Mental träning ett stöd – inom idrotten och på jobbet
Lars Bremmers är expeditionsförman på Göteborgs universitet. Men han är också licensierad mental tränare och budoinstruktör. Något som märks på jobbet.
Mental träning, hur kom du in på det spåret?
– När jag började arbeta på Göteborgs universitet för 18 år sedan var det mycket turbulens och maktkamp i arbetsgruppen. Jag mådde dåligt och tog med mig problemen hem. När det var som värst kom jag ihåg en bok om mental träning som jag hade läst för att förbättra mig i karate. Jag ville använda de teknikerna för att må bättre som människa och förälder. Tack vare stipendier från universitetets kompetensutvecklingsfond kunde jag gå en grundkurs på Skadinaviska ledarhögskolan på kvällarna. Sedan fortsatte jag och läste till stresscoach, målbildstränare, avspänningspedagog och licensierad mental tränare också.
Vad var det som lockade med just mental träning?
– Jag hade ju märkt från karaten att det fungerade. Men man behöver inte ha idrott som mål. Att ta svart bälte i karate är på många sätt samma sak som att få det bättre på sitt arbete. Det handlar om att sätta upp mål och delmål. Om att lära sig slappna av. Och att ta kontroll över alla mentala processer som tankar, inre bilder och känslor. Då hanterar du dina egna och andras problem bättre, du sover bättre, mår bättre. Allt hör ihop.
Vilka är det som går på dina kurser?
– Dels är det idrottsföreningar, och dels är det blandade grupper med vuxna – ingenjörer, konsulter, datakillar, sekreterare, alla möjliga – som kanske vill gå ner i vikt, utvecklas på sitt jobb, bli bättre föräldrar. De får lära sig de grundläggande faktorerna och så får de utgå ifrån sina egna målsättningar.
Och på individuell coachning?
– Det är ungdomar som vill ha hjälp med idrottsframgångar. Men också vuxna som till exempel har problem med höjdrädsla, vill klara klassikern, eller bara lära sig koppla av och må bättre.
Har du någon användning för det här i ditt ordinarie arbete också?
– Javisst. I dag har jag förmågan, den mentala styrkan, att hantera tråkigheter eller folk som bråkar. Blir du aldrig arg? frågar folk. Visst, jag kan bli jättearg, men för det mesta bryr jag mig inte, det tar för mycket energi.
Irritationen är kanske inte ens riktad mot mig personligen, varför ska jag då ta med mig den hem?
Dina svarta bälten i karate och ju-jutsu, då?
– När jag kommer med paket, använder jag ibland fötterna för att få upp dörren – på ett mjukt sätt förstås. Och så känner jag mig frisk och stark och vig, orkar mycket trots min ålder.
Och så har du blivit vald till arbetsmiljöombud också?
– Ja, där har jag också användning för den mentala träningen. Arbetsmiljö är ju inte bara det fysiska, utan också den personliga arbetsmiljön. När jag märker att det är tjafs, att folk är ledsna, så brukar jag prata med dem, lyssna och avlasta, ibland coacha dem, eller hänvisa vidare dit det finns bättre resurser, om de behöver det.