Tröttnar aldrig på tågturer
ST-medlemmen Jonas Svartlok blev tjusad av tåg redan vid 12 års ålder. Entusiasmen ledde vidare till jobb som lokförare, posten som ordförande i Järnvägshistoriska riksförbundet – och till ett nytt efternamn.
Du ägnar både arbetstid och fritid åt tåg. Varifrån kommer ditt intresse?
– I grunden handlar det nog om en krökt gen (skratt). Det har varit ett fritidsintresse som övergick i jobb. Jag växte upp i Stockholm, och det fanns en museiförening i Slakthusområdet som hade publika tågkörningar. Jag gick dit en gång med min bror. Sedan åkte jag hem, lämnade av min bror och åkte tillbaka. Från den dagen var jag engagerad.
Hur har ditt engagemang sett ut?
– Det började med att jag fick en målarpensel i handen och fick hjälpa till med renoveringar. Sedan fick jag pröva på som eldare. 1995 flyttade jag till Halmstad, och 2004 startade jag en förening i stationssamhället Landeryd. Där fanns ett gammalt rivningshotat lokstall som vi tog över och byggde verksamhet kring.
– Och eftersom jag är en sådan som aldrig kan hålla tyst blev jag föreslagen som ordförande i Järnvägshistoriska riksförbundet, JHRF, och där är jag nu. Lokförare blev jag först 2008 och samtidigt körde jag upp för ånglok.
Vad gör ni i JHRF?
– Vi är en intresse- och lobbyorganisation som samlar de 35 museiföreningar vars tåg kör på Trafikverkets spår. Vi har också fått tillstånd att vara utbildningsorganisation för museifordon.
– En aktuell fråga för oss är Trafikverkets nya signalsystem som införs successivt och som kan komma att lamslå museitrafiken. Vi skulle rent tekniskt kunna anpassa våra tåg, men till en enorm kostnad. Och de resurserna har vi inte.
Betraktas tågvurmare som nördar?
– Tja, brorsan kallar mig Stig-Helmer emellanåt… Men mestadels möts vi av uppskattning för att vi gör insatser för det rörliga kulturarvet – tillsammans med föreningar som ägnar sig åt andra transportmedel som bilar, båtar och flygplan. Man behöver känna till sin historia för att förstå sin samtid, och du får bättre förståelse om museiföremålen är i sin rätta miljö.
Har du någon favorit bland järnvägsfordon?
– Nej, inte direkt, men det är alltid roligare att köra ånglok än ellok!
Till sist, varifrån har du fått ditt fina efternamn?
– Jag skyller det på min fru. Hon har till viss del kommit att dela min fascination för gammal teknik, och kom på namnet.