Otrygga jobb allt vanligare
I slutet av förra året hade 657 000 personer i Sverige tidsbegränsade arbeten. De flesta av dem skulle hellre vilja ha ett fast jobb.
Ibland kan det vara perfekt med ett kort vikariat eller ett jobb där man kan hoppa in då och då. Men för de flesta är det ett sämre alternativ än ett fast arbete. I en opinionsundersökning som fackförbundet Vision gjorde förra året med tidsbegränsat anställda i åldrarna 20–40 år svarade 84 procent att de skulle föredra en tillsvidareanställning. De viktigaste skälen var tryggare ekonomi och möjlighet att bilda familj.
Men trots att de flesta vill ha ett tryggt arbete har andelen korta jobb ökat sakta men säkert de senaste årtiondena, från en nivå på 10 procent 1991 till 16 procent år 2011. Trenden är densamma i vårt grannland Finland, men däremot inte i Norge och Danmark, enligt en analys som SCB gjort.
– Ofta är de tidsbegränsade anställningarna bra för den enskilde, menar TCOs chefsjurist Samuel Engblom. En ung person kan få komma in och visa vad hon eller han kan. Man kan få hoppa in på sitt första chefsjobb. Det vi vill komma åt är missbruket, när människor fastnar i korta jobb. Då upplever man mer stress, går miste om kompetensutveckling och riskerar att få en dålig löneutveckling.
Kvinnor är överrepresenterade på de tillfälliga jobben, liksom unga och utrikes födda. Bland TCO-medlemmar har var fjärde kvinna under 35 år en tidsbegränsad anställning. Det finns också forskning som tyder på att svenskfödda män oftare än andra kan använda ett inhopp som språngbräda till ett fast jobb.
Ofasta jobb är lika vanliga i staten som inom andra sektorer. Statens institutionsstyrelse, där var fjärde har en tillfällig anställning, är ett extremfall. Men det finns andra statliga områden som bygger delar av sin verksamhet på tidsbegränsat anställda, exempelvis museerna. Nästan alla guider och värdar är timanställda.
ST för nu fram kravet att fler ska få korta deltidstjänster i stället för att arbeta på timmar.
Det är populärt att arbeta på museum, och det leder till att extrapersonalen oftast accepterar de givna villkoren. Detsamma gäller andra delar av kulturområdet, såsom uppdragsarkeologin. Nyblivna arkeologer kan få chansen att komma ut på en arkeologisk utgrävning under en sommarsäsong – men sedan är det stopp.
– Många jobbar med säsongsgrävningar under många år utan en reell chans att få ett fast arbete, säger ST-företrädaren Robert Lang på Riksantikvarieämbetet, som själv arbetat som arkeolog i ett tiotal år.
– Man får vara ganska härdad för att stå ut, kan jag säga. Och det förutsätter att man har en partner som är fast anställd om man skulle behöva exempelvis bostadslån.
Även universitet och högskolor kan tack vare sin attraktionskraft locka sökande trots en stor mängd tidsbegränsade tjänster. För många forskare beror anställningstryggheten på om de får forskningsanslag eller ej.
– Om man får anslag för bara ett års forskning får man bara ett års anställning, förklarar Carin Söderhäll, STs sektionsordförande vid Uppsala universitet. Det blir en väldigt otrygg tillvaro som inte är rimlig i längden. Det kan pågå i tio år.
Tågtrafiken är ett exempel från bolagssidan. Upphandlingar och prispress har lett till fler korta anställningar i branschen, säger STs Ove Lundqvist.
– Företagen säger att de går på knäna och inte har något annat alternativ än att ta timanställda. Bland annat ska MTR, som kör tunnelbanan i Stockholm, nu ta in ett femtiotal timanställda med delade tjänster.
I takt med att de tidsbegränsade anställningarna brett ut sig i arbetslivet har facken i allt högre grad börjat föra fram krav på förbättringar av deras villkor.
– Det är bra och nödvändigt, anser TCOs chefsjurist Samuel Engblom. Det visar att facken inte bara försvarar den som har fast jobb.
I årets avtalsrörelse har bland andra ST drivit kravet på begränsningar av visstidsanställningarna. Men tyvärr kan förbättringar i avtalen medföra att arbetsgivarna söker billigare lösningar och i stället anlitar bemanningsföretag, påpekar STs förhandlingschef Åsa Erba-Stenhammar.
– Vi märker att det blir så, ju mer vi skärper upp villkoren. Egentligen är det hemskt för medlemmarna! När vi täpper till en väg hittar de en annan.
Det arbetsgivare kanske inte tänker på är att de i viss mån får det de betalar för. Enligt en undersökning av forskaren Kerstin Isaksson på Mälardalens högskola tar fast anställda på sig mer ansvar och har ett bredare engagemang och högre arbetsbelastning än visstidsanställda. Cheferna i hennes undersökning trodde emellertid inte att det var någon skillnad. Det kan vara riskabelt att inte se det, anser hon, i synnerhet om verksamheten har viktiga långsiktiga mål.
– Man kan inte vänta sig att de tillfälligt anställda ska hålla organisationskulturen vid liv.
