Alexander Armiento: Konsten att förklara fackets uppdrag
Det händer att läsare hör av sig till ST Press och klagar över att facken i allmänhet och ST i synnerhet syns för lite i debatten. Jag kan ha sympati för den känslan, även om det inte är hela sanningen. ST och andra fackförbund anstränger sig för att komma till tals i nyhetsflödet och på debattsidorna, och lyckas också med jämna mellanrum – men det gör naturligtvis även deras motståndare.
Som pr-experter och fackliga företrädare konstaterar i detta nummer av ST Press har fackföreningsrörelsen också allt större problem med att väcka förståelse för sina ståndpunkter och sitt agerande. Konflikten kring salladsbaren Wild’n Fresh
i Göteborg är ett utmärkt exempel. När varken ägaren Sofia Appelgren eller hennes anställda ville ha kollektivavtal, kom diskussionen att handla om »rätten att slippa«.
•l•
Facket lyckades inte förklara grunden för sin existens: att man är en pakt mellan arbetstagarna att inte sälja sig för billigt. Kollektivavtalet tryggar villkoren både för de anställda i det företag som skriver på och för de anställda i branschen i stort. Går personalen på en restaurang med på att jobba för sämre villkor riskerar andra att behöva sänka sina löneanspråk – eller bli arbetslösa.
Sofia Appelgren hävdade dessutom att hon erbjöd bättre villkor än kollektivavtalet. Detta blev snudd på en allmän sanning – trots att facket menade att de anställda gick miste om viktiga förmåner.
Hotell- och restaurangfacket fick inte heller särskilt mycket gehör för påpekandet att det är svårt för en enskild anställd på ett litet företag att själv kräva kollektivavtal.
•l•
Argumenten kan tyckas relativt enkla att begripa. Men inte så enkla och slagkraftiga som de fackets motståndare formulerade. Slaget om mediebilden vanns när en strävsam ung tjej som ville skapa nya jobb ställdes mot en makthungrig och ansiktslös organisation som hotade att driva henne i konkurs. Man kallade det »maffiametoder« att kräva avtal för anställda som inte var medlemmar och inget avtal ville ha.
I dagens samhällsklimat är de orsakssamband som facken grundar sitt agerande på inte längre självklara. För den unga generation som knappast hört talas om kollektivavtal och Saltsjöbadsuppgörelse i skolan kan de framstå som helt främmande. Jag är inte säker på att fackets företrädare förstått detta. Eller att de lyckats formulera sitt budskap så att det är begripligt för dem med andra perspektiv.
Stärkta av framgångarna söker fackets motståndare nya konflikter. Kristdemokraternas ungdomsförbund har lanserat kampanjen »A Non Facking Generation«, med ett innehåll lika vulgärt som dess namn. Formuleringar som »Vill du inte vara med i facket så försätts du tydligen i blockad!« visar att varken kunskaperna eller argumentationen längre behöver hålla en särskilt hög nivå.
Ska de fackliga organisationerna överleva sådana attacker måste de bättre kunna förklara varför de
finns och vad de vill uppnå. Det borde
inte vara omöjligt. Det är i varje fall
nödvändigt.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
