Robin är redo att ta över jobbet

Oxfordforskarna Carl Benedikt Frey och Michael Osborne publicerade 2013 en rapport som skakade världen. De hade gjort en detaljerad analys av arbetsuppgifterna i 700 yrken på den amerikanska arbetsmarknaden för att undersöka om dessa skulle kunna skötas av maskiner.

Det skulle de, till väldigt stor del. Närmare hälften av jobben, 47 procent, skulle rent tekniskt kunna ersättas av digitaliserad och automatiserad teknik inom 20 år, bedömde forskarna.

En motsvarande undersökning av svensk arbetsmarknad gjordes året därpå av nationalekonomen Stefan Fölster, på uppdrag av Stiftelsen för strategisk forskning. Han kom fram till att en ännu större andel av jobben i Sverige, 53 procent, kan försvinna på grund av ny teknik.

Men bedömningarna varierar kraftigt. När OECD förra året analyserade den digitala omvandlingen på arbetsmarknaden blev slutsatsen att endast omkring sju procent av jobben i Sverige löper hög risk att slås ut, en lägre andel än i länder som Tyskland och Österrike.

Dessutom är det inte givet att alla tekniska möjligheter tas i bruk omedelbart. Dels måste tekniken vara billigare och bättre än människan, dels måste samhället godta den. Exempelvis vill kanske inte restaurangbesökare bli serverade av en robot. Ett annat exempel är självkörande fordon, som potentiellt kan revolutionera transportsektorn. Regeringen antog nyligen regler som ska göra det lättare att testa dem på allmänna vägar, men en rad frågetecken återstår: Litar vi på dem? Vem ställs till ansvar vid en krock?

– När man gör långsiktiga prognoser är det en svårighet att man måste hantera den typen av frågeställningar, konstaterar Julia Asplund, analytiker vid Arbetsförmedlingens riksprognosgrupp. Vi måste veta innehållet i olika yrken, hur stor efterfrågan det är på arbetsuppgifterna och hur stor acceptansen är för automatisering.

De flesta bedömare tycks ändå vara ense om att tjänstesektorn och tjänstemannajobben kommer att följa efter industrin i en omfattande digitalisering och automatisering, förr eller senare. Som Publikt berättar i artikeln på nästa uppslag kan till exempel Pensionsmyndigheten, efter några års satsningar på automatiserade ärendeflöden, klara sig med nästan hundra färre pensionshandläggare.

Redovisningsekonomer, sekreterare och biblioteksassistenter är några av de tjänstemannayrken som löper störst risk att tas över av datorer, enligt Stefan Fölster. Lite längre ned på listan kommer bland annat inköpare, biomedicinska analytiker, HR-tjänstemän och marknadsförare. Det yrke som ligger allra närmast till hands för digitalisering är fotomodell, bedömer han.

I andra änden av hans skala placerar sig yrken som skogsmästare och »höga ämbetsmän«, liksom flera yrken där mänskliga relationer är centrala: präster, speciallärare, behandlingsassistenter, socialsekreterare och psykologer.

Forskarna Carl Benedikt Frey och Michael Osborne analyserade i sin studie vilka mänskliga färdigheter som kommer att vara fortsatt efterfrågade i ett digitaliserat arbetsliv. De hittade några rent fysiska, såsom fingerfärdighet och förmåga att arbeta i trånga utrymmen och besvärliga positioner. Andra viktiga egenskaper bedömdes vara kreativitet och social intelligens, exempelvis problemlösning, kritiskt tänkande och förmåga att leda andra. Det stämmer väl överens med de egenskaper som personalchefer i närmare 400 globala företag pekat ut i en enkät 2016, noterar TCOs tankesmedja Futurion i en rapport.

Men ingen vet vilka de nya jobben är. Redan nu samverkar globalisering och teknikutveckling i ett omvandlingstryck som polariserar arbetsmarknaden. Vi går mot högavlönade, högkvalificerade jobb å ena sidan och lågavlönade arbeten med låga utbildningskrav å den andra.

Stora grupper däremellan kan få ett besvärligare läge och tvingas konkurrera om låglönejobben. I USA syns detta redan i sämre löneutveckling för medel- och låginkomsttagare.

Många befarar att den fortsatta digitaliseringen kommer att göra den trenden än mer kännbar.

– Det bästa för både samhället och individen vore om de på mellanlönenivån inte börjar konkurrera om jobb som att köra taxi, städa eller jobba på restaurang, utan att de växlar upp och satsar på att utveckla sin kompetens, säger Jan Gulliksen, professor på Kungliga tekniska högskolan, KTH.

Jan Gulliksen var ordförande i regeringens digitaliseringskommission, som nyligen avslutade sitt arbete. Det som nu krävs, säger han och många med honom, är att arbetskraften har den kompetens som behövs för att klara de nya jobben. Inte minst digital kompetens.

– Om du har en profession och bygger på med en kortare utbildning som ger digital kompetens kan du vara en viktig resurs att ta vara på, resonerar han.

Vidareutbildning för människor som redan är i jobb har länge varit en viktig fråga för TCO, som vill att högskolan ska få ett tydligt sådant uppdrag. Kravet fick nyligen gehör på Socialdemokraternas partikongress, och regeringen har nu tillsatt en utredning om högskolan där frågeställningen ingår.

Regeringens arbetsgrupp Arbetet i framtiden föreslog dessutom förra året att en obligatorisk kompetensförsäkring för alla ska införas och finansieras av staten.

Nästa fråga är om alla kan få ett jobb, bara de kompetensvässar sig till tänderna. Regeringens arbetsgrupp tror det, och hävdar att vi i Sverige kommer att behöva ännu fler arbetade timmar på grund av den åldrande befolkningen och dess stora behov av vård och omsorg. Det behövs en fortsatt omfattande invandring – och en effektivare etablering av invandrarna – för att klara försörjningsbördan, enligt arbetsgruppen.

Men andra misstänker att jobben inte kommer att räcka, och argumenterar för medborgarlön eller att dela på jobben. Den svenska fackföreningsrörelsen har inte tagit samlad ställning till hur digitalisering och automatisering ska mötas, men STs utredare Magnus Kolsjö tror att det blir nödvändigt att förkorta arbetstiden.

– Annars blir arbetslösheten för hög. Risken är också att det blir ett ännu tydligare innanförskap och utanförskap, där de som har arbete jobbar ännu mer. Om vi har 20 procents arbetslöshet och resten stressar ihjäl sig, har vi då rätt ekonomisk modell?

Han tycker att det behövs ett fackligt perspektiv på all digitalisering. En viktig fråga är arbetsgivarens ökande tekniska möjligheter att övervaka sin personal, en annan är hur medarbetarnas kunskap tas till vara i teknikutvecklingen.

– Facket måste vara med i varje situation när nyttokalkyler tas fram för tekniska investeringar. Om handläggarna vet att tio procent av ärendena är så komplexa att de inte kan automatiseras, ska det lyftas fram. Och man måste titta på konsekvenserna både för dem som får gå och för dem som blir kvar.

Det är inte all digitalisering som är omedelbart lönsam, påpekar han. En utredning föreslog nyligen att all svensk myndighetspost till allmänheten ska skickas digitalt inom några år. Förebilden är Danmark. Men den danska reformen har bidragit till att postväsendet gått back med tre miljarder kronor.

– Även i Sverige skulle det bli en ren förlustaffär, eftersom den beräknade vinsten för digitaliseringen är ganska liten.

Magnus Kolsjö anser också att såväl de politiska partierna som fackförbunden behöver fundera på hur välfärden ska betalas när robotar och automatiserade processer tar över en väsentlig andel av människornas jobb. Robotar betalar än så länge inte skatt, även om frågan varit uppe och vänt i Europaparlamentet.

Förslag har kommit upp om att i stället beskatta annat hårdare, såsom konsumtion, kapital och miljöförstörande verksamhet. Skatten på arbete utgör i dag två tredjedelar av alla skatteintäkter, så det är inga små summor det handlar om.

– De frågor som behöver besvaras ligger kanske fem år fram i tiden, eller tjugo, säger Magnus Kolsjö. Oavsett vilket är det ganska kort tid när det sker så stora förändringar.

Läs vidare:

Digitaliseringen har inte lett till nedskärningar

Datorer lär sig göra komplexa bedömningar