Han söker ett nytt spår

Klockan är snart fyra på eftermiddagen när telefonen ringer hos Rickard Friedman. I samband med släckningen av en bilbrand i Viksjö norr om Stockholm har räddningstjänsten upptäckt en död person i bilen. Polisen behöver nu få dit kriminaltekniker för en undersökning av platsen.

Rickard Friedman, som har beredskap den här dagen, behöver vara inne på polisstationen i Nacka inom en timme. Därifrån tar han sedan tillsammans med två kolleger den stora svarta skåpbilen med all utrustning och åker vidare mot Viksjö.

– I det läget hinner jag inte känna efter eller tänka på något, det enda man har i huvudet är uppgiften man ska utföra på plats, säger han.

När de kommer fram till Viksjö är branden släckt och området avspärrat. Den utbrända bilen står parkerad bredvid en container i närheten av en konstgräsplan. Kroppen är fortfarande kvar i bilen när de tre kriminalteknikerna börjar undersöka platsen.

I februari påbörjade Rickard Friedman polisens inledande utbildning för kriminaltekniker. Han är en av totalt elva civilanställda i Stockholm som ingår i ett pilotprojekt och under det senaste halvåret har fått lära sig att arbeta ute på brottsplatser tillsammans med en handledare. Tidigare har i stort sett alla kriminaltekniker – med några enstaka undantag – haft en polisutbildning. Men nu kan det alltså komma att bli ändring på det.

Fyra av de elva i pilotprojektet har en bakgrund som civilanställda inom Polisen. Resten kommer från andra yrken och arbetsplatser. Rickard Friedman har varit polisanställd i över tio år, och bland annat jobbat med att utreda trafikbrott.

– Jag var redo för någonting nytt och har alltid känt en dragning till det här med kriminalteknik. Att få vara med och hitta de där små men ändå avgörande spåren som kan leda till att ett brott klaras upp, säger han.

De elva civilanställda har provanställts och får nu utbildning och praktik i arbetet som kriminaltekniker. Under hösten kommer myndigheten att lämna besked om de får jobba vidare. I så fall blir nästa steg den ettåriga kriminaltekniska utbildningen i Linköping, som kräver en del tidigare erfarenhet av arbetet och endast erbjuds dem som redan har en anställning i en av Polisens forensikgrupper. Skulle det visa sig att de civilanställda inte passar som kriminaltekniker kommer de att erbjudas andra uppgifter inom Polisen.

Christer Sundström, som är gruppchef för forensikgrupp 5, där Rickard Friedman ingår, ser positivt på försöken med fler civilanställda kriminaltekniker.

– Eftersom vi har en brist på kriminaltekniker, speciellt här i Stockholm, måste vi hitta nya metoder för att få tag i folk. Dessutom är det här ett bra sätt att få in personer med andra kompetenser, till exempel inom arkeologi, osteologi, kemi eller biologi. Även Rickard som tidigare har varit utredare har massor av kunskap som vi kan dra nytta av, säger Christer Sundström.

Rickard Friedman och hans kolleger utgår från polisstationen i Nacka. Nere i garaget står, förutom många vanliga polisbilar, även en stor svart skåpbil parkerad. Det är den som kriminalteknikerna använder när de åker ut på jobb.

– Här inne finns allt vi kan behöva, säger Rickard Friedman samtidigt som han slår upp bakdörrarna till bilen.

Lastutrymmet är fyllt till taket av olika prylar, de flesta noggrant sorterade i uppmärkta lådor. Här finns bland annat flera sorters mätinstrument, en enorm strålkastare, sågar samt gips för avgjutningar av fotspår. Längst upp mot taket ligger dessutom ett hopfällt tält.

Bakom den ena sidodörren finns ytterligare utrustning. Som tops för att plocka upp DNA, vita dräkter som kriminalteknikerna jobbar i och tuber för att ta hand om knivar som ska skickas iväg på analys.

– Än så länge har jag inte känt att jag saknat något, konstaterar Rickard Friedman med ett skratt.

Målsättningen vid en brottsplatsundersökning är att avgöra om det som inträffat är ett brott, vad det är som har hänt, på vilket sätt det har gått till samt vilka som kan vara inblandade och varför.

När kriminalteknikerna åker ut handlar det i stort sett alltid om grova brott. Det kan vara mord, skjutningar, allvarliga knivskärningar, våldtäkter eller väpnade rån.

Bilbranden i Viksjö får ganska snart brottsrubriceringen mord. Händelsen inträffade i maj i år och var blott det andra jobbet som Rickard Friedman fick åka ut på.

– Du vet aldrig riktigt vad som kommer att hända. Rätt som det är ringer telefonen och då kan det vara alltifrån en grov misshandel till ett dubbelmord. Man kan aldrig riktigt förbereda sig utan försöker bara att ta rygg på sin handledare, hänga med så gott det går och göra det man blir tillsagd, säger han.

Även i arbetet som utredare kunde Rickard Friedman komma ut på brottsplatser, men det var sällan som brotten var lika allvarliga som nu. Det känns alltid väldigt märkligt att se avlidna personer, säger han.

– Det kommer jag nog aldrig att vänja mig vid.

Genom deckare och polisserier har nog de allra flesta kunnat bilda sig en ganska tydlig uppfattning om hur en kriminaltekniker arbetar. Iklädda vita dräkter finkammar de brottsplatser i jakt på spår som tomhylsor, fingeravtryck och DNA. Men detaljerna i arbetet framgår inte alltid för oss läsare och tittare.

När kriminalteknikerna kommer ut till en brottsplats får de ingen djuplodande information kring vad det är som har hänt, utan oftast bara en översiktlig bild. Som att det brunnit i en bil, och att man hittat en död person i den. Den knappa beskrivningen gör det lättare att förhålla sig objektivt till platsen och inte låta förutfattade meningar styra arbetet.

Oftast anländer kriminalteknikerna inte till platsen förrän ett par timmar efter att ett brott har begåtts.

– Vi åker aldrig ut med blåljus, utan är det en bilkö på vägen dit sitter vi i den. Platsen spärras ju av och spåren finns kvar länge. I värsta fall regnar det, men då kan vi be patrullen på plats att täcka över så gott det går, säger Rickard Friedman.

Vanligtvis arbetar kriminalteknikerna i par om två, men eftersom Rickard Friedman fortfarande är under upplärning och har en handledare som han följer är de just nu tre. På brottsplatsen utses alltid en av kriminalteknikerna till ansvarig för ärendet och antecknar noga varje steg som tas vid undersökningen. Den personen håller också i kontakter med polispatruller som varit på plats och i vissa fall även med hundförare som hjälper till i arbetet på brottsplatsen. Den som blir ansvarig för ett ärende är också den som senare kommer att skriva protokollet som skickas till utredaren.

Protokollen ska noggrant redogöra för alla fynd kriminalteknikerna gör, samt vilka analyser och slutsatser de kan dra utifrån sitt arbete på brottsplatsen. Detta kan senare användas av både åklagare och försvar under en eventuell rättegång.

– Jobbet består till ungefär 80 procent av att skriva protokoll, säger Rickard Friedman.

Den andra kriminalteknikern i paret fotograferar och är samtidigt mest aktiv i jakten på spår och topsar efter DNA, letar skospår och plockar upp tomhylsor eller vapen som senare ska skickas till Nationellt forensiskt centrum, NFC i Linköping, för vidare analys. När de är tre på plats delar de uppgifterna mellan sig och en person kan då helt fokusera på fotograferingen. I Viksjö blir det Rickard Friedman som får ta bilder, men nästa gång kan uppdelningen se annorlunda ut.

Teknikerna börjar sitt arbete i utkanten av avspärrningarna innan de metodiskt rör sig inåt mot brottsplatsens centrum. Vid mordet i Viksjö sparar de alltså bilen och kroppen till sist.

– Går vi dit direkt finns det en stor risk att vi förstör spår på vägen. Man vet aldrig vad som blir viktigt eller avgörande i slutändan. Det är likadant om vi jobbar i en lägenhet. Då börjar vi med att gå runt huset och titta om det ligger någonting utanför. Sedan fortsätter vi inåt och kollar port och trapphus innan vi avslutar med själva lägenheten.

Ute vid bilen i Viksjö blir arbetsdagen – eller kanske snarare arbetsnatten – lång. Rickard Friedman och hans kolleger jobbar på platsen från eftermiddagen fram till 05.30 på morgonen innan de kan packa ihop och åka hemåt.

– Under tiden man jobbar är det fullt fokus på uppgiften. Man känner inte ens av tröttheten. Den kommer senare, när man sätter sig i bilen och ska åka tillbaka till polisstationen. Efter en sådan natt sover jag inte jättebra, det tar något dygn innan man känner sig helt återställd. Men det får man lära sig att leva med.

Som utredare jobbade Rickard Friedman uteslutande kontorstider. Nu blir det en del kvällar och helger. Efter en lång natts arbete måste det gå ett visst antal timmar innan man får börja jobba igen, och blir det mycket övertid får man utöver extra ersättning även fridagar som går att plocka ut under den följande veckan.

Richard Friedmans arbetsmiljö är förstås också annorlunda nu. På en brottsplats finns det andra risker att ta hänsyn till.

– I värsta fall kan det ju hända att någon kliver innanför avspärrningarna och börjar attackera. Man måste hela tiden tänka sig för och fundera på hur man rör sig och var man har kollegerna.

Lönemässigt innebär det nya karriärsteget ett litet lyft, åtminstone för Rickard Friedman. Samtliga civilanställda som anställdes i pilotprojektet fick en lön på 31 000 kronor i månaden.

– För mig blir det 1 500 extra varje månad. Men många av dem som kommit utifrån har förstås fått gå ner i lön, säger han.

Skulle han efter projektet få en fast tjänst väntar i så fall en lön på omkring 36 000 kronor i månaden.

Kriminalteknikernas arbete är långt ifrån slut när de lämnar platsen. Efter undersökningen skickas eventuella fynd till NFC för analys. Under utredningens gång är det inte heller ovanligt att man behöver göra kompletterande undersökningar eller titta på det material man redan har ur ett nytt perspektiv. Kriminalteknikerna närvarar också vid eventuella obduktioner, och därefter ska själva protokollet skrivas och skickas till utredaren. Sedan är de klara.

Rickard Friedman säger att han oftast inte håller koll på vad som därefter händer i de ärenden han jobbat med. Men det finns förstås vissa ärenden som är svårare än andra att lägga åt sidan.

– Ibland, om det är något väldigt speciellt, vill man kanske veta vad som händer, men oftast orkar man inte. Jag försöker oftast att släppa jobbet när jag är klar med min del och inte tänka så mycket på hur det går.

Rickard Friedman känner själv att han har stor nytta av tiden som utredare i sin nya roll, och ser positivt på myndighetens satsning på civilanställda kriminaltekniker.

– Med min bakgrund har jag koll på vad som är viktigt att få med i en utredning. Framför allt handlar det ju om att binda personer till platsen. Över huvud taget tror jag att det här kan bredda kompetensen i yrket mycket, att kunna få in folk med specialistutbildningar, nya synvinklar, tankar och idéer.

För egen del hoppas han nu på att det blir en fortsättning med tillsvidareanställning och utbildning i Linköping.

– Tjusningen med det här jobbet är ju att man aldrig vet när det ringer och man ska åka ut. Än så länge känns allting väldigt bra och lever upp till förväntningarna, även om jag förstås har en hel del kvar att lära mig, säger Rickard Friedman.

Facket välkomnar nya karriärvägar

Satsningen på civilanställda kriminaltekniker är bra, tycker Pär Renberg, avdelningsordförande för ST inom Polisen. Men han ställer sig frågande till hur myndigheten ska klara de högt uppsatta rekryteringsmålen.

Att civilanställda nu får chansen att utbilda sig till kriminaltekniker är något ST inom Polisen välkomnar.

– Vi trycker mycket på att det ska finnas fler utvecklingsmöjligheter inom Polisen, så det här är helt klart positivt, säger avdelningsordföranden Pär Renberg.

Han berättar att facket jobbat hårt med att civilanställda ska ha möjlighet att söka fler tjänster inom myndigheten och att man ser detta som ett steg i rätt riktning.

– Det har helt klart funnits en acceptansproblematik från poliser och Polisförbundet. En del har nog sett det som ett hot, men jag upplever att det har blivit mycket bättre på senare tid.

Vid utgången av 2019 hade Polismyndigheten knappt 32 000 anställda, varav 11 000 civilanställda. Det kan dock bli svårt för myndigheten att fortsätta växa så mycket som planerat, tror Pär Renberg.

– De senaste siffrorna jag har hört är att man siktar på strax över 38 000 anställda till 2024, och att 26 000 av dem ska vara poliser. I så fall ska vi få nästan 5 000 poliser till på fyra år.

Det mesta tyder dock på att myndigheten redan i år når målet för antalet civilanställda på omkring 12 000, vilket kan komma att ställa till problem.

– Hur gör vi då fram till 2024? Blir det en ut – en in? Om en här i region nord slutar och syd behöver en, ska de då rekrytera medan vi blir utan? För jag vet att man inte vill tumma på siffrorna. Vi har lyft frågan, men inte fått något ordentligt svar.

Att civila då kan ta tjänster i nya roller eller vidareutbildas till poliser tror Pär Renberg kan bidra till att göra det möjligt att nå målen för bemanningen.

– Vi jobbar mycket med att utöka den funktionsinriktade polisutbildningen, som gör att civilanställda kan få en snabbare polisutbildning internt. Det känns bra och är också ett snabbt sätt att öka antalet poliser, säger han.