Tufft jobb och uselt betalt
Arbetsförmedlaren Julia Koval är utbildad jurist och har varje morgon en kö av arbetssökande Kievbor att möta. Det trivs hon med – men hon vet inte hur länge hon orkar stanna. »Lönerna är väldigt låga. Det är det mest smärtsamma med jobbet.«
Arbetsförmedlingen i Kievförorten Sofiivska Borsjtjahivka är inrymd i en grön villa, som skulle kunna vara idyllisk om det inte vore för den öronbedövande trafiken på motorvägen strax utanför trädgården.
Men innanför entrén är det lugnt. Det första besökaren möter är en reception och ett bord med broschyrer om hur man söker jobb, skriver cv och hanterar en anställningsintervju. Tidningar med platsannonser finns också utlagda, en bokhylla har pärmar med information om utbildningar och på en väggskärm finns lappar om aktuella lediga jobb i regionen.
Arbetsförmedlingens hjärta är det stora inre rummet där Julia Koval och hennes kolleger sitter vid sina diskar och tar emot besökare. Femton minuter är beräknat för var och en, förutom vid det första besöket som får ta trettio minuter.
Just nu väntar man på en stor grupp soldater som behöver hjälp, säger kontorschefen Andrej Ivanov. Rysslands annektering av Krimhalvön och vakthållningen vid gränsen mot de separatistkontrollerade områdena i sydost, eller »antiterroristoperationerna« som de kallas i Ukraina, påverkar även arbetsförmedlingens arbete. Soldater som avslutat sina militära uppdrag söke arbete, liksom den stora gruppen internflyktingar. Arbetsgivare som tar emot internflyktingar kan få bidrag eller skattesänkningar.
Julia Koval tycker att hon har ett svårt jobb. Hon måste dels följa det komplexa regelverket, dels möta människor i en ofta svår situation.
– Jag arbetar med människor och det är mycket känslor. En del är fulla, andra gråter eller grälar. Jag har aldrig blivit hotad, men folk har förbannat mig.
Lönen för en arbetsförmedlare ligger på motsvarande drygt 1 000 kronor i månaden och ger knappast kompensation för ansträngningen och den kompetens som krävs, anser hon. När hon får frågan vad hon gör om fem år sneglar hon försiktigt på chefen.
– Lönerna är verkligen väldigt låga, upprepar hon. Det är det mest smärtsamma med jobbet. Därför är det inte så många som vill jobba här.
Den bedömningen delas av andra
arbetsförmedlare som Publikt träffar. Natalia Krasovska på förmedlingen i city säger att de, trots kravet på akademisk utbildning, har samma lön som städare.
– Med alla höjningar av priser och avgifter överlever vi inte på den här lönen.
Ett annat bekymmer för arbetsförmedlarna är att de förra året förlorade sin status som statstjänstemän. En ny lag har delat upp de statligt anställda i två kategorier, och de som inte längre räknas som statstjänstemän förlorade semesterdagar och fick sämre pension.
Det har också gjorts nedskärningar. Av de omkring 550 anställda inom Kievregionens arbetsförmedlingar har drygt 70 sagts upp. Men alla uppsagda har fått nya jobb, i privata företag eller statliga bolag. Det var tack vare fackets ansträngningar, anser fackordföranden Iryna Mjanovska på arbetsförmedlingarnas regionkansli i Kiev:
– Vi har varit proaktiva, så det blev inte så tungt. Vi i facket har kanske inte så mycket makt, men vi försöker påverka och är ganska aktiva.
Trots alla problem tycks arbetsförmedlarna stolta över vad de åstadkommer i verksamheten. »Vi lyckas hitta jobb åt nästan alla på en gång«, framhåller regionkansliets chef Denys Darmostiuk. Han berättar att man nu fokuserar på att skapa tätare kontakter med arbetsgivare och skolor. Man visar även upp sig på allmänna platser. Denna morgon har till exempel en rad arbetsförmedlare slagit sig ned utanför spärrarna på en tunnelbanestation vid regionkontoret.
Det är viktigt för arbetsförmedlingen att marknadsföra sig. Verksamheten startades 1990, i samband med Ukrainas självständighet och omvandling till marknadsekonomi, och det är inte alla som vill gå dit. Det har varit skambelagt att inte ha ett jobb.
– Folk från tidigare generationer kan sakna Sovjettiden. Men de yngre vet inte hur det var förr och skäms inte för att komma hit, säger Iryna Mjanovska.
Besök på arbetsförmedlingen är också obligatoriskt för den som vill ha arbetslöshetsersättning. Den arbetslöse har sedan rätt att tacka nej till högst två jobberbjudanden, erbjudanden som måste matcha tidigare jobb och lön eller åtminstone snittlönen i området.
Det kan vara svårt att hitta ett nytt arbete till högkvalificerade personer, konstaterar den lokale kontorschefen Andrej Ivanov:
– Även om en hel del av de jobb vi kan erbjuda är bra, är många överkvalificerade.
En del försöker i det längsta att undvika en ny anställning, säger Denys Darmostiuk på regionkontoret:
– Exempelvis vill de som kommer från höga poster i rättsväsendet ofta inte ta ett sämre jobb. De har också maximal arbetslöshetsersättning och är nöjda med det. Vissa jobbar samtidigt, i den grå sektorn.
