"Musiken räddade mitt liv"
Hanna Österberg arbetade i fem år med att utreda arbetsskador på Försäkringskassan. Men nu är denna ST-medlem DJ, har gett ut en bok och sänder radioprogrammet Ström, som går i P2 under våren.
Hur skulle du beskriva programmet Ström?
– Det sänds i P2 och handlar om elektronisk musik, alltså musik som görs med hjälp av till exempel syntar och datorer. Vi väver ihop musik och röster från personer som vi intervjuar. En del tror att elektronisk musik bara är knaster och konstiga ljud. Visserligen har vi ett inslag med en kille som spelar in ljudet från strömledningar och mixar ihop det till musik, men jag är säker på att det finns många som skulle älska elektronisk musik, om de bara visste att den fanns.
Vad betyder musiken för dig?
– Jag kan faktiskt tacka den elektroniska musiken för att jag lever i dag. Under tonåren var jag nära att dö i anorexia, men jag minns att jag kunde tänka »jag måste överleva till nästa vecka, för då kommer ju den där skivan och den måste jag få höra«. Musiken är en sådan jättekick! När den drabbade mig var det som att hitta hem, som att plötsligt få reda på vad det är jag behöver.
Varför blev det en så stark upplevelse tror du?
– Jag har funderat mycket på det, men hittar inget enkelt svar. Min bror blev totalt insnöad hårdrockare och jag kan inte förklara det heller. I dag lyssnar jag på elektronika nästan all min vakna tid. När jag själv spelar på klubbar väljer jag ofta musik som är skön att umgås till. Det finns så många andra som spelar dansmusik så det brukar inte jag göra.
När du är DJ så kallar du dig för Knivflickan. Varför valde du det namnet?
– När jag började för några år sedan var det fortfarande mest killar som spelade, så jag ville att det skulle höras att jag var tjej. Och så ville jag ha ett tufft namn på svenska. Knivflickan är en del av mig, men ändå lite som en roll.
Hur skulle du beskriva Knivflickan?
– Hon är stark, lite stöddig och fullständigt besatt av elektronisk musik. För henne finns inget annat. Författaren Hanna Österberg är en helt annan typ.
Du har nämligen gett ut en bok om din kamp mot anorexin, »Varje dag har vi en liten tävling«. Hur är författaren Hanna Österberg?
– Hon är mer sympatisk, eftertänksam och framför allt väldigt empatisk.
Varför har du valt att fortsätta vara med i ST efter att du slutat på Försäkringskassan?
– Jag tycker att ST gör ett bra jobb. Jag arbetade i nära fem år med att utreda arbetsskador. Men under den tiden inskränktes vår frihet. Allting blev mallat, vi fick inte välja våra ord själva utan skulle bara byta ut namnen i färdiga formulär. Jag har ett stort kreativt behov och kände det som om jag kvävdes. Till slut sa jag upp mig från min fasta tjänst. Det var som om jag kastade mig rakt ut i ingenting. Mitt liv i dag är väldigt otryggt, så allt som kan ge mig trygghet är bra – oavsett om det handlar om att vara med i ST eller att inte möblera om hemma.
