Perssons allra närmaste
Vart hon än går bär hon statsministerns agenda i sin lilafodrade ryggsäck från Åhléns. Anna-Lena Mjörning har bättre koll på Görans Perssons schema än han själv har. Hon är hans sekreterare och har sin arbetsplats bakom skottsäkra fönsterglas i Rosenbad.
Vi frågar efter hennes korrekta titel.
–Titel? Ja, vilken är min titel, svarar Anna-Lena Mjörning och sneglar på sitt visitkort med riksvapnets emblem.
Där står det assistent. Det må stå vad det vill, hon är sekreterare åt statsministern och parkerad i hjärtat av maktens centrum i Sverige.
Hon är rapp och godsint. Hon bjuder statsministerns, ibland lite spända besökare, på avväpnande snack och kaffe ur en mugg från automaten, inte ur silverkanna på bricka.
–Man ska inte krångla till saker, jobb som jobb och chef som chef, säger Anna-Lena Mjörning.
Alla som ringer och frågar efter Göran Persson hamnar hos henne. De flesta stannar där. För att snabbt avgöra vilka samtal som tarvar vidarekoppling till chefen, fordras koncentration och fingertoppskänsla.
Stora flertalet medborgare lotsas vidare till departement och myndigheter. Anna-Lena Mjörning lyssnar tålmodigt, besvarar eller småpratar, allt efter omständigheterna. Hon stenograferar allt på ett block bredvid telefonen och kan gå tillbaka när någon återkommer. En del bedriver telefonterror, då har Anna-Lena Mjörning inte skoj. Men det är helt okej när det ringer nonstop efter frågestunden i riksdagen eller katastrofer som tsunamin. Senaste telefonkaskaden orsakades av larmet om apatiska flyktingbarn.
Hon är ständigt nåbar
Till Anna-Lenas mobil når bara kollegerna och chefen. Hon är ständigt nåbar, dygnet runt 365 dagar om året. När statsministern är på resa försöker Anna-Lena gå hem fem. När han är på plats är det roligast, mera puls, och då stannar hon ofta till halvsju.
När ST-medlemmen Anna-Lena Mjörning handplockades till jobbet för två år sedan var det inte självklart för henne att svara ja. Göran Persson charmade henne och Anna-Lena Mjörning klev in i Sveriges mest publika institution. Hon fick ett tjänsterum, stort som en tvårumslägenhet, med kaklad eldstad.
Göran Persson har inte rykte om sig att vara den vänaste av chefer.
–Jag hade också läst i tidningar att han skulle vara bufflig, säger Anna-Lena. Men han var så fruktansvärt sympatisk när jag träffade honom första gången. Han är en jättebra chef och man måste ha förtroende för varandra för att jobba bra ihop.
Något i den stilen säger Göran Persson om Anna-Lena också. Vi får höra att hon hajar de minsta signaler.
–Hon tryggar hela min planering och det är ju en förutsättning för att jag ska kunna sköta mitt jobb, säger han.
Aldrig privata tjänster, säger Persson
Frestas han någonsin att be henne om privata tjänster, att hämta en skjorta på kemtvätten eller så?
–Nej, säger statsministern och lägger pannan i bestämda veck, så har jag aldrig utnyttjat mina sekreterare och förresten så stryker jag mina skjortor själv.
Utom allt tvivel spexas det friskt på regeringskansliet och rätt som det är kan Anna-Lena Mjörning och Göran Persson stämma upp i en duett så det ekar mellan de hundraåriga stenväggarna. Häromdagen blev det Oh, store Gud.
Sekreterarens främsta uppgift är att underlätta statsministerns vardag. Anna-Lena Mjörling gör hans schema. Göran Persson är tidsoptimist, Anna-Lena lägger in pauser.
Nästa års agenda är redan påbörjad. Ingen har sagt åt henne att bära med sig almanackorna hem.
–Men jag tyckte att det kunde vara lämpligt, säger hon.
Största tjusningen med jobbet är att vara i händelsernas centrum, informerad om alla inrikespolitiska nyheter innan de kommer i tidningen. Det blir nästan ett gift.
–Lite trist bara att man inte hinner sätta sig in i alla sakfrågor, säger Anna-Lena Mjörning.
Ryker Persson så ryker hon
Tidigare var hon vapendragare åt socialministern Lars Engqvist, dessförinnan åt invandrarministern och statsrådet Leif »Blomman« Blomberg som hon följde med från Metall. Där kastade hon sig in i förhandlingsdelegationen för att slåss för sekreterarlönerna.
–Men det blev ju en knepig situation när jag jobbade åt Blomman, så jag fick stiga av, berättar hon.
Hon är sekreterare av den gamla stammen, utbildad vid Stockholms stads handelsskola och har 34 år som chefssekreterare på meritlistan.
–Proffsen är kvinnor som hållit på länge, säger Göran Persson. De verkar utan att synas.
Anna-Lena Mjörning är ett exempel på det. Det är aldrig frågan om vad som passar henne utan om vad som passar honom. I den tydliga rangordningen utstrålar hon ett proffsigt egenvärde.
Hon sitter osäkert på jobbet.
–Går det åt pipsvängen i valet får jag gå härifrån. Men jag kan tänka mig något annat, receptionsjobb till exempel, det skulle nog vara kul, säger hon och gör en halvhalt innan hon fortsätter:
–Men det är klart, har man väl klivit ut från det här huset kommer det nog att kännas tomt.
Anna-Lena Mjörning
Jobb: Chefssekreterare åt statsministern.
Inkomst: 31 000 kronor i månaden.
Ålder: 55 år.
Familj: Maken Kjell, barnen Camilla, 28, Lisa, 25, och Fia, 19, samt katten Elsa.
Fritid: Spinning och styrketräning, skönlitteratur, långfärdsskridskor och skidor, fd körsångare (alt). » Allra roligast är trädgårdsarbetet.«
Milstolpar i karriären: LO-distriktet i Stockholm, Metallindustriarbetareförbundet, sekreterare åt Göran Johnsson och Leif, ”Blomman”, Blomberg som Metallordförande, och senare som invandrarminister och statsråd, sekreterare åt socialminister Lars Engqvist.
Svaghet: ”Är för mycket hönsmamma för mina tjejer.”
Styrka: Praktisk och förutseende.
Böjelse: Geléhallon.
Uppskattar: Ärlighet.
Lyssnar på: Allätare, ofta Björn Skifs, Andrea Bocelli och 60-talsrock.
Motto: Var dig själv!