Tålamod behövs mer än pengar
Bosnien, Bulgarien, Colombia, Västafrika och Sydkorea. I dessa länder bedriver ST fackligt biståndsarbete. Stödet kan handla om medlemsrekrytering, hjälp till kollektivavtal, folkrörelse- och fredsarbete och att öka medvetenheten om hiv och aids.
I mitten av oktober blev ordförandena för offentligfacken i Bosnien-Hercegovina och Republica Srpska överens om att börja samarbeta. Ett verkligt genombrott för STs pågående biståndsprojekt på Balkan.
Överenskommelsen kan bli ett värdefullt stöd när 7 000 nya statstjänstemän ska anställas och organiseras i Bosnien, säger STs internationella sekreterare Ilkka Pärssinen, som var med när pappret undertecknades.
Försvarspolitiken är redan gemensam i Bosnien, likaså utrikespolitiken och tullväsendet med gränspolisen. Så småningom ska även skattemyndigheterna och domstolarna bli gemensamma. Myndighet efter myndighet kommer att byggas upp på statlig nivå, samtidigt som de reformeras.
Etniska motsättningar hinder
Samarbetet mellan Republica Srpskas förbund för statstjänstemän och anställda inom rättsväsendet och statstjänstemännens förbund i federationen Bosnien-Hercegovina har hittills varit omöjligt på grund av etniska motsättningar som kvarstått efter krigsslutet. De två centralorganisationer som finns har ännu inte börjat samarbeta.
Med pengar från LO-TCOs Biståndsnämnd och i nära samarbete med Internationalen för stats- och kommunalanställda, Iska, har ST varit med och byggt upp fackförbundet för offentliganställda i Bosnien-Hercegovina. Förbundet organiserar även jurister och advokater.
Utbildning i »facklig diplomati«
– Idag är förbundet starkt och självständigt, har ordning på sin medlemsrekrytering, god ekonomi och är dessutom bärare av omfattande kollektivavtal, säger Helmut Moser, ordförande i ST inom Migrationsverket. Det är han och Ilkka Pärssinen som har turats om att åka till Sarajevo sedan projektet påbörjades 1998.
Stödet till statstjänstemännen i Bosnien har bland annat bestått av facklig grundutbildning till medlemmar, utbildning av lokala och regionala förtroendevalda i förhandlingsteknik, opinionsbildning och information.
Man har också ägnat sig åt ledarskapsutveckling och åt att lära förbundens olika aktörer »facklig diplomati«. Målet har varit att få dem att börja samtala med varandra, förklarar Helmut Moser.
– Språket har emellanåt varit ett problem, eftersom vi har haft svårt att hitta tolkar som både behärskar terminologin och kan förklara vad begreppen innebär. Jag har faktiskt känt att vi borde ha reserverat pengar för att ta med oss en egen tolk från Sverige.
Kontakter kvar i Baltikum
Utvecklingssamarbetet i Bosnien är troligtvis det projekt ST lagt ned mest kraft på under de senaste åren, men det pågår även andra projekt, till exempel i Colombia, Bulgarien och Sydkorea.
Biståndet till statstjänstemän i de baltiska staterna i mitten på 1990-talet gav också värdefulla kontakter som ST nu försöker upprätthålla.
– Oavsett om man vill demokratisera gamla strukturer eller bilda nya fack, så måste arbetet ske efter mottagarnas behov och på deras villkor. Detta kräver tålamod, eftersom nya tankar mognar långsamt, säger Ilkka Pärssinen.
Två kronor per medlem
– De gamla strukturerna håller fortfarande ett järngrepp om medborgarna. Ibland vill människor inte ens minnas hur det var att gå till fabrikerna, där det på grund av materialbrist inte fanns något att göra. De fick i alla fall ett gratis mål mat om dagen!
Fackligt utvecklingsarbete betyder för STs del inte att man skänker bort en massa pengar som tillhör medlemmarna. Två kronor per medlem och år, knappt 200 000 kronor, kostade det fackliga biståndsarbetet ST under 2003. Kunskapsbiståndet och kamratstödet som ST förmedlat kan inte värderas i pengar, konstaterar Ilkka Pärssinen.
ST stödjer offentliganställda som vill bygga starka fack för att garantera sina medlemmar grundläggande rättigheter, drägliga arbetsförhållanden och en lön de kan leva på.
– Förutom kunskaper om fackliga fri- och rättigheter och om social dialog sprider vi också idéer om internationell facklig solidaritet. Detta kan i långa loppet gagna även anställda i Sverige och Norden, som idag har bättre villkor än man har i flertalet andra EU-länder. Om inte andra får det bättre, riskerar vi att påtvingas sämre villkor, säger Ilkka Pärssinen.
De flesta nya EU-länderna har anpassat sin lagstiftning till EU-standard, men implementeringsfasen kan vara lång. Då uppstår lätt utrymme för maktkorruption och mutor.
Det har hänt bland annat i Bosnien-Hercegovina, där politiker snabbt flockats kring ett företag som börjat gå bra, lagt sig i verksamheten och även försökt sko sig.
ST behöver inte tillstånd
I Bulgarien har myndigheterna börjat ändra i statstjänstemannalagen, vilket lett till facklig splittring. Idag finns där fyra förbund som organiserar statstjänstemän, berättar Ilkka Pärssinen.
En av fördelarna med internationellt fackligt projektsamarbete är att ST inte behöver myndighetstillstånd, inga formella godkännanden från politiker för att ta kontakt och arbeta med sina systerorganisationer. När Sverige som stat bedriver Sida-samarbete måste man däremot först bli överens om villkoren med mottagarlandets regering och även på myndighetsnivå.
Fackligt aktiva i ledningen
– ST har naturligtvis inget emot att skaka hand med politiker, borgmästare och ministrar, om det ingår i de lokala fackens kultur, men vi vill inte att de lägger sig i vårt utvecklingssamarbete, försäkrar Ilkka Pärssinen.
I alla nu pågående biståndsprojekt koordinerar STs kansli verksamheten. Till varje projekt utses en utbildare eller företrädare som är direkt involverad i egen facklig verksamhet, antingen som avdelningsordförande eller förbundsstyrelseledamot.
