»Sifferlöst användes för kortsiktig besparing«
Sifferlösa avtal i kommun och näringsliv har har ibland tagit en ände med förskräckelse. Arbetsgivare har utnyttjat avtalen till att spara in på lönerna.
Ett exempel är Vårdarbetsgivarnas avtal med fackförbundet SKTF, numera Vision. Facket sade 2010 upp avtalet i förtid, missnöjda med hur avtalet hanterades lokalt.
– Det var ganska många arbetsgivare som inte skötte sig, utan använde det sifferlösa avtalet till att hantera svårigheter i företagens ekonomi, säger ombudsman Kjell Svahn på Vision.
De problemen har inte funnits i Visions sifferlösa avtal med kooperationen och kommunala företag, poängterar han. Men i det nya avtalet med privata Vårdarbetsgivarna infördes en klausul: Om ett företag inte sköter lönebildningen som tänkt kan förhandlingen tas över av de centrala parterna, som fastställer en siffra.
På skolans område vägrar såväl Lärarförbundet inom TCO och Sacoförbundet Lärarnas Riksförbund att acceptera bud om tre års sifferlöshet i ett femårigt avtal. »Erfarenheten vi har av kommunernas vilja att ge lärare något när det inte finns ett centralt utrymme fastställt är mycket dålig«, skriver ordförande Metta Fjelkner på Lärarnas Riksförbunds hemsida.
På den privata sidan är sifferlösa avtal ovanliga, men en grupp som prövat är anställda på IT-företag. Sacoförbunden Jusek, Sveriges ingenjörer och Civilekonomerna tröttnade emellertid på IT-arbetsgivare som kom med skambud, och tecknade i våras i stället ett centralt avtal med en »stupstock« på 2,6 procent.
– Avtalet blev en kortsiktig besparingsmöjlighet som företagen utnyttjat, kommenterade Civilekonomernas förhandlingschef Mikael Andersson på ett seminarium som Saco-S arrangerade i Almedalen i somras.