Så hittade hon tillbaka till jobbet
På Försäkringskassan i Vellinge ser man allvarligt på långtidssjukskrivningarna. Och gör något åt dem.
För Inger Svensson, handläggare på kassan, tog det lång tid att inse att hon var på väg utför.
Hon drabbades av enorm trötthet och saknade ork vid sidan av jobbet. Hon kämpade på men drabbades av en infektion som gick över i lunginflammation. Efter två månader hemma försökte hon jobba heltid, men det gick inte. Då insåg hon att hon måste göra något för att hitta tillbaka till jobbet och till sig själv. När hon fick ett erbjudande om att gå kursen ”Våga växa vidare” förra våren nappade hon direkt. I samma veva bytte hon – på eget initiativ – arbetsuppgifter.
De elva kursdeltagarna (samtliga anställda på försäkringskassor i Skåne) träffades en dag i veckan under våren, hade ett sommaruppehåll och fortsatte sedan en bit in i september. Handledarna kom från Energipoolen och i programmet ingick exempelvis samtal, avslappning och basal kroppskännedom.
– Kursen gjorde mig medveten om att jag driver på mig själv hela tiden. Nu vet jag att det kommer bakslag och jag tar inte så illa vid mig av dem, säger Inger Svensson.
En av de konsekvenser som kursen gett henne är att hennes prestationskrav har minskat.
Sedan mitten av 2001 är hon sjukskriven på halvtid.
– Jag vet vad jag kan i dag. Fortfarande är det svårt att acceptera att jag bara kan jobba halvtid.
För Inger Svensson blev bytet av arbetsuppgifter en viktig del av processen. Och detta är något som flera i gruppen kommit fram till. Somliga vill vara kvar inom kassan, andra söker sig därifrån.
– Jag har lärt mig att jag måste göra många roliga grejor för att läka. Jag gillar att röra på mig, att pyssla i trädgården. I dag kan jag hantera mitt liv men jag får planera det jag ska göra. Livet har blivit lite mer inrutat.
När Inger Svensson går ut genom dörren i sitt rum passerar hon ett hopprep som hänger på väggen. Ett likadant hopprep finns på alla tjänsterum. I korridoren finns ett expanderbart och ganska stramt gummiband som kan användas för att träna hållning och knäböjningar. Tanken är att det ska uppmana till rörelse.
På något sätt symboliserar detta viljan att medarbetarna ska förbli friska. Men det har uppenbarligen inte alltid lyckats. De senaste fyra åren har sjuktalen i Sverige fördubblats. Det som skiljer just Vellinge från många arbetsplatser är att problemen tas på allvar och att chefen för kassan, Nils Elfverson, arbetar aktivt för att få sjukskrivna tillbaka i arbete.
– Orsakerna till de skenande långtidssjukskrivningarna är komplexa, säger Nils Elfverson. Det handlar om hela livssituationen, inte bara arbetet. Fokuset på arbetsmiljön har varit för starkt. Det finns inte en buse, det gäller att hitta balans i livet.
I slutet av 2002 såg Riksförsäkringsverket att den uppåtgående sjukskrivningstrenden är på väg att plana ut – samtidigt som antalet förtidspensioneringar ökar. Förra året kostade detta staten sammanlagt 100 miljarder kronor.
– Hela den offentliga sektorn har varit utsatt för hårda rationaliseringar de senaste åren. Det har lett till ökad arbetsbörda, större personalomsättning – och många sjukskrivningar, säger Nils Elfverson.
På Försäkringskassan i Vellinge är tre av fem medarbetare som arbetar med sjukfall och rehabilitering nyanställda. De har jobbat där i ett år eller mindre. Och sedan Nils Elfverson började på kassan för tio år sedan är det bara två kvar i den grupp på tolv som arbetar med dessa frågor.
– De erfarna måste klara sina egna jobb och samtidigt handleda och fungera som mentorer för de nya, det ökar trycket, säger Nils Elfverson.
I Vellinge började konsekvenserna märkas på allvar årsskiftet 1998–99. En av dem som inte orkade med det allt högre tempot då var Inger Svensson, som arbetade heltid med rehabiliteringsfrågor.
– De flesta som drabbas av utmattningsdepression är i grunden mycket ambitiösa och vill mycket, konstaterar Nils Elfversson.
Tidiga symptom på utmattning är att personen jobbar mycket övertid, drabbas av trötthet och inte hittar det som ger ny energi.
– När barnen blev stora gick jag upp på heltid och lade ner hela min själ i jobbet. När arbetsbördan blev större satt jag kvar och jobbade flera kvällar i veckan, men hur mycket jag än jag jobbade så fixade jag det inte, säger Inger Svensson, som trivdes bra.
– Vi som arbetsledare kanske påskyndar den här negativa spiralen när vi ger individuella lönetillägg till personer som är högpresterande, säger Nils Elfverson självkritiskt.
Under hela den här perioden har Inger Svensson känt ett starkt stöd från sin chef och sina medarbetare. De för en öppen dialog.
– Min roll är både att bromsa och stötta, säger Nils Elfverson. Det går inte att lägga ansvaret helt och hållet på individen eller chefen, vi måste hjälpas åt tillsammans. Mitt ansvar är att inte släppa tillbaka de långtidssjukskrivna för tidigt på heltid.
Det räcker inte med att de som är på väg in i en utmattningsdepression får gå på kurs – hur bra och självstärkande den än är. Det är ett bra steg på väg men det behövs mer därtill. Det hjälper individen, men inte arbetsplatsen som helhet.
Synen på arbetet och sättet att arbeta måste förändras, anser Nils Elfverson. I Vellinge blev första steget att försöka reducera trycket och ansvaret på den enskilda individen genom att stärka känslan av att teamet har ett gemensamt ansvar för arbetssituationen. Numera är det gruppen som har ansvar, inte den enskilde handläggaren.
– Och så måste vi mer betona det vi gör, än det vi borde göra… och så känna oss nöjda med det vi faktiskt gjort, fortsätter han.
