Mentorskapet fick henne att reflektera över sig själv
Maria Robarth, ST-medlem och chef vid Skatteverket Verksamhetsstöd i Solna har varit mentor för en ung studerandemedlem i Tria. Både hon och hennes adept lärde sig mycket på vägen.
Ger det mersmak att vara mentor?
–Oh ja! Det här är bland det roligaste jag gjort i mitt liv. Trias mentorskapsprogram, som just slutat, är en fantastisk satsning och ett fantastiskt erbjudande till studenter. Eftersom det gällt personer som ännu inte förvärvsarbetat utan går sista året i sin utbildning har mentorskapet inneburit en extra utmaning. För mig har det varit intressant och roligt att bidra till andra människors växande och utveckling. För adepten tror jag att det blir en bra start i arbetslivet.
Hur blev du mentor?
–ST är tillsammans med fackförbunden SKTF och Unionen med i det fackliga studentsamarbetet Tria. Jag fick en förfrågan genom ST och tyckte det lät spännande. Tria gjorde en utmärkt matchning mellan adepter och mentorer. Många av oss var imponerade över det. Vi var 18 mentorer och lika många adepter. Min adept är en ung kvinna som studerar statsvetenskap vid Södertörns högskola.
Hur ofta har ni träffats?
–Alla mentorer och adepter samlades första gången i september 2007. Sammanlagt hade vi fem gemensamma träffar. Däremellan har jag och min adept mötts ungefär var tredje vecka.
Hur kom adepten och du överens?
–Utmärkt. Mest talade vi om personlig utveckling och vi tog också upp hur man skriver cv och personligt brev. Min adept är en mycket ambitiös kvinna och engagerad i många frågor. För henne handlade det mycket om att lära sig prioritera och även kunna säga nej.
Vad krävs av mentorn?
–Man måste ha ett genuint intresse för andra människor. Jag ville att min adept själv skulle komma på vilken hjälp hon behövde få av mig, så vi satte upp mål och handlingar utifrån hennes förutsättningar och utveckling. Genom mentorskapet har jag fått en jättebra bild av den yngre generationen.
Vad lär man sig av mentorskap?
–Jag lärde mig att reflektera över mig själv och mina handlingar i rollen som chef och människa. Min erfarenhet är att man kommer mycket närmare en adept än en medarbetare.
Något viktigt att minnas?
–Vid vårt sista möte hade vi utvärdering. Som jag uppfattat det har mentorskapet fått som bieffekt att min adept nu har ett mer avslappnat förhållningssätt till sig själv, känner sig lugnare och mer stabil. Det är en enorm feedback. Jag tror att framför allt tjejer pressar sig mycket. Det har jag märkt genom min son och hans tjejkompisar. I killarnas värld verkar allt lösa sig, det räcker att få godkänt i olika sammanhang. Tjejer vill nog mer visa att de kan och behöver få bekräftelse utifrån.
Ska ni fortsätta träffas?
–Ja, vi ska fortsätta ha kontakt. Jag är väldigt nyfiken på att följa hennes utveckling.