ANALYS: En obehaglig förordning
Inom ministerrådet förbereds ett till synes oförargligt lagförslag om civilrättsliga regler inom EU. Men konsekvensen kan bli att tryck- och yttrandefriheten sätts ur spel. Det handlar om en förordning, ”Rom II”, vars syfte är att hitta gemensamma regler för vilket lands lagar som ska användas vid skadeståndsprocesser.
Utgångspunkten är att det är lagen i det land där en skada har uppstått som ska tillämpas. Om någon i Polen, Tyskland eller England anser sig vara förolämpad och vill driva en skadeståndsprocess ska polsk, tysk respektive engelsk lag användas.
Det skulle inte vålla några problem om lagarna inom EU vore något så när lika, men så är inte fallet.
I Sverige kan inte ett företag, som gör en förlust på grund av negativa skriverier, stämma en tidning för ekonomiskt förtal. Men det är den förhärskande ordningen i övriga Europa.
Därför kan konsekvensen av förordningen bli att ett svenskt medieföretag ställs inför domstol för ekonomiskt förtal enligt något annat EU-lands lagar.
Hur det skulle påverka mediernas granskning av näringslivet kan man bara gissa sig till.
•l•
Ett annat tänkbart scenario: Italiens premiärminister Silvio Berlusconi ilsknar till på en svensk tidning som kallat honom för en manipulativ bedragare och ickedemokrat.
Om Rom II vore infört skulle han kunna stämma tidningen för förtal och kräva skadestånd enligt italiensk lag. En domstolsprocess kan ske antingen vid en italiensk eller en svensk domstol, enligt en förordning som gäller redan idag.
Enligt Tryckfrihetsförordningen är det ansvarige utgivaren som kan ställas till svars i en speciell tryckfrihetsrättegång. Men även här är Sverige ett undantag.
Med Rom II skulle det sannolikt bli den enskilde journalisten som skrivit artikeln, inte ansvarige utgivaren, som blev stämd vid en förtalsrättegång.
•l•
Men förslaget ger vissa möjligheter att göra undantag från att använda den utländska lagen vid en rättegång, till exempel om det skulle vara uppenbart oförenligt med ”grunderna för domstolslandets rättsordning”.
Därmed kan ju frågan tyckas vara ur världen.
Men så enkelt är det inte, förklarar Michael Hellner på justitiedepartementet. Det är han som förhandlar för Sverige på tjänstemannanivå om Rom II.
– Vi kan aldrig vara helt säkra på att varje del i Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen är att hänföra till grunderna för vår rättsordning. Eftersom det är frågan om ett undantag ska den bestämmelsen också användas restriktivt.
Just nu ligger åtta olika förslag till ändringar av Rom II på förhandlingsbordet. Ett av dem är svenskt och går ut på att i möjligaste mån se till att svenska domstolar ska kunna tillämpa svenska tryck- och yttrandefrihetsregler. Någon hundraprocentig garanti tror Michael Hellner inte det går att få.
•l•
– Det är ganska ensamt. Sverige är nog det enda EU-land som i minsta detalj reglerat tryck- och yttrandefriheten på grundlagsnivå. Vi spelar helt enkelt inte på samma bollplan som de andra.
Vi kan bara önska Michael Hellner och hans kolleger på justitiedepartementet lycka till. Skulle de misslyckas ligger offentlighetsprincipens öde i händerna på EG-domstolen. Då återstår den fromma förhoppningen att domstolen håller fingrarna borta från våra grundlagsfästa rättigheter.
PS. Rom II: ”förordning om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser”, ska reglera alla skadeståndstvister som inte härrör från avtal. Förordningen, som blir direktverkande i medlemsländerna, kan också få konsekvenser för kollektivavtalen. En facklig stridsåtgärd som är tillåten i Sverige skulle kunna leda till en skadeståndsprocess som ska bedömas enligt lagen i ett annat medlemsland.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.