»Skidåkningen är som ett gift – man blir beroende«

FÖRDJUPNING: INTERVJU2007-12-18

Lars Persson, ST-medlem och arbetsplatsombud, är »elitmotionär« på skidor. Förra året vann han två av fem lopp. Arbetstiden ägnar han åt nationalekonomi vid Umeå universitet.

För vem tävlar du?

–Min hemmaklubb är IFK Umeå men sedan i fjol tävlar jag för Lycksele IF. Numera satsar jag på långlopp – ofta minst 40 kilometer. Jag ser mig nog som en av de fem bästa på långlopp i Västerbotten och tävlar mot både helproffs och andra.

Hur mycket tränar du?

–Under säsongen blir det cirka tio timmar i veckan. Jag är ju doktorand och kan styra min tid ganska bra, åka skidor dagtid och arbeta på kvällen. Skidåkning är som ett gift, man
blir beroende och har svårt att
sluta.

Du kallar dig elitmotionär, hur blir man det?

–Jag är född och uppväxt i Umeå och har alltid åkt skidor. Mellan 1994 och 1998 gick jag på skidgymnasium i Lycksele.

Hur var det att gå där?

–Jättekul, absolut det roligaste jag gjort! Jag kunde förlänga min gymnasietid till fyra år och åka skidor på dagtid, hur mycket jag ville. Man kom in på meriter i skidåkning före 16 års ålder och i Lycksele togs fyra killar och fyra tjejer in per år.

–Jag gick i samma årskurs som skidskytten Björn Ferry, som jag umgicks med dagligen. Längdskidåkaren Per Elofsson, ett år äldre än jag, bodde i rummet intill. Per tog ett antal VM-guld, men har nu lagt av, och Ferry är stor stjärna i skidskytte. Jag såg honom härom helgen i Sportspegeln då han blev fyra och femma i två tävlingar i världscupen.

Hur känns det att se sina berömda skolkompisar i dag?

–Både och… Det är roligt att de lyckats men samtidigt tänker jag: Tänk om jag lyckats. Nu har jag fått distans och inser att de nog hade något extra som jag saknade, så det känns inte särskilt bittert.

När vet man att man måste välja mellan idrott och annan karriär?

–Framgången är avgörande. Hade jag vunnit alla tävlingar 1998, sista året på gymnasiet… Man inser nog ganska enkelt vilken chans man har. Jag kände att om jag inte kunde bli bäst i världen, då är det lika bra att börja plugga. På gymnasiet läste jag det naturvetenskapliga programmet och eftersom jag tyckte om matte och var intresserad av ekonomi och aktier blev det civilekonomprogrammet, senare nationalekonomi på universitetet. Nu i slutfasen av doktorandutbildningen forskar jag kring miljöpolitik.

Har du aldrig ångrat dig?

–Definitivt inte. Det kändes lite att välja bort skidor på heltid men jag hade kompisar som gjorde detsamma. Med facit i hand kan jag säga att jag gjorde rätt val.

Vad betyder skidåkningen för dig i dag?

–Kompisar. Jag har kvar kontakten med dem som jag tävlat mot och fortfarande träffas vi i Umeå, där vi tränar och pratar skidor. Min sambo är också motionär men inte lika inriktad på skidor. Så skidor är hälsa, vänner, umgänge och givetvis tävlingsmomentet. Jag är tävlingsmänniska. Mitt andra stora intresse just nu är älgjakt – dock inte på skidor.

ÄMNEN:

Övrigt
Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA