När besökarna försvann

I björnhägnet på Skansen sjuder det av aktivitet. Fem små nallebjörnar skuttar runt och leker. De klättrar, ramlar ned och börjar om. Mitt i detta lufsar mamma björn runt och ser stolt ut. En vanlig majdag hade detta varit en show för hundratals, kanske tusentals åskådare. Men denna soliga torsdag i maj 2020 består publiken av ett tiotal personer, varav hälften ligger i barnvagn.

Inte ens de mest idylliska platser har kunnat värja sig mot coronapandemin och dess effekter. Runt om på Skansen sitter skyltar med texten ”Vänligen håll avstånd som en liten älg mellan dig och andra”. Det är ingen konst. Parken är så gott som tom.

I slutet av februari kom de första rapporterna om det stora coronautbrottet i Italien. Snart minskade turismen i hela Europa kraftigt. 19 mars stängdes Sveriges gränser på grund av smittspridningen. Sedan dess har de utländska besökarna lyst med sin frånvaro – inte minst på huvudstadens stora kulturinstitutioner, där de under vår och sommar utgör en majoritet av besökarna.

– Det var det första tydliga tecknet på att detta skulle slå hårt mot Skansen, säger ST-medlemmen Tore Kleist, som arbetar som handläggare på Skansens zoologiska avdelning.

I rask takt kom sedan uppmaningarna till svenskarna att avstå från inrikes resor och undvika folksamlingar. Stockholmare råddes att inte använda kollektivtrafik. Marknads- och kommunikationschefen Yvonne Nordlind berättar att Skansen på några veckor tappade 80 procent av besökarna.

– Stiftelsen Skansen får ett statligt stöd, men det står för knappt en tredjedel av våra inkomster. Resten kommer helt och hållet från besökarna. Den juridiska form som Skansen bedrivs i innebär att allt överskott investeras i verksamheten, vilket betyder att vi inte hade några sparade medel att leva på när krisen kom, säger hon.

Det tvingade ledningen att snabbt vidta drastiska åtgärder.

– Vi stängde all inomhusverksamhet och införde inköpsstopp. Vi sade upp alla timanställda och all säsongspersonal. Och så fort det blev klart att vi som stiftelse med statligt stöd hade möjlighet att korttidspermittera så gjorde vi det, säger Yvonne Nordlind.

Det var i mitten av mars som regeringen presenterade förslaget om en ändring i lagen om korttidspermittering. Den nya lagen innebär att företag som drabbas av tillfälliga ekonomiska problem till följd av coronapandemin kan låta anställda gå ned i arbetstid under en period samtidigt som staten går in och täcker upp för stora delar av den förlorade lönen.

Möjligheten till korttidspermitteringar vid tillfälliga ekonomiska problem på grund av oväntade omständigheter har funnits tidigare, men då med lägre ersättning från staten än nu.

Statliga myndigheter får inte korttidspermittera sina anställda. Skälet är att det inte anses rimligt att verksamheter som redan finansieras av det allmänna också får denna statliga subvention. Enligt den gamla lagen omfattades inte ”verksamhet som huvudsakligen finansieras av offentliga medel”. Om det inbegrep Skansen prövades aldrig, men bedömningen var att den statsstödda stiftelsen inte hade möjlighet att korttidspermittera personal, berättar Andreas Lindén, ombudsman på ST.

Men när den nya lagen presenterades 16 mars hade lagtexten förändrats, så att den gick att tolka som att det bara var statliga myndigheter som inte omfattades.

– Men det tog tid innan parterna fick information om att Skansen och liknande verksamheter skulle omfattas av stödet. Det innebar en period av stor osäkerhet innan de fick besked, säger Andreas Lindén.

Ett krav för att få använda korttidspermittering är att det finns stöd för det i centrala och lokala kollektivavtal, om sådana finns. Så fort det stod klart att verksamheter som Skansen omfattades såg parterna till att få ett centralt avtal på plats för att göra det möjligt att träffa lokala överenskommelser, berättar Andreas Lindén.

Sedan 15 april är i stort sett all Skansens personal utom djurvårdarna på så kallat korttidsarbete, vilket innebär att de är permitterade och har gått ned i arbetstid med mellan 20 och 60 procent.

Tore Kleist jobbar i dagsläget 80 procent. Tre dagar i veckan arbetar han hemifrån, en dag i veckan är han på plats på Skansen och en dag är han permitterad.

– Normalt sett är arbetsgivaren rejält restriktiv med hemarbete, så det är ovant för mig. Det har funkat bra, men jag saknar verkligen att vara på plats. Dels samarbetet med arbetskamraterna, dels miljön. Jag tycker om att bara gå runt bland djuren. I vanliga fall rycker jag in och tar en del extra arbetsuppgifter ibland, som guidningar och introduktion av ny personal. Eller så hjälper jag till att lossa hö. Sådana saker saknar jag.

Dagarna då han är permitterad, tisdagar, försöker han ta vara på.

– Hittills har jag inte känt någon stress, ekonomiskt blir det ingen större skillnad för mig. Jag har varit ledig på tisdagarna och inte ens tittat på jobbtelefonen. Jag har passat på att göra sådant som jag inte kan göra en vanlig arbetsdag, åka och simma till exempel.

Men självklart har de senaste månaderna varit jobbiga, säger han – inte minst permitteringarna och beskedet att alla säsongsanställda sades upp.

– Jag jobbar bland annat med schemaläggning och i det arbetet blev permitteringarna så väldigt påtagliga. Det kändes trist. Men samtidigt har jag insikt i ekonomin och förstår att det inte fanns något val. Det var antingen permitteringar eller varsel, säger Tore Kleist.

Solen strålar och fåglarna sjunger på Skansen denna förmiddag. En ensam ekorre kilar över det öde Bollnästorget mitt i parken.

– Hej lille kompis, säger Jimmy Käck och kastar en hasselnöt till vännen med luden svans.

Fler ekorrar strömmar till, liksom småfåglar som även de är vana vid att Jimmy Käck har något gott att bjuda på.

Under sina 35 år på Skansen har han aldrig varit med om något så omvälvande som coronapandemin.

– Det borde sjuda av liv här, i stället är det alldeles öde och kusligt. Men det är ju inte bara vi som drabbas, hela världen berörs ju, säger Jimmy Käck, som arbetar med transport och service.

Han känner en stor oro för Skansens framtid.

– Det är kämpigt när man inte vet vad som ska hända med parken eller med alla anställda. Men vi ska vara glada att vi fick möjlighet att permittera, annars hade det blivit uppsägningar, säger han.

Själv är Jimmy Käck den enda medarbetaren på avdelning park och trädgård som inte är permitterad i dagsläget. Det beror på att han är ensam om att kunna köra avdelningens alla fordon och därmed oumbärlig. Men hans arbetsuppgifter har förändrats jämfört med innan coronapandemin.

– I vanliga fall rör jag mig ganska mycket utanför parken, jag hämtar mat till djuren, virke till byggen, nästan varje dag har jag något ärende till järnaffären och så vidare. Nu är det ingenting sådant, i stället hjälper jag till med arbetsuppgifter som timanställda brukade göra. Som att tömma sopor, säger han och gör en gest mot några soptunnor.

Jimmy Käck är inte ensam om att ha nya arbetsuppgifter. Flertalet anställda på Skansen har fått ställa om under de senaste månaderna, berättar marknadschefen Yvonne Nordlind.

– Vi arbetar med en tillfällig arbetsfördelning, där de som normalt sett arbetar inom verksamheter som i dag är stängda får göra något annat. Alla har blivit väldigt flexibla, vilket naturligtvis inte alltid är så lätt, men alla medarbetare gör allt för att vi ska klara oss ur den här krisen. Och kanske kan det komma något gott ur den tillfälliga arbetsfördelningen. Just nu blandas avdelningarna mer än vanligt och samarbetet ökar, säger Yvonne Nordlind.

Samtidigt som förmiddagen övergår i lunchtid sveper en tunn rök över Bollnästorget. Vid den offentliga grillplatsen har en liten grupp pappor slagit sig ned för att grilla korv åt sig och sina vagnsburna barn. En bit därifrån, inne i husdjursladan, laddar en hel skolklass för lunch. Fast först ska de få åka häst och vagn ett varv runt gården. Hästen Fylke och djurvårdaren Sara Mattsson står redo i solskenet utanför ladan.

– Det känns väldigt speciellt, det här är den enda skolklassen som varit här på visning på flera veckor. I vanliga fall har vi fyra till fem visningar varje dag, men alla andra har avbokat sina besök, säger Sara Mattsson.

Liksom de flesta andra djurskötare är hon inte korttidspermitterad – än.

– Men förmodligen kommer vi i stallet att få gå på korttidsarbete framöver. I så fall skickar vi i väg hästarna på vila, säger Sara Mattsson.

Denna majtorsdag blåser kyliga vindar på Skansen, men grönskan och alla knoppar vittnar om att våren utan tvekan är här. I den lummiga köksträdgården i hjärtat av Skansen står Kristin Jönsson och målar blomsterdekorer på ett lusthus med anor från 1700-talet.

– Jag är van vid att besökare kommer fram och tittar och ställer frågor när jag arbetar. Nu vågar de få som är här inte annat än vinka på avstånd, säger hon.

Kristin Jönsson är en av fyra målare som jobbar på Skansen. Men för tillfället träffar hon inte sina målarkolleger. Alla är på korttidsjobb och arbetar olika dagar.

– Vi skriver lappar till varandra som överlämning från en dag till en annan. Det är inte supersmidigt, men det funkar.

Korttidsarbetet innebär att de har fått prioritera hårdare bland arbetsuppgifterna.

– Men jag känner ingen stress, alla vet hur det är och cheferna har stor förståelse, säger Kristin Jönsson.

Trots krisläget är hon inte orolig för Skansens framtid.

– Jag tror att Skansen är alldeles för värdefull för att den skulle tillåtas försvinna. Men om jag kommer att ha mitt jobb kvar när allt är över, det vet jag inte.

Det ingen av oss vet i den stunden Kristin Jönsson säger detta är att regeringen just beslutat om ett stödpaket till Skansen och andra kulturinstitutioner.

Redan i slutet av mars stod det klart att stiftelsen Skansen riskerade att gå omkull före sommaren utan akut hjälp. Yvonne Nordlind berättar att ledningen haft en pågående dialog med kulturdepartementet de senaste månaderna, men när Publikt besöker Skansen är frågan om ekonomiskt stöd officiellt fortfarande ”under beredning”.

Dagen efter, 8 maj, presenterar regeringen ett förslag som innebär att 29 statligt finansierade kulturinstitutioner, däribland Skansen, ska få ett stöd på sammanlagt 319 miljoner kronor. Det handlar om verksamheter med olika typer av statlig finansiering, men som alla har det gemensamt att delar av intäkterna kommer från besöksavgifter. De har alla drabbats hårt, om än i olika grad, av coronapandemin.

Vissa av institutionerna har tvingats hålla stängt och därmed gått miste om alla publikintäkter. Det gäller exempelvis Vasamuseet, som dessutom inte kan permittera personal eftersom det är en myndighet.

För de museer som liksom Vasamuseet inte ingår i satsningen på gratis inträde på vissa statliga museer är situationen särskilt problematisk, förklarar Robert Lang, ordförande för ST inom kultursektorn.

– De som gör det, till exempel Moderna museet, kompenseras för intäktsbortfallet i det årliga anslaget från regeringen, så de har inte drabbats lika hårt av att behöva hålla stängt, säger han.

Robert Lang tycker att regeringens besked om de 319 miljonerna är glädjande.

– Men vi vet ännu inte hur pengarna ska fördelas. Jag har svårt att se att detta skulle kunna täcka upp helt och fullt för de museer som drabbats värst. Men jag hoppas att det innebär att de slipper uppsägningar.

Hur stor del av de 319 miljonerna som varje institution får är ännu inte klart, men enligt regeringen ska det täcka 70 till 80 procent av inkomstbortfallet.

Yvonne Nordlind menar att pengarna ger Skansen ett andrum.

– Det köper oss lite mer tid. Nu knuffas likviditetskrisen lite längre fram. I ett best case-scenario klarar vi oss det här året. Det är jättesvårt att säga något mer konkret innan vi vet den exakta summan, säger hon.

Även bland personalen har beskedet från regeringen skapat ett visst mått av lugn.

– Det känns som att alla andades ut. Suck, yes, vad skönt! Det här räddar ju hösten i alla fall, säger Jimmy Käck när han tagit del av beskedet.

Rent konkret förändrar stödet inte så mycket för de anställda, permitteringarna kommer att bestå så länge regeringen tillåter, förmodligen året ut. Men ett snabbt besked om den exakta storleken på det statliga tillskottet skulle underlätta arbetet, säger Tore Kleist.

– Vi går snart in i höstplaneringen och då vore det ju bra att veta lite hur vi ska tänka.

Yvonne Nordlind blickar fram mot nästa högsäsong, som hon menar kommer att vara avgörande för Skansens framtid.

– Vårt fokus nu blir att fundera på hur vi ska ställa om Skansen till ”efter corona”. Kommer de utländska turisterna att vara tillbaka till nästa säsong, eller måste vi tänka om och skapa ett nytt Skansen som kan överleva på en ny marknad där de svenska besökarna är i majoritet? Och vad vill de i så fall ha?