Tryggheten viktig när staten sparar
På Migrationsverket i Norrköping är personalen luttrad. Omorganisationer, uppsägningar och osäkra vikariat har präglat tillvaron. Tryggheten är en viktig fråga, värd att slå vakt om. Men man hinner inte tänka på den dagligen, än mindre diskutera den.
Världens bästa trygghetssystem, har det sagts om trygghetsavtalet för svenska statsanställda. Men det är inte en gång för alla givet. Redan under förra avtalsrörelsen kom signaler från Arbetsgivarverket om att »det är för dyrt« och även i år hörs samma tongångar.
På Migrationsverket i Norrköping har det inte trängt igenom riktigt. Här är man visserligen medveten om att tillvaron är allt annat än säker och vet ungefär vad avtalet innehåller. Men trygghetsfrågor konkurrerar med oron för att antalet semesterdagar kan vara i farozonen.
Semesterns längd ifrågasatt
–Inom staten har vi fler semesterdagar än enligt semesterlagen och den statliga arbetsgivaren anser att det finns för mycket innestående semester. Nu ifrågasätter arbetsgivaren att vi ska ha så lång semester som vi har, när vi ändå inte tar ut den, förklarar Kristina Jonsson.
Hon är arbetsplatsombud och handläggare på Migrationsverkets mottagningsenhet. Tillsammans med kollegerna Lena Eriksson, Georg Kayar och Pia Hurskainen har hon tagit sig tid att prata om trygghetsfrågorna.
Vi träffas en solig vårdag då grönskan håller på att slå ut och värmen är på väg tillbaka efter ett tillfälligt bakslag. Framtiden borde vara ljus, men inom myndigheten har lugnet inte infunnit sig helt efter den senaste omorganisationen.
För, som Pia Hurskainen säger, trygg kan man aldrig vara, medan Lena Eriksson funderar över vad regeringen kan tänkas hitta på vad gäller anställningstryggheten.
Avtalet gällde inte vikarier
Lena Eriksson började på Migrationsverket 1990 och gick länge på vikariat. Hon omfattades då inte av trygghetsavtalet.
–Det kändes orättvist att jag stod utanför. Dessutom hände det att jag fick besked om förlängning av mitt vikariat strax innan det pågående tog slut. Nu först är jag tillsvidareanställd, berättar Lena Eriksson.
Georg Kayar är vikarie sedan två år. Han kom till mottagningsenheten när transitenheten i Norrköping lades ner och i juni går hans vikariat ut. Vad som väntar därefter är oklart. Men han rycker på axlarna.
–Kanske får jag veta veckan innan vikariatet går ut om det blir förlängt. Hittills har det förlängts fyra gånger.
Uppsagd tre gånger
Pia Hurskainen har sagts upp tre gånger under sina ungefär 15 år på verket.
–Efter några år på ett annat jobb räckte mina statliga år för att få komma tillbaka hit 2004. Vid nästa uppsägningsvarv kanske inte ens 20 statliga år är tillräckligt för att få behålla jobbet. Är det trygghet! utbrister Pia Hurskainen.
Av de 20 personer som i dag finns på mottagningsenheten – den har tidigare haft 100 anställda – kommer endast hon och några till från den före detta asylenheten. Den sistnämnda byggdes upp 2002 men lades ner efter bara tre år.
I höstas trodde många att samma öde också väntade mottagningsenheten, men just nu tycks det inte vara aktuellt. Anledningen är en prognos som talar om cirka 40000 asylsökande, enligt Kristina Jonsson.
Under tidigare svängningar i strömmen av asylsökande, med personalminskningar som följd, har några av de fyra kollegerna haft praktisk nytta av både trygghetsavtalet och Trygghetsstiftelsen.
Pia Hurskainen fick ekonomisk hjälp när hon sades upp 1996/97. Hon erbjöds en IT-tjänst inom verket i Solna, men eftersom hon bodde i Norrköping betalade Trygghetsstiftelsen hennes flyttkostnader. Senare har hon på egen bekostnad flyttat tillbaka.
–Jag vet också att man har ett år på sig att få hjälp till utbildning eller annat och då hinner man planera, tillägger hon.
Hon syftar på den bestämmelse som säger att uppsägningstiden fördubblas för den som sagts upp på grund av arbetsbrist och som deltar i en åtgärd från Trygghetsstiftelsen.
–Det ger en tid att hinna söka jobb också, säger Georg Kayar.
För Kristina Jonsson har Trygghetsstiftelsen betalat en utbildning i arbetsrätt. Hon berättar också om en kollega som sagts upp. Kollegan kunde få praktik hos en annan myndighet, vilket ledde till anställning. Under praktiktiden stod Trygghetsstiftelsen för hennes lön.
Kristina Jonsson ser de statliga arbetsgivarnas önskan att ändra i trygghetsavtalet som ett uppenbart hot mot det statliga trygghetssystemet.
–Arbetsgivarverket ska sluta »rycka i« trygghetsavtalet och vi i ST måste slå vakt om det, understryker hon.
TRYGGHETSAVTALET
- Kollektivavtal mellan Arbetsgivarverket och facken på det statliga området. Gäller för de statliga myndigheterna.
- Omfattar dem som sägs upp eller riskerar att sägas upp på grund av arbetsbrist och vid omlokalisering. Förutsättningen är att de varit tillsvidareanställda i ett år eller tidsbegränsat anställda i minst tre år i följd.
- Innehåller regler om förlängd uppsägningstid vid arbetsbrist, inkomsttrygghetstillägg i samband med nytt jobb, avgångsersättning, pensionsersättning med mera.
- Avtalet är grund för Trygghetsstiftelsen som ska stödja uppsagda med råd och att söka jobb/starta eget.