Miljöhjältens hjärta klappar för skogen
Sebastian »Basti« Kirppu på Länsstyrelsen i Dalarnas län ägnar både arbete och fritid åt att rädda de svenska naturskogarna. Världsnaturfonden belönar nu honom med utmärkelsen Årets miljöhjälte.
Du och Jonas Paulsson blev Läsarnas favorit på Världsnaturfondens sajt minplanet.se. Grattis!
– Tackar ödmjukast! Och tack till alla människor som tycker att vi gör ett vettigt jobb för både natur och människor. Naturen är en grund för att vi människor ska kunna ha ett liv.
Du arbetar på länsstyrelsen med inventering av skog. Har ni firat på jobbet?
– Ja, landshövdingen ordnade faktiskt en liten tårtbjudning, och då firade vi också några doktorander som blivit klara med sina avhandlingar. Jag vet att det ibland kan vara lite svårt för mina chefer med mitt engagemang, så jag är glad att jag får uppskattning på arbetsplatsen.
I prismotiveringen sägs att du i tio år ägnat dig åt att sprida kunskap och skapa debatt om skogsskövlingar. Vad betyder priset för dig personligen?
– Det känns som att mitt engagemang för skogen har blivit mer legitimt. För mig handlar skogsfrågan också om demokrati och rättvisa. Jag tycker att det är väldigt orättvist att en liten klick människor inom skogsnäringen får bestämma hur våra skogar ska se ut. Och de växter och djur som inte kan överleva efter en avverkning har inget alls att säga till om, trots våra svenska och internationella mål om att stoppa utarmningen.
På vilket sätt är skogen hotad?
– Skogsbolagen vill avverka mer, samtidigt som det finns allt färre orörda skogar kvar. FN har deklarerat att 17 procent av skogen måste skyddas för att klara den biologiska mångfalden, men bara fem procent av vår skog är skyddad.
Hur har du lyckats i din strävan?
– Vi har räddat flera skogar, exempelvis Havsvalladalen i Värmland. Och när jag tidigare arbetade på skogsbolaget Stora Enso klassade jag skyddsvärda skogar enligt deras miljöcertifiering, och den hoppas jag att de håller liv i.
Hur gör du konkret för att rädda områden med naturskog?
– Jag går ut i skogen, inventerar den och dokumenterar de utrotningshotade arter jag hittar. Sedan skriver jag en rapport som jag skickar till Skogsstyrelsen och skogsbolaget. Ibland inser bolaget att jag har rätt, ibland åker de ut och hugger ändå.
Varifrån kommer ditt starka intresse?
– Det föddes redan när jag var liten pojk och var ute i skogen med farmor och farfar. De kommer från Finland och hade med sig en tradition av självhushållning, så vi plockade mycket bär och svamp.
Du tillbringar både arbetstid och fritid i skogen. Tröttnar du aldrig?
– Det har nog blivit en livsstil. Jag känner mig rofylld och delaktig i den ekologiska process som ständigt pågår. Men det är klart att ibland måste jag åka till stan och se lite människor. Och så har jag ett trumset som jag går lös på när jag vill ha rast och vila från sorgen att se en naturskog skövlad.