Snacka om löner
* Förhandlingar är fackets sak.* Jag räknar med bättre lön om jag förhandlar själv.* Facket försvagas av individuella förhandlingar.* Vill medlemmarna förhandla ska de förses med verktygen.
Meningarna är delade bland ST-medlemmarna på Statens pensionsverk (SPV) i Sundsvall inför det treåriga löneavtalet och de nya valmöjligheter som detta ger individen. För de flesta ST-medlemmarna är dock den överskuggande frågan: Ska jag förhandla själv eller inte?
Så sent som i augusti 2004 visade en enkät att 70 procent av medlemmarna var inställda på att klara förhandlandet själva och den form man då uttalade sig om hade Juseks avtal som mönster.
Facket redo ta över
På SPV har de lokala parterna kommit fram till en lokal förhandlingsmodell. Här kan den enskilde medlemmen välja antingen att facket förhandlar eller att själv förhandla med chefen. Om båda parter i sistnämnda fall är eniga skriver de på ett avtal som automatiskt är reglerat i kollektivavtal. Vid oenighet tar facket över.
Till dem som valt att låta facket förhandla hör Guye Thuresson.
–Lönesättande samtal är inte bra, jag tror att facket försvagas av individuella förhandlingar, säger Guye. Vissa kanske lyckas bra med att förhandla själva, de som har talets gåva…
Skilda åsikter på enheten
Förhandlingar är fackets sak, menar hon och berättar att hon jobbar på en enhet med 25 personer som har skilda åsikter.
Andreas Andersson däremot tror att lönen påverkas till det bättre om han förhandlar själv. De flesta han känner förhandlar själva oavsett om de arbetar inom privat eller offentlig sektor.
–Så det är lika bra att börja med det. Fast hur man lyckas beror på hur bra argument man har, menar han.
Också Dan-Evert Eriksson har sagt ja till lönesättande samtal. Hans uppfattning är att chefen inte har fullständig kontroll över vad alla gör och dessutom är en del chefer nya.
–Jag vill påverka min lön och räknar med att den blir bättre om jag förhandlar själv. Några risker med lönesättande samtal ser jag inte.
Arbetsplatsombudet Nina Linnsén har bestämt sig för detsamma.
Hennes chef är ny och hon räknar med att han ännu inte vet vad hon kan och gör. Nu kan hon berätta det själv. En dialog mellan chef och medarbetare tror hon kan ge båda en klarare bild av medarbetarens kompetens och vad man bör göra för att förbättra lönen.
–Jättebra! säger hon. Får jag inte vad jag begär får jag kanske vad facket kommer fram till. En individgaranti på 700 kronor under tre år är inte mycket – vem vill ha denna lösning?!
Zoia Chalak arbetar på SPVs IT-avdelning. Enligt henne är de flesta medlemmar tillräckligt starka och självständiga att förhandla själva. Om man vill kan man ju välja facket.
–Det är på tiden att vi får avgöra hur vi vill ha det, betonar hon. Nu kan vi själva redogöra för vad vi gjort och chefen är tvingad att lyssna. Han har speciellt avsatt tid för detta.
Om man är osäker på vad man ska begära kan man få statistik från personalavdelningen, det är ingen hemlig information.
–Om man sen är nöjd med lönen eller ej är mer en filosofisk fråga, säger Zoia Chalak som tillägger att arbetsmarknad och därmed löner ligger bättre till för ITs personal än för övriga anställda.
När det gäller avtalets innehåll som helhet har de tillfrågade inte så mycket att kommentera. Avtalsperiodens längd är OK liksom att individgaranti finns, det är de flesta ense om.
–En morot måste finnas, anser Dan-Evert Eriksson.
Det totala utfallet på 7,3 procent under tre år? Tja, det är väl vad övriga avtal på arbetsmarknaden ger, menar man och rycker på axlarna.
Förändringarna som gjorts i trygghetsavtalet får dock allvarliga konsekvenser enligt Dan-Evert Eriksson. Framför allt gäller det att åldern höjts till 61 år för att en person som mist jobbet ska få ut pensionsersättning eller särskild pensionsersättning.
–Det medför att arbetsgivaren i framtiden får svårare att klara övertalighet med pensionslösningar, säger han.
Juseks avtal lockade
När STs löneavtal för 2004– 2007 blev klart varnade STs ordförande uttryckligen i ST Press nummer 16/04 för de lönesättande samtalen, där uppgörelse om lön mellan chef och medarbetare blir automatiskt kollektivavtalsreglerad. Varför har ST inom SPV ändå valt att delvis tillämpa den modellen?
Så här svarar avdelningsordföranden Lena Engblom:
–Jag uppfattade förbundsordförandens uttalande som en rekommendation.
–När vi i slutet av 2003 undersökte medlemmarnas möjlighet att löneförhandla utgick vi från den modell som Jusek använt i några år. Medlemsenkäten i augusti förra året gjordes för att se hur stort intresset var för individuella löneförhandlingar. STs avtal var då inte klart. Därför har vi i lokala facket sagt, att om den modell som vi nu förhandlar om ska gälla, så blir det bara för en förhandlingsomgång, ett år. Under våren ska vi göra en utvärdering och därefter tar vi ställning till hur vi ska fortsätta förhandla.
Hur väl rustade är medlemmarna att förhandla själva?
–Som stöd har vi haft tre medlemsmöten under 2004 då vi fokuserat på hur man löneförhandlar själv. Bland annat har en av STs ombudsmän och SPVs personalchef informerat. På fackets hemsida finns också redskap för medlemmarna och vi i facket stöttar.
Vilka fördelar har systemet?
–Att arbetsgivaren måste se ST-medlemmen i ögonen och motivera varför arbetsgivaren vill sätta den nya lönen. Medlemmen kan också tala för sin sak och ta eget ansvar.
Vilka risker ser du?
–Att en medlem som förhandlat själv är nöjd ända tills det visar sig att kollegan fått en bättre löneutveckling. Har modellen med automatisk kollektivavtalsreglering använts är ju förhandlingen avslutad.
Hur har ni lagt upp årets förhandlingar?
–Än så länge har ST-SPV beslutat att alla medlemmar ska få ett lönesamtal med lönesättande chef. De samtalen blir plattform inför förhandlingarna. I samråd med arbetsgivaren ska facket se över lönestrukturen och om extra satsningar ska göras. Därefter delas lönepotten procentuellt upp i två delar efter hur många som ska förhandla själva och för vilka facket ska förhandla.
Vilket tidsschema har ni?
–Lönesamtalen har startat, därefter sker de individuella förhandlingarna. Efter dem förhandlar facket för kollektivet och för dem som inte enats med chefen. Enligt ett förslag ska de individuella lönerna vara klara vecka sju och samtliga löner vecka tio. Den nämnda utvärderingen får avgöra hur vi fortsätter de lokala löneförhandlingarna 2004– 2007.
