Veterinären som ska greppa klubban

Kor är fantastiska djur! Man ger dem cellulosa att äta, i princip papper, och ut kommer mjölk.

Leif Denneberg lutar sig tillbaka i flygplansfåtöljen och pratar nästan hänfört om de djur han under många år arbetade med. Han är veterinär med lång praktisk erfarenhet från kossor och andra idisslare och fascineras av deras »fantastiska system med fyra magar«.

Det är ruggigt decemberväder och vi är på väg till ett möte med en av EUs många rådsarbetsgrupper, där Leif Denneberg ingår.

Han är sedan fem år Sveriges CVO. Begreppet står för Chief Veterinary Officer, en person som företräder och för sitt lands talan i strategiska frågor kring djurhållning och livsmedelsproduktion. Till området hör djurskydd, smittskydd, foderfrågor och liknande.

Leif Denneberg är också chefsveterinär vid Jordbruksverket i Jönköping och för länge sedan var han distriktsveterinär i Blekinge – därav de varma minnena av svenska idisslare.

Det är en blandad skara som ingår i CVO-gruppen, berättar han. De flesta EU-länder har stora departement och jämförelsevis små ämbetsverk. Många CVO-delegater är därför departementstjänstemän. I Sverige är förhållandet det motsatta och svenska fackdepartement hämtar ofta sina representanter till rådsarbetsgrupperna bland experter på myndigheterna.

Utför regeringens uppdrag

När Leif Denneberg agerar i sin CVO-roll gör han det på regeringens instruktion, men den här uppdelningen i olika uppdrag och uppdragsgivare ser han inte som ett bekymmer.

– Jag tror att den svenska förvaltningsmodellen tvingar oss tjänstemän att hålla en tydlig svensk linje i EU-arbetet, oavsett om vi är placerade i departement eller verk.

Ofta deltar han i jordbruksdepartementets tjänstemannaberedning, där han och övriga ledamöter i rådsarbetsgrupper får sina instruktioner inför EU-mötena.

– Ungefär varannan månad reser jag till Bryssel och CVO-gruppen och ungefär en gång i halvåret har vi informella möten hos det land som sköter ordförandeskapet för EU, berättar han. Jag reser även till Paris som delegat i OIE, världsorganisationen för djurhälsa, och till Rom och FN-organet FAOs mul- och klövsjukekommitté.

I juli nästa år tar Sverige över ordförandeskapet från Tjeckien och då tar också Leif Denneberg över ordförandeskapet för rådsarbetsgruppen från sin tjeckiske kollega.

Pusslar med familjens tider

Hur hamnar en veterinär som är förtjust i kossor i EUs rådsarbete? Medan flygplanet brummar vidare berättar Leif Denneberg att han arbetat åtskilliga år på Jordbruksverket. Skälet till att han hamnade där är att hans fru fick jobb i Jönköping som »riktig« veterinär.

– Så vi pusslar som andra familjer med tider – med min hustrus jourer och mina resor. Vi har två döttrar, 4 och 14 år gamla.

I dag är han glad över åren som utövande veterinär, eftersom de gett honom praktisk erfarenhet i frågor som behandlas på EU-nivå. Som ett ytterligare plus räknar han sin veterinärutbildning i dåvarande Västtyskland, som gett honom kunskaper i tyska och vana att fungera i utländsk miljö.

Leif Denneberg räknar med att han ägnar ungefär hälften av sin arbetstid åt det internationella arbetet, EU inbegripet. Och mer blir det under ordförandeskapet. Förberedelserna har pågått i ungefär ett år, bedömer han.

– Vi arbetar både före och efter ordförandeskapet i ett 18-månadersprogram.

Förra ordförandelandet Frankrike, det nuvarande Tjeckien, och det kommande Sverige ingår i en ordförandeskapstrio, som förhandlat fram programmet.

Kontinuitet och profil

Enligt Leif Denneberg ska Sverige som EU-ordförande både ha en egen profil och se till att få »kontinuitet i EUs agenda«.

– Vi ska arbeta med att föra medlemsländerna fram till gemensamma beslut i olika frågor och sedan ge stafettpinnen vidare till Spanien som tar över 2010.

För hans egen del kan det också betyda att allt jobb han lagt ner på förberedelser inte behövs därför att vissa frågor inte kommer upp eller att helt nya plötsligt blir aktuella.

– Helst ska man planera in det oväntade, menar Leif Denneberg, men mest handlar det om att vara mentalt förberedd på det.

Att vara ordförande i detta sammanhang är något helt nytt för honom. Under förra ordförandeskapet följde han alla frågor från Jordbruksverket, men inför det kommande har han och andra berörda gnuggats i ett särskilt utbildningsprogram om EU; lärt in de olika institutionernas roll, arbetsordningen – hur man för förhandlingar, skriver kompromissförslag och mycket annat. Han har också mött EU-parlamentariker och rapportörer i olika frågor.

– Jättespännande! Man blir bemött på ett annat sätt när man representerar ett ordförandeland, möter mer välvilja och intresse. Det märks redan nu, menar Leif Denneberg.

Han är väl medveten om hur EU-arbetet förändrats sedan 2001. Många fler länder ingår numera och därmed ska fler enas om de förslag som läggs fram. Det finns även större möjligheter för länderna att bilda allianser i olika frågor.

– Jag trodde att CVO-mötena skulle bli mer ineffektiva än de är, men det har gått förvånansvärt bra hittills.

Leif Denneberg brukar ägna flygtiden till Bryssel åt att gå igenom papper och förbereda nästa dags frågor.

– Det gäller att ha tajming och en strategi för när man ska gå in i en diskussion eller backa upp andra talare. Till hjälp under mötena har jag en bisittare från EU-representationen, Pernilla Ivarsson.

Har fått ompröva sitt EU-nej

Innan planet landar avslöjar han att han en gång röstade nej till EU. Men där har hans EU-jobb fått honom att ändra uppfattning.

Planet tar mark i ett regnigt Bryssel och Leif Denneberg drar sig tillbaka till sina papper.

Nästa morgon träffas vi utanför Rådets pampiga byggnad i glänsande rosa sten. Där har redan media börjat ladda upp inför det toppmöte som ska hållas dagen efter.

Vi kryssar mellan teve- och radiobilar som nästan blockerar i ingången till rådsbyggnaden. Leif Denneberg skyndar in och genom den stora foajén i markplanet och vidare till CVO-gruppen på åttonde våningen.

Den håller till i ett jättelikt, avlångt rum som domineras av ett väldigt bord på en orangefärgad matta och där människor minglar omkring. På salens ena långsida skymtar tolkarna i sina bås bakom glas och på den andra tar bisittarna plats. Medan man väntar på ordförandelandet Frankrike – »dom är sena som vanligt«, mumlar någon – går Leif Denneberg runt bland kollegerna och hälsar.

Här ska de diskutera en handlingsplan för EUs nya djurhälsostrategi fram till 2013. Nästa punkt gäller animaliska biprodukter – hur olika rester kan användas i kretsloppet. Även läget för veterinära handelsavtal till Ryssland och andra länder utanför EU ska behandlas och slutligen, gissar Leif Denneberg, blir det en livlig diskussion kring förekomsten av giftet dioxin i irländskt kött.

Så stängs dörrarna för utomstående och mötet kan börja.

Även lunchen tas till vara för planering och bilaterala kontakter. Tillsammans med Tor Bergman och Lena Björnerot från Livsmedelsverket respektive Jordbruksverket, slår sig Leif Denneberg och Pernilla Ivarsson ner vid lunchbordet för ett samtal med Alberto Laddomada, chefen för den enhet i kommissionen som har hand om djurhälsa.

Brysselrepresentationen fördubblas

I en paus under de fortsatta mötesförhandlingarna dyker Pernilla Ivarsson upp. I grunden är hon agronom, och sedan 2004 är hon utskickad från jordbruksdepartementet till Sveriges representation i Bryssel.

– Representationen är som ett regeringskansli i miniatyr, säger hon. Från nästa år kommer antalet personer hos oss att fördubblas och bli närmare 160.

Representationen företräder Sverige i kontakterna med EU-institutionerna och Pernilla Ivarsson är ansvarig för frågor som rör livsmedelskedjan och livsmedelssäkerhet.

Hon fungerar som en länk mellan arbetsgrupperna och departementet, bistår med kontakter och kan föreslå förhandlingstaktik.

Förbereder genom att bygga nätverk

När hon får frågan hur många rådsarbetsgrupper hon är inblandad i ser hon lite ställd ut och konstaterar bara att »de är många«.

Förberedelserna inför sommaren beskriver hon som »nätverksbyggande«. Hon ska även se till att det finns praktiska resurser för alla möten i Bryssel och sortera upp frågor i nu aktuella och »de som vi vill ska bli aktuella« under ordförandeskapet.

Pernilla Ivarsson är också Sveriges representant i en attachégrupp. Den är en mellaninstans där man förbereder rådsarbetsgruppernas frågor, innan de behandlas i Coreper (se faktaruta nedan).

– I attachégruppen diskuterar vi i allmänhet frågor av mer politisk karaktär och vi försöker hitta lösningar för att underlätta de beslut som ministrarna så småningom ska fatta.

Jämfört med ordförandeskapet 2001 ställs Sverige i sommar inför vad hon kallar »tre osäkra kort«. En ny kommission och ett nytt parlament ska väljas och ingen vet hur det går med Lissabonfördraget.

– Man får vara flexibel. Men nu måste jag i väg till ett Corepermöte, avrundar hon. Det handlar om klordoppade kycklingar, det vill säga de behandlas med klorlösning mot bakterier. Kommissionen har förslagit att metoden ska få användas i EU men medlemsländerna har förkastat förslaget.

Tröttkörda medlemsländer

Inte förrän klockan 19 slutar CVO-mötet. Då har mycket riktigt många oroliga frågor ställts till den irländska delegationen. Resultatet blev att kommissionen, efter samråd med chefsveterinärerna, beslöt att irländskt griskött som producerats mellan 1 september och 6 december 2008 ska förstöras.

– Stämningen var god under mötet men medlemsländerna är nog lite slitna, summerar Leif Denneberg. Ett ordförandeskap på hösten är kortare än på våren, eftersom augusti är semestermånad för de flesta EU-länder. Och fransmännen har kört hårt, de har haft högt tempo och hög ambition.