Pappamånadens pappa prisad av ST
Han såg till att vi fick pappamånaden. För det och för hans arbete med jämställdhet, har han fått STs arbetslivspris. Men att själv ta pappaledigt, det missade Bengt Westerberg.
–Jag har aldrig tidigare mött uppskattning för pappamånaden som tagit sig så konkret uttryck! säger Bengt Westerberg.
Han ser glad ut och betraktar STs utmärkelse som en uppmuntran.
Bengt Westerberg är ”pappa” till ”pappamånaden”. Under sin tid som socialminister i den borgerliga regeringen 1991– 1994 såg han till att föräldraledigheten kunde delas mellan mammor och pappor. Men två av månaderna kunde inte ”eges bort”e till den andra föräldern. Det blev en mammamånad och en pappamånad.
På frågan om vad han är mest stolt över att han gjort säger han:
–Svårt att svara på… Som politikergärning är det pappamånaden. Och handikappreformen, att personer med svåra funktionshinder har rätt till en personlig assistent.
Trots att det ibland kan vara lite si och så med genomslagskraften i kommunerna för handikappreformen tycker han att den i stort sett fungerar bra. Det händer till och med att folk på gatan kommer fram till honom och tackar. Men det är inte lätt att hitta assistenter, påpekar han.
Till sina meriter räknar ha också jämställdhetsexperter på länsstyrelserna, barnomsorgslagen (kommunerna är skyldiga att tillhandahålla barnomsorg), kvinnovåldskommissionen, prostitutionsutredningen som ledde till att det blev illegalt att köpa sex och kvinnomaktsutredningen.
Pappamånaden innebär en form av kvotering, vilken inte uppskattas på alla håll och länge ansetts för omöjlig. Men diskussion om kvotering inom föräldraförsäkringen har gamla anor, enligt Bengt Westerberg.
–Det mest konkreta förslaget om kvotering lanserades i en statlig utredning om löneskillnader i början av 1990-talet. Utredningen drog slutsatsen att om vi ska få lika lön för män och kvinnor måste ansvaret för hem och barn fördelas jämnare mellan män och kvinnor.
Många tyckte rent av att kvotering var en dum idé, säger Bengt Westerberg som själv länge tillhörde skeptikerna. Men han betonar att kvoteringen fungerat bra i föräldraförsäkringen. Pappornas uttag av dagar har ökat och kvoteringen tycks vara politiskt accepterad, eftersom det nu blivit två pappamånader.
Men hur var det, var inte Bengt Westerberg själv hemma en gång med minderårigt barn?
–Mjaaa, den egna insikten kom efteråt. Jag tog inte ut min pappaledighet, vilket jag ångrat efteråt, bekänner han. Som så många andra tänkte jag att det var nödvändigt att jag fanns på jobbet.
En av de första som gjorde det var – enligt vad han minns – Ove Rainer, en gång generaldirektör för Postverket och senare justitieminister i en av Olof Palmes regeringar.
Just pappaledigheten har väckt viss uppmärksamhet utomlands. Reaktionerna har varit blandade och i många fall har människor varit skeptiska. Men det, menar Bengt Westerberg, hänger nog samman med att föräldraledighet av svensk typ saknas i de flesta länder.
–Under senare år har Svenska Institutet visat en fotoutställning i bland annat Spanien, England och Luxemburg med fotografen Ulla Lembergs bilder. I anslutning till den har seminarier anordnats där jag talat om pappaledigheten. Det har många gånger väckt positiv nyfikenhet.
Under 60-talet rådde stor optimism om att kvinnor skulle få samma möjligheter som män genom utbyggd barnomsorg och genom att hushållsarbetet rationaliserades – med hushållsmaskiner, mat i halvfabrikat och liknande.
–Men vi fick istället dubbelarbetande kvinnor och de har fortsatt att göra merparten av arbetet i hemmet, konstaterar Bengt Westerberg. Hemhjälp är förstås en lösning och i min familj har vi haft städhjälp. Men det lyfter inte av mannen att dela ansvaret för hushållsarbetet med kvinnan.
Det går helt enkelt inte att rationalisera bort det som varit kvinnornas ansvar i hemmen, menar han. I dagens unga generation har det dock blivit mycket bättre jämfört med till exempel hans föräldrageneration.
Jämställdheten har gått långsammare när det gäller löner. Statistik visar att kvinnors lön idag motsvarar i genomsnitt 83 procent av männens löner och inom statsförvaltningen är siffran 85 procent.
–Ja, man har försökt förklara det med skillnad i utbildning, ansvar etcetera, men det förefaller som om inslag av diskriminering finns kvar. Enda lösningen är att fortsätta opinionsbildningen och att tvinga arbetsgivarna att redovisa lönestatistik, anser Bengt Westerberg.
En tid arbetade han vid Karlstads universitet. Där visade en studie att ungefär 25 procent av de kvinnliga lärarna hade lägre lön än vad som var sakligt motiverat.
–Det är nedslående att problemet finns även i en akademisk miljö. Många hade säkert förnekat det om inte statistiken tagits fram. Det visar hur viktig statistik är för att åstadkomma förändring.
Jämställdheten inom idrottsrörelsen, där han har flera styrelseuppdrag, gör honom och Ann-Katrin Olsson, den andra jämställdhetsansvariga inom Riksidrottsförbundet, ”elite bekymrade”e.
–Antalet kvinnliga styrelseledamöter har ökat men nu har det varit några års stagnation. Andelen kvinnor på central nivå inom specialförbunden är 30 procent, berättar Bengt Westerberg.
När det gäller elittränare och ledare på föreningsnivå är det manlig dominans, men det är i alla fall en kvinnlig förbundskapten för det kvinnliga fotbollslandslaget, framhåller Bengt Westerberg.
–En kvinna ledde för några år sedan både herrarna och damerna i golflandslaget. Det är hittills unikt i Sverige.
Bland aktiva idrottare är det enligt honom mycket bättre. På barn- och ungdomssidan har många idrotter en bra blandning mellan könen, både bland aktiva idrottare och ledare.
På frågan vad han fyller sin tid med just nu svarar han sakligt:
–Jag är ett styrelseproffs.
Av hans jobb i dag går ungefär 75 procent av arbetstiden till styrelseuppdrag och 25 procent till föreläsningar i blandade ämnen, att vara moderator vid konferenser och liknande.
Som på en given signal tittar han på klockan. Det är dags att ila till nästa uppdrag.
Bengt Westerberg
Född 1943 i Solna.
Flera politiska uppdrag för folkpartiet inom kommun och landsting, inom regeringskansliet under 1970- och 1980-talen, ordförande för folkpartiet 1983–1985, socialminister och vice statsminister 1991–1994.
Idag ordförande i Finansinspektionen, Vetenskapsrådet och Friidrottsförbundet, styrelseledamot i Riksidrottsförbundet med ansvar för jämställd idrott och frågor kring det ideella ledarskapet och idrottens samhällsnytta.
