Efter mordet – så fungerar säkerhetsarbetet på häktet i dag
Sju år efter dödsmisshandeln av en kriminalvårdare på häktet i Huddinge återvänder Publikt till arbetsplatsen där kollegerna aldrig kommer att glömma det som hände.
Då: Kriminalvårdare slogs ihjäl på jobbet
I oktober 2011 misshandlades en ung kvinnlig kriminalvårdare till döds på häktet i Huddinge. Hon var ensam med en intagen man och överfölls när hon vände ryggen till för att öppna en dörr. Händelsen ledde till chock och förstämning, men också till kritik mot brister i säkerhetsarbetet, något som Publikts föregångare ST Press skrev om. Knappt tre år senare åtalades tre chefer inom Kriminalvården för arbetsmiljöbrott. De friades dock av såväl tingsrätt som hovrätt.
Nu: ”Säkerhetsarbetet ligger på en helt annan nivå i dag”
Sedan mordet på kriminalvårdaren 2011 har Huddingehäktets säkerhetsarbete utvecklats. Men minnet av händelsen lever kvar.
– Vi som arbetade på häktet då och är kvar nu kommer aldrig att glömma den 3 oktober 2011, säger Johan Lindgren, som Publikts föregångare ST Press intervjuade första gången strax efter dödsmisshandeln.
Johan Lindgren har länge varit fackligt engagerad, och är i dag klubbordförande för ST Stockholm Syd, där häktet ingår. Han säger att den tragiska händelsen satte djupa spår.
– Den var en rejäl ögonöppnare för alla, från oss på golvet till generaldirektören, och den ledde till ett stort förändringsarbete.
Säkerhetsarbetet ligger på en helt annan nivå i dag, bedömer han. En av de frågor som har diskuterats mycket är ensamarbete.
– Man utgår ofta från att ensamarbete är farligt, men det man ska undvika är det farliga ensamarbetet. Numera är vi generellt två när vi är med de intagna.
När dörrar öppnas för vistelser på promenadgården sker det i dag med automatik, utan personal närvarande. Personalen bevakar och styr från ett annat rum.
– Men i övrigt har vi mycket kontakter med de intagna och har mer strukturerade aktiviteter på avdelningarna.
Säkerhetsbedömningarna har också blivit mycket bättre, anser han, och de görs numera skriftligt i stället för muntligt.
– Vi gjorde förstås säkerhetsbedömningar även förr, men de har blivit mer systematiska. Vi går dagligen igenom de intagna och bedömer om någon exempelvis är våldsam eller mår dåligt. Dokumentationen finns lätt tillgänglig för alla, och man kan bli uppmanad att gå in och läsa på.
Kriminalvården har byggt upp en underrättelsetjänst som samarbetar med andra myndigheter, och man har generellt blivit bättre på att dokumentera sådant som incidenter, behandlingsinsatser och annat, säger Johan Lindgren.
En annan förbättring han ser är att placeringar av intagna görs mer noggrant.
När de tre cheferna friades från arbetsmiljöbrott efter mordet, skrev hovrätten att det var ”enskilda arbetstagares misstag eller glömska den aktuella dagen som fick till följd att rutinerna inte följdes”.
Johan Lindgren känner inte till några fall från senare år där risken för våldsincidenter ökat på grund av att rutinerna inte följts.
Men även om det skett väsentliga förändringar är inte alla risker i arbetet undanröjda, understryker han.
– Det kan braka loss även om man kartlagt noga. Vi får inte glömma bort att vi hanterar individer som ofta är i dåligt psykiskt skick och som har lättare att ta till våld än vad normalmedborgaren har.