Ojämställt under prydlig yta
Staten har en relativt hög andel kvinnliga chefer, men behöver analysera hur jämställd verksamheten är bakom siffrorna. Det konstaterar Kompetensrådet för utveckling i staten, Krus, som driver programmet Staten leder Jämt.
– I dag dominerar män över femtio år bland dem som arbetar med utveckling av myndigheternas verksamheter och som har uppdrag som påverkar vår samhällsutveckling. Det kan vara helt rätt personer, men det kan vara värt att fundera på detta utifrån ett demokratiperspektiv, säger Marie Christine Taylor, projektledare på Kompetensrådet för utveckling i staten, Krus.
Arbete mot löneskillnader
Krus har regeringens uppdrag att samordna arbetet för kvinnors karriärutveckling i staten. Syftet är att öka andelen kvinnor i chefs- och expertbefattningar, och därigenom minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor i staten.
Uppdraget har två ben, dels det treåriga programmet Staten leder Jämt, som riktar sig till myndigheterna, dels olika individuella karriärutvecklingsprogram.
År 2009 påbörjade de tolv första myndigheterna Staten leder Jämt. 2010 kom den andra gruppen igång, med sex deltagande myndigheter.
Programmet bygger på den forskning och kunskap som finns om jämställdhetsfrågor. Det har utformats för att hjälpa myndigheter att synliggöra, analysera och åtgärda de strukturella hinder som står i vägen för kvinnors möjlighet att göra karriär på lika villkor.
– Statsförvaltningen behöver både kvinnor och män för att klara chefsförsörjningen i framtiden, säger Marie Christine Taylor.
Ledningen måste vara med
Programmet bygger på kunskapen om att förändringsarbete bör vara ledningsstyrt för att lyckas. Därför inleds det med ett ledningsgruppsseminarium om genus och jämställdhet så att de högsta cheferna får en gemensam referensram.
Myndigheterna väljer sedan ut fem personer som ska delta i programmet. En kvinna och en man som är linjechefer i kärnverksamheten utses till förändringsledare. I programmet deltar också en man och en kvinna som ses som framtida ledare, samt personalchefen.
Gruppens uppgift är att kartlägga och analysera myndigheten och dess arbetssätt och rutiner ur ett genusperspektiv. Det kan handla om allt från hur arbetsgrupper sätts ihop till hur rekryteringsförfarandet fungerar. Gruppen ska också undersöka myndighetens kultur, normer, föreställningar och beteenden.
Ska utmynna i åtgärder
– Hur talar de om män och kvinnor – är en man driven och en kvinna hätsk? Hur ser man på kvinnors vilja att bli chefer eller ansvara för tyngre uppdrag? Om både chefer och personalavdelningen tror att du som kvinna kommer tacka nej till en chefsposition, hur fungerar det då? Det är viktigt att förstå att strukturer hålls uppe av både kvinnor och män, säger Marie Christine Taylor.
Programmet pågår under åtta månader och samtliga myndigheters deltagare träffas vid sex tillfällen för att jämföra och diskutera vad de har kommit fram till. I slutet av programmet ska myndighetsledningen utifrån gruppernas underlag besluta om åtgärder.
– De beslutsunderlag vi har sett hittills visar behovet av att cheferna ökar sitt genuskunnande. Man vill också öka genusmedvetenheten i hela organisationen.
Mätning visar på effekter
Även om programmet Staten leder Jämt har pågått en relativt kort tid finns redan vissa resultat.
Myndigheterna har sammanställt nyckeltal som rör jämställdhet i ett jämställdhetsindex, Jämix. Av de myndigheter som var med i den första omgången av programmet har tio av tolv fått högre Jämixpoäng år 2009 jämfört med 2008, varav sju mycket högre poäng.
Marie Christine Taylor är dock noga med att påpeka att siffror inte är allt. Det som programmet eftersträvar är kvalitativ jämställdhet. En angelägen del av projektet har därför varit att ta fram fakta om vilka chefs- eller expertbefattningar kvinnor och män har, om det är inom kärn- eller stödverksamheten, och vilken budget och vilken grad av påverkansmöjligheter de har.
För att få ett kunskapsunderlag har samtliga chefer och kvalificerade experter, sammanlagt 1 900 personer på 17 olika myndigheter, svarat på frågor om sina yrkesmässiga kunskaper och erfarenheter.
En fråga gällde om kvinnor och män arbetar på lika villkor. Svaren visade att uppfattningarna skilde sig åt mellan könen. 73 procent av männen svarade ja, men bara 40 procent av kvinnorna.
Kartläggningen visade också att män och kvinnor på chefsnivå har ungefär samma utbildning och erfarenheter – kvinnor till och med något mer.
– Så det här att man gärna vill, men inte kan, rekrytera kvinnor med rätt kompetens stämmer inte, säger Marie Christine Taylor.
Expertjobb alternativ väg
Kartläggningen har även lett till att myndigheterna har fått bekräftat att expertfunktionen är en alternativ karriärväg. Det kan exempelvis handla om tjänster som projektledare i regeringsuppdrag eller myndighetsövergripande arbete, funktionsansvar eller internationella uppdrag.
Men av de 570 experter som svarat på enkäten var endast
28 procent kvinnor. Krus undersökning visar dessutom att löneskillnaderna är större mellan män och kvinnor som är experter än mellan män och kvinnor som är chefer. Dessutom är kvinnor i högre utsträckning experter inom myndigheternas interna arbete. Det är färre kvinnor i uppdrag som riktar sig externt, exempelvis regeringsuppdrag och internationella uppdrag, vars resultat har potential att påverka samhället.
− Löneskillnaden förklaras av att kvinnor och män arbetar med olika saker, män i kärnverksamheten och kvinnor i stödverksamheten där svårighetsgraden bedöms som lägre, konstaterar Marie Christine Taylor.
Hon tycker att det finns mycket som myndigheterna kan göra för att på kort sikt förbättra sitt jämställdhetsarbete. Något som är relativt lätt att börja med är att se över sina rekryteringsrutiner. Hon menar att det finns många »pyttesmå« saker som kan förändras: hur man annonserar, med vilka bilder och vilket språkbruk.
Och signalerna är viktiga:
– Om en annons signalerar att normen som chef är att arbeta 60 timmar i veckan är det inte bara kvinnor som inte vill ha jobbet, utan både unga kvinnor och män tackar nej, säger Marie Christine Taylor.
