På spaning efter den fisk som krympt

I elva år har Ronnie Nilsson tagit prov på fiskarnas fångster. Han har sett hur Östersjötorsken blivit både mindre och svårare att hitta.

– Under 80-talet tog man i genomsnitt 325 000 ton torsk per år i Östersjön, i dag är det nere i 76 000 ton. Ibland när man kommer ut och mäter fångster med mycket småfisk i, när man ser uppköparna som sliter för att få sin fisk och fiskarna som kämpar för att överleva känns det tröstlöst, säger han.

– Som anställd på Fiskeriverket spottar man i motvind. Om vi i Karlskrona hade fått bestämma om tio åtgärder för att rädda fisket hade vi haft dem klara för fem år sedan. Men nu börjar man diskutera de här frågorna i Bryssel, och det känns bra.

Vi är ombord på fiskaren Stefan Nilssons båt KR82, på väg ut från hamnen i Bläsinge på Ölands östkust. En halvtimmes färd ut guppar flötet med vimpeln som markerar början på 3 000 meter garn. Djup: 35–42 meter.

Stefan Nilsson är ute för att fiska flundra. Torsk är förbjuden fångst under sommaren, men får tas upp som bifångst på max 200 kilo.

Nu blir det inte så mycket av vare sig det ena eller det andra – mindre än tio kilo flundra, 55 kilo torsk och enstaka simpor. Kanske inte så konstigt att de flesta av Bläsinges tolv fiskebåtar ligger kvar i hamn denna dag.

– I vintras blåste det tre månader, och nu är det tre månaders stopp för torskfiske. Men ingen småföretagare kan stoppa verksamheten i tre månader, säger Stefan Nilsson. Kustfisket har nog bara ett par år kvar, sedan är det slut.

Hälften av båtarna i Bläsinge ägs av pensionärer, berättar han. Unga människor har inte råd att köpa båt för en miljon och fiska på nuvarande villkor.

Ronnie Nilsson lyfter upp en torsk ur den blå plastlådan och rensar den med vana grepp. Det tar ett par sekunder. Han var själv fiskare i 13 år innan han sadlade om och började ta prover på andras fångster.

– Man sätter pekfingret i ögat och tummen under hakan, instruerar Ronnie Nilsson. Sedan vänder man fisken upp och ned och skär framför bröstbenet.

Hjälpen med rensningen är ett sätt att tacka för att han får vara med ombord. Fiskarna är inte tvungna att låta Fiskeriverkets anställda följa med.

– Det är inte många statstjänstemän som får vara ute på havet i jobbet! säger han glatt.

Det ingår i och för sig inte i Ronnie Nilssons vardag heller. Oftast står han i dubbla långkalsonger i hamnarnas kylrum och undersöker den inkomna fisken. Kollegan för dagen, Fredrik Nilsson (inga av Nilssönerna i artikeln är släkt…), tillbringar däremot en stor del av sin arbetstid ombord, på trålare.

– De är ute fyra – åtta dagar, man får anpassa sig till deras tider, säger Fredrik Nilsson. De tar upp trålen efter några timmars bogsering, tömmer och släpper i den igen. Det kan bli jobb nästan dygnet runt emellanåt.

Han plockar upp provtagningsprotokollet från en frigolitlåda och Ronnie Nilsson lägger upp mätbrädan. Provtagningen kan börja. Den görs på alla fisksorter som är kvoterade. Enligt EU-krav ska till exempel 100 Östersjötorskar i vardera fem viktklasser från varje provtagning vägas och mätas. Dessutom plockar man ut otoliten – en platt, oval kalkhaltig ”sten” – från torskens huvud. Otoliten har en slags årsringar som visar fiskens ålder.

– Men klass 1, fiskar över sju kilo, kan vi glömma numera, klargör Ronnie Nilsson. Den minsta sorten är under ett kilo.

Mycket småfisk kastas överbord ute till sjöss, och åtminstone den som fångats i trål är då död och förlorad för framtida fiskafänge. För Fiskeriverkets provtagning är det också en nackdel att inte få se vad som verkligen tagits upp.

– Vi har fått övertyga fiskarna om att ta med fisk som de ratat iland till oss i stället för att kasta den överbord, berättar Ronnie Nilsson.
Under våren har han varit ute på mätningar i genomsnitt tre dagar i veckan. Hans provtagningsområde omfattar kusten från Trelleborg i söder till Västervik i norr samt Öland och Gotland.

– Vi åker till de olika ställena utifrån en bedömning om var fisket är aktivt. Men om jag har tänkt mig Simrishamn kan det hända att det blåser upp en sydvästlig kuling, och då går det kanske ingen båt från Simrishamn den dagen. Så jag vet aldrig på måndagen vad jag ska göra under veckan.

– Man måste resa mer nu när fisket är dåligt, fortsätter han. Och förr väntade alltid fisken på en i kylrummen, men i dag är den lilla fångsten ofta såld redan innan den kommer i land. Då kan den lastas ”på flygande fot” direkt från båten till en lastbil, eller hämtas tidigare än överenskommet. Då blir det en ”bomresa” för oss, vi kommer inte åt att mäta.

Fångstresultaten ska rapporteras av fiskaren senast 24 timmar efter landning, detta för att Fiskeriverket snabbt ska kunna stoppa fisket när kvoten börjar ta slut. Före sommarstoppet för torskfiske i Östersjön hade de svenska fiskarna tagit upp 65 procent av sin årskvot. Sverige har 34 procent av EUs kvot för Östersjötorsk.

Fiskeriverkets anställda har dock inget mandat att ingripa om de ser att det fuskas. Och tjuvfiske är vanligt, säger Ronnie Nilsson bestämt.

– Det finns ingen fiskare som kan lägga handen på Bibeln och säga att de inte har tagit iland en otillåten fångst. I Östersjön är fiskare från alla kuststater lika goda kålsupare.

Garn och trålarna kan ha otillåtet små maskor och trålar sys igen eller köras felvända så att småfisk inte kan slinka ut. Andelen småtorsk under 35 centimeter kan vara större än de tillåtna fem procenten, och den torsk som tas som bifångst till annan fisk kanske överskrider maxgränsen 200 kilo.

Men övervakningen av att fiskereglerna följs sköts av Kustbevakningen. När Ronnie Nilsson och hans kollegor stöter på fiskeribrott måste de hålla god min.

– Vi kan inte gå vidare med sådan kunskap, då skulle vi inte vara välkomna tillbaka, konstaterar Fredrik Nilsson.

– Och ska de fuska får de gärna göra det när vi är med, tillägger Ronnie Nilsson, annars får vi fel verklighetsbild vid provtagningarna. Sedan kan jag ju visa Kustbevakningen hur det ser ut i fångster och statistik, men vi talar inte om vilken båt det är. Det är en väldigt tight balansgång.
Risken för tjuvfiskare att upptäckas är liten, hävdar han.

– Det finns uppköpare som tar en alltför stor torskfångst, registrerar att man köpt maxmängden 200 kilo och betalar ett osedvanligt högt kilopris.
En polsk långtradare åkte dock fast nyligen i en tullkontroll.

– Tullen tyckte att fisken såg liten ut och mätte – inte en torsk var över 35 centimeter. Man kan ju undra vem som har den dåliga moralen att köpa sådan fisk? säger Ronnie Nilsson.

Fusket ställer också till problem när Fiskeriverket försöker utveckla mer selektiva fångstredskap som släpper igenom fiskar av mindre storlek. Verket har till exempel testat en ny trål med ett ”fönster” i taket – ”Exit windows” – för småfisk. Provfiskningarna gav ett bra utfall.

– Men det märkliga är att den inte fungerar när vi inte är ombord, säger Ronnie Nilsson. När man visar de dåliga resultaten för fiskare säger de att ”han måste ju ha sytt ihop trålen”. Men resultatet kan bli krav på ökad maskstorlek, och då har fiskarna bundit ris åt egen rygg.

När KR82 är tillbaka i Bläsinge hamn tar Ronnie Nilsson en vända till närmaste konditori och återvänder med bulle och chokladbiskvier. Fiskeriverket bjuder på kaffe ur medhavd ståltermos, och plötsligt är kajen lite mer befolkad än den var nyss.

Diskussionen kommer genast igång vid fikabordet. Positionerna tycks invanda.

Fiskaren Stefan Nilsson kritiserar kvotsystemet, som tillåter fiskarna att ”landa” 6 400 kilo torsk per vecka under vintermånaderna.

– Det kan jag ju aldrig ta. För det kustnära fisket vore det bättre med sänkt dagskvot och jämnare spridning över året.

Ronnie Nilsson påpekar att EU-ländernas fiskeflotta är två tredjedelar för stor i förhållande till de tillgängliga fiskbestånden.

– Det viktigaste nu för yrkesfisket är att få tillbaka torskbestånden i Östersjön, slår han fast.

Stefan Nilsson replikerar lika självklart att om fisket stoppas nu finns inga kvar i yrket som kan ta upp fisken när den kommer tillbaka. Ronnie Nilsson suckar bekymrat, men det är svårt att invända mot resonemanget.

Att samtalet rör sig på EU-nivå beror på att Sverige sedan inträdet i unionen ingår i den gemensamma fiskeripolitiken. EUs fiskenationer tar gemensam ställning i de internationella förhandlingarna om kvoter och andra regleringar.

EU har också del i skulden för sakernas tillstånd. Gemenskapen har under många år pumpat in miljarder i subventioner till byggen av nya, större och effektivare fiskefartyg, utan hänsyn till vad havens resurser klarar.

I Sverige beviljade Fiskeriverket så sent som 1998 fartygstillstånd för två stora nya båtar, Tor-Ön och Torland.

– Fiskeriverket har egentligen roller som är omöjliga att förena, säger Ronnie Nilsson. Vi ska å ena sidan arbeta för bevarande av fiskbestånden, och å andra sidan för modernisering av fiskeflottan.

Men de senaste åren – under galgen – har myndigheter och politiker blivit mer lyhörda för biologernas varningar, anser han. I höst kommer EU att ta ställnning både till sänkta kvoter och ett helt reformprogram för fiskerinäringen.

– Går man i hamnarna nu är de flesta där femtio år eller äldre. Gör man något åt fisket nu kanske några kan övervintra, så att det finns kunskap att överföra när det blir dags, hoppas Ronnie Nilsson.