Polisarbete i hög fart påDNA-teknikens motorväg

Kontamineringsrisk! Jag känner mig onekligen som en smitthärd när jag vallas runt i korridorerna av gruppcheferna Anna Beckman och Carina Ansell. På ena sidan om oss arbetar anställda vid datorer och på den andra skymtar personal i vita rockar genom stora glasrutor.

Närmare än så kommer jag inte dem som arbetar med DNA-analyser på Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL. Orsaken, får jag veta, är att jag kan »droppa DNA« och hota att förstöra proverna. Så mina intervjuer får ske på annan plats.

Jag befinner mig i Linköping på SKLs biologienhet. Den, liksom hela laboratoriet, ligger i nybyggda lokaler inom det gamla garnisonsområdet utanför stadskärnan.

Under min rundvandring inomhus får jag utpekat att här står robotar som tvättar och kopierar STR-områden eller stansbitar av DNA enligt FTA, där står pipetteringsroboten och där borta finns PCR-maskinen, sekvenatorn…

Till slut ger jag upp, förkortningar och metoder snurrar runt i huvudet. En sak får jag i alla fall snabbt klar för mig: Den bild som tv-serier av typ »CSI« visar upp ligger långt från verkligheten.

En samhällsinsats

Vardagens arbete är betydligt mer rutinbetonat och tidskrävande. Inte heller följer en enda person ett ärende från början till slut utan vanligen gör man en begränsad del av analysarbetet. Därför kontrolleras och signeras ofta allt utfört arbete av två personer som en säkerhetsåtgärd.

I ett av fikarummen träffar jag Sabina Edberg och Hanna Sundberg. De är laboratoriebiträden och tillhör arbetsgruppen för typning och projekt. Båda kom till SKL i januari.

– Vi två valdes ut av 600 sökande, berättar de, inte utan en viss stolthet.

Utbildningskraven är tidigare laboratoriearbete och högskoleutbildning i kemi.

– Jobbet är intressant och det är kul att veta att jag gör en samhällsinsats, tycker Hanna.

Sabina nickar instämmande.

– Vi kan växla mellan de olika uppgifterna och så trivs jag med kompisarna, säger hon.

Båda arbetar med så kallade FTA-prover och följer ärendena från mottagningen till och med kopieringen av STR-områden (se faktaruta).

FTA-metoden är en nyhet för i år och har liknats vid en »DNA-analysernas motorväg«. Den innebär att polisen tar salivprov i stället för blodprov från en misstänkt person. Denna analysmetod är enklare och mer automatiserad än den vanliga DNA-analysen.

Salivprovet avsätts med en spatel på en särskild del av ett provkort och skickas till SKL. Där stansar en stansrobot ut detaljer av provet som används för den förenklade analysen.

Medarbetarna i arbetsgruppen växlar mellan arbetsuppgifter i olika delar av FTA-kedjan. Arbetstoppen kommer vanligen på tisdagar då prover som tagits under helgen kommit in till SKL.

Vid mitt besök har man enligt Sabina och Hanna haft »lite för mycket att göra på förmiddagen«. Helst ska båda ha hunnit så långt i arbetet vid 13-tiden att DNA-proverna finns klara att kopiera. Därefter är apparaturen igång i tre timmar och proverna är färdiga att tas över av dem som gör nästa steg i analysen.

Spårsäkrar material

– Från registrering av ett salivprov till att jag kan läsa ut en DNA-profil tar det ungefär två dagar, berättar Heidi Junttila.

Heidi är en av dem som tar vid i FTA-kedjan efter Sabina och Hanna. Hon är laborant och högskoleingenjör i kemiteknik med inriktning mot miljökemi och i bioteknik. Hennes arbetsgrupp arbetar med mängdbrott, det vill säga inbrott och stölder.

Till hennes arbetsuppgifter hör att spårsäkra material och att utföra DNA-analyser från spår och personer. Proverna kommer inte ernbart från misstänkta utan lämnas också in av frivilliga och målsägare, säger hon.

Polisen skickar in material – fimpar och topsar från använda flaskor där spår av saliv eller

blod kan finnas eller kläder, frimärken, halvätna äpplen och liknande.

Heidis del i det fortsatta arbetet är att välja ut delar där hon tror att DNA finns, klippa ner materialet i ett märkt rör och extrahera, frigöra, DNA ur materialet. En metod som används är att tillsätta vatten för att få cellerna att lossna från materialet. Genom att värma upp provet spricker cellerna och DNAt frigörs.

Sedan det utvalda DNAt kopierats 28 gånger sätts proverna i sekvenatorn, typbestämningsmaskinen, där DNA-fragmenten sorteras efter storlek. Resultatet är DNA-profilen.

Heidi har jobbat på SKL i drygt två år med olika delar av verksamheten och stortrivs.

– Jag är också pipettansvarig, rengör pipetterna och kontrollmäter deras volym.

Förslag finns att SKL ska ha ett särskilt register över alla anställdas DNA-profiler. Anledningen är att man lättare ska kunna utesluta kontaminering, »smitta«, från personalen på de prover som undersöks. Heidi rycker på axlarna på frågan om vad hon tycker om det.

– Det är svårt att veta när vi inte vet vilka konsekvenserna blir.

Kontaminering inget stort problem

För kollegan Christina Ohlsson är det däremot en självklarhet att de anställdas DNA-profiler ska vara registrerade.

– Det vore bra, säger hon. Men kontamineringsrisken är inget stort problem när det gäller FTA-prover.

Alla som jobbar på SKL är medvetna om risken för kontaminering men enligt Christina Ohlsson är den risken troligen större innan materialet kommit hit.

– Här gör vi noggranna kontroller jämsides med analysprocessen och eftersom DNA binds till damm så städar vi frenetiskt.

Christina är biomedicinsk analytiker med ungefär samma arbetsuppgifter som Heidi Junttila. Innan Christina kom till SKL år 2000 jobbade hon i 17 år på Rättsgenetiska avdelningen på Rättsmedicinalverket.

– Mitt nuvarande jobb fanns inte när jag studerade, jag har växt in i det genom åren, berättar hon. Allt var hantverk när jag började mitt första jobb på sjukhus. Den största skillnaden är att nu finns DNA- och PCR-tekniken och att vi kan köra så stora mängder analyser.

Den nya lagen har enligt henne medfört mycket mer jobb, »ökningen av analyser jagar oss, det tycks aldrig ta slut«. Från och till har det blivit beordrad övertid.

Verksamheten på biologienheten är helt processtyrd och man arbetar med var sin del av DNA-analysen. På grund av arbetsställningarna finns risk för belastningsskador och för att motverka det har man möjlighet att växla mellan arbetsuppgifter.

– Roligast med jobbet är just de olika momenten och variationen, tycker Christina. Och att vi arbetar så många tillsammans. Andan är bra här, det är det som gör att vi orkar med allt.

Medias uppmärksamhet för SKLs arbete har ökat de senaste åren, särskilt i samband med mordet på utrikesminister Anna Lindh. Det var en pärs, säger Christina.

– Vi jobbade dygnet runt med var sin del av det ärendet. Jag tittade inte i en tidning under den tiden, orkade inte.

Obehagligt i början

Erika Edenberger arbetar i gruppen för grova brott. Dit hör sexualbrott.

– Till en början kändes det obehagligt att arbeta med den typen av brott, särskilt när det gäller övergrepp på barn. Ofta står de på tidningarnas löpsedlar eller finns med i tv-programmet Efterlyst. Då blir det så mycket verkligare, tycker hon.

Erika är biomedicinsk analytiker och har arbetat på SKL i sex år. Hennes arbetsgrupp har mycket kontakt med polisgrupper och avgör tillsammans med dem vilka prover som ska prioriteras. Därför vet man mer om historien bakom brotten, säger hon. Det är också brott som man ofta arbetar med under längre tid.

– I vårt arbete är kontaminationsrisken större eftersom vi kan ha mycket mindre DNA att arbeta med, säger hon.

I år trädde en lag i kraft som gör det tillåtet att ta salivprov på fler personer än tidigare som har anknytning till ett brott. Men de proverna får inte registreras i DNA-registret. På grund av det och FTA-metoden – i runda tal görs cirka 600 FTA-analyser i veckan – hade man väntat en anstormning med prover till SKL. Men anstormningen har uteblivit.

– Delvis kan det bero på att vi uppmanat till återhållsamhet när vi gick igenom de nya förutsättningarna med åklagare och polismyndigheter, säger SKLs biträdande chef Tore Olsson.

Kapaciteten har nu ökat från 30 000 till 50 000 FTA-analyser på ett år. Det totala antalet DNA-analyser 2006 beräknas bli 100 000 inklusive dubbelanalyser från FTA-kort.

När det gäller antal träffar mellan inkomna prover från brottsplatser och personprover har ökningen enligt Tore Olsson varit 140 procent i år jämfört med motsvarande period 2005.

Polisen är nöjd, sammanfattar han, men tillägger att DNA-profiler i sig inte ger besked om en person är skyldig till ett visst brott. Varje resultat måste bedömas i sitt sammanhang.

– Bara domstolen kan avgöra skuldfrågan.

På frågan om SKL ska ha ett särskilt register över personalens DNA-profiler svarar Tore Olsson att det alltjämt är ett önskemål. Han förklarar att registret ska skötas av SKL och träffarna användas för att utreda orsakerna till en kontaminering. Några problem med den hanteringen ser han inte.

–Det är viktigt att en »kontaminationsprofil« av en anställd inte riskerar att hamna i DNA-spårregistret, betonar han. Än är det inte riktigt klart när ett sådant register blir verklighet.

Två myndigheter blir en?

En av de stora frågorna just nu är om SKL ska slås ihop med Rättsmedicinalverket, som arbetar med rättsmedicin, rättspsykiatri, rättskemi och rättsgenetik.

– Utredningen ska vara klar vid årsskiftet men ett förhandsbesked kommer troligen strax före midsommar, säger Mikael Weddfelt, STs sektionsordförande vid SKL.

Enligt honom är inte den stora frågan sammanslagningen i sig, utan det är om den nya myndigheten ska tillhöra polisen eller inte. Där är fack och arbetsgivare på SKL eniga. Rättsmedicinalverket har flera uppdragsgivare men SKL arbetar till 98 procent med polisen. Detta talar mot en sammanslagning.

Det anser också SKLs biträdande chef Tore Olsson:

– Vi arbetar smidigt och nära med polisen i dag och får in uppgifter direkt därifrån till vårt ärendehanteringssystem. En sammanslagning kommer att kräva en stor omställning.