anna D. Öberg: Omöjligt med nollavtal i staten
De statliga parterna har siktat på att ligga efter alla andra. men det var i en tid när industriavtalet fungerade, skriver frilansjournalisten Anna D. Öberg.
Medan de statliga förhandlarna börjar förbereda sig för avtalsrörelsen 2010 kan de som redan träffat sina avtal fundera över framtiden. Och nog finns det en del att tänka på – inte minst på grund av den osäkra utvecklingen för industriavtalet.
Avtalsrörelsen 2010 har hittills varit minst sagt händelserik. Den största skrällen var att teknikarbetsgivarna sade upp industriavtalet.
Men mycket annat har också varit annorlunda. Konflikterna och varslen har varit fler och det första industriavtalet som tecknades omfattade inte alla.
Ett resultat av de hittills träffade avtalen är dock tydligt.
De nollavtal som en samordnad arbetsgivarvärld pratade
om inför avtalsrörelsen uppnåddes inte. Procentsiffrorna varierar något, beroende på avtalens längd och på om de som omfattas är lågavlönade eller inte. Men en siffra som ändå kan sägas sammanfatta nivån är avtalade löneökningar på runt
3,5 procent på två år. Det är betydligt mer än de »tomma« avtal arbetsgivarna ville ha, men mindre än tidigare.
— •l• —
Facken beskriver nivåerna som en framgång. Men frågan är om inte arbetsgivarna mellan skål och vägg gratulerar varandra till att de välregisserade nollutspelen gav resultat i form av låga avtal. Arbetsgivarna är säkert också nöjda med att många avtal innehåller lägre generella löneökningar och låga individgarantier.
En annan förändring är att avtalsperioderna varierar.
Redan om ett drygt år är det till exempel dags för tjänstemännen inom verkstadsindustrin att träffa nya avtal. Först några månader senare är det dags för övriga anställda inom industrin och ytterligare några månader senare för den kommunala sektorn.
Med uppsägningen av industriavtalet blir märkessättningen i nästa avtalsrörelse mer oklar än på mycket länge. Bland dem som redan träffat avtal pågår redan analyser och diskussioner om vad som kommer att ske.
— •l• —
Men de som fortfarande befinner sig i avtalsrörelsen 2010 påverkas sannolikt också. Ska avtalen som tecknas i år ligga i fas med dem som ligger först, alltså privattjänstemännen inom industrin – eller efter alla andra? Under lång tid har de statliga parterna siktat på att ligga efter alla andra. Men det har varit i en tid när industriavtalet fungerat. Nu finns inte bara osäkerheten om vad som kommer att hända inom industrin. En annan osäkerhet är konjunkturen. Mycket tyder på att bättre tider väntar, vilket kan innebära att förutsättningarna för avtalsförhandlingarna ser helt annorlunda ut om ett drygt år.
Hur de statliga parterna påverkats av avtalen inom privat och kommunal sektor och framtida oklarheter kan bli uppenbart om några veckor när de ska utbyta krav. Syns det inte då, lär det märkas efter sommaren när förhandlingarna drar igång.
En effekt av de träffade avtalen är dock uppenbar. Det blir svårt, för att inte säga omöjligt, för de statliga arbetsgivarna att kräva nollavtal inom den egna sektorn när det finns avtalade löneökningar i avtalen inom privat och kommunal sektor.
Anna D. Öberg
är frilansjournalist specialiserad på arbetsmarknadsfrågor.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.