Med havet utanför tröskeln

Det ska katten vara hummer, tänker jag, medan jag betraktar det svarta djuret som tycks ta till reträtt och backar in i ett hörn av akvariet. Här, i intagshallen på Kristinebergs marina forskningsstation, står många akvarier med allsköns kryp från havets botten.

En rosa sjöborre, till exempel, kanske en av dem som fått sin genuppsättning kartlagd? Sjöborren Strongylocentrotus purpuratus har nämligen fått det och blivit vederbörligen dokumenterad i tidskriften Science. Det kan man
läsa om i Kungliga Vetenskapsakademiens årsberättelse för 2006.

Under Vetenskapsakademien sorterar – hittills – Kristinebergs marina forskningsstation och det är just där jag befinner mig.

Ursprungligen hade verksamheten här biologisk inriktning, men på senare år har den kommit att omfatta havsforskning i allmänhet. Ekologisk forskning, basforskning kring hur djuren i havet växer och utvecklas, forskning kring global uppvärmning och förändrade förutsättningar för djurlivet i haven är några exempel. Här görs också marin inventering och kartläggning av marinbottenfaunan tillsammans med Artdatabanken.

Till intagshallen kommer alla djur som samlats in utmed Västkusten. Det kan vara vattenprover som tas för att samla in djur eller växtplankton eller djur som samlas in från olika bottentyper. Provtagningarna sker med något av stationens två forskningsfartyg, Arne Tiselius och Oscar von Sydow.

– I år har vi tagit prover i Skagerack och Kattegatt. Ett av projekten innebär provtagningar på 17 platser. De upprepas en gång om året för att man ska kunna se om bottenfaunan förändras, berättar Karl-Erling Alexandersson.

Han är en av Kristinebergs två skeppare och kom hit redan 1988. I grunden är han fiskare och hade en gång egen fiskebåt, men när fisket minskade gällde det att hitta annat arbete.

På väg till vågkraftverk

Hans uppgift på Kristineberg är att ha kontakt med andra myndigheter, ansvara för fartygens drift och underhåll och översyn av redskap och trålar. Så fiskarbakgrunden är viktig. På sommarhalvåret gör han provtagningar till havs tillsammans med forskare.

– Det blir mycket båtkörningar, säger han.

Som den dagen då jag följer med honom på »sightseeing« med ett antal forskare och studenter från Uppsala, plus några kommunpolitiker från Lysekil. Vi ska titta på ett vågkraftprojekt.

Vädret är mulet men det blir ändå en fin färd från Kristineberg, som ligger i utkanten av Fiskebäckskil. Vi far mellan kobbarna förbi Lysekil, Grundsunds klippor och vidare till projektplatsen, där 20-30 bojar, några försedda med antenner, ligger och skvalpar i vågorna.

Här mäts vågornas kraft. Syftet med projektet är att man så småningom ska kunna utnyttja vågkraften för elproduktion.

Karl-Erling Alexandersson tycker att jobbet är fantastiskt, varierande och med stort eget ansvar.

– Det sämsta är lönerna som är låga. Men vi har bra friskvårdsavtal och 41 dagars semester. Och när jag vid 45 års ålder pluggade till sjökapten bekostade Vetenskapsakademien utbildningen.

Han, liksom andra jag möter, trivs på forskningsstationen. Det gäller även för ”spindeln i land”, receptionisten Marita Nyberg.

Förutom att sköta post- och telefonärenden tar hon emot alla besökare. Både svenska och utländska forskare arbetar här året runt, från gästforskare som stannar några sommarveckor eller månader till dem som är kvar i flera år.

– Högsäsongen är från april till oktober, då forskning, kurser och konferenser pågår, säger hon.

Hennes arbetsmiljö tar nästan andan ur en besökare. Receptionen ligger i en stor foajé med så gott som direktkontakt med havet och de närmaste kobbarna. På dörren till balkongen utanför foajén finns en varningsskylt: Går dörren i lås är enda alternativet att hoppa – i havet.

En avundsvärd utsikt från arbetsrummet har också Britt-Marie Lönnvald.

– Den tänker jag inte så mycket på, man blir hemmablind, säger hon med en gest ut mot klipporna.

På Kristineberg har hon varit sedan 1975 och på henne ligger att sköta en del statistik och alla bokningar av kurser, konferenser, laboratorieutrymmen, övernattningsrum, forskare, båtutfärder med mera.

Så här i semestertider är inte många av ST-medlemmarna i tjänst. Men en som har mycket att göra, speciellt sommartid, är kocken Magnus Hafström. Han lagar maten åt forskare och personal. En och annan doktorsmiddag blir det också, upplyser han.

Magnus Hafström bor med sin familj i Grundsund och lämnade ett tidigare jobb som köksmästare på restaurang. För att börja här måste han gå ner i lön.

– Det var det värt, anser han. Kristineberg är en bra arbetsplats för den som har småbarn. Men visst önskar man sig mer pengar…

Oro för framtiden

I verkstaden hittar jag Gerhard Gunnarsson. Med sin snickar- och båtbyggarbakgrund sysslar han med lite av varje och beskriver sig som »hustomte«.

– Det var roligare förr, tycker han. Kristineberg har haft ekonomiska problem som påverkat anläggningen och några anställda har sagts upp på senare år.

Hans ord speglar lite av den stämning som råder på Kristineberg, för trots att arbetsplatsen andas lugn finns viss oro under ytan. Sedan 1993 har forskningsstationen drivits gemensamt av Vetenskapsakademien och Göteborgs universitet, men från den 1 januari nästa år tar universitetet över helt.

Vad det för med sig vet ingen än. Det har sagts att all icke-forskande personal följer med och de får i så fall en ny arbetsgivare. För ST-sektionen, där Karl-Erling Alexandersson är vice ordförande och även Marita Nyberg och Britt-Marie Lönnvald har fackliga uppdrag, har förhandlingarna om övergång knappt börjat än.

Karl-Erling Alexandersson tror nog det kan bli bra att få universitetet som huvudman.

Mer berömt utomlands

Vad tror Mike Thorndyke, själv forskare och föreståndare för Kristineberg, om förändringar när Göteborgs universitet tar över? Han slår ut med händerna:

– Svårt att förutsäga, men folk kommer att behövas här då också eftersom stationen är viktig för den marina forskningen. Det kan vara förnuftigt att föra över Kristineberg till universitetet, men Vetenskapsakademien kommer att fortsätta att stödja forskningen här även efter övertagandet.

Forskningsstationen har ett mycket gott rykte internationellt. Faktiskt är det mer berömt utomlands än i Sverige, enligt Mike Thorndyke.

– Jag är stolt över att arbeta här, platsen har en fantastisk historia från 1877 och en fin miljö. Vattnet kring Kristineberg är utmärkt, eftersom området länge varit naturskyddsområde. De djur vi forskar kring finns också nära stationen.

Kristineberg ingår i flera EU-projekt och samarbetet med både svenska och utländska universitet och forskningsinstitutioner är stort. Just nu bor här forskare från Belgien, Japan, Frankrike, Danmark och Uruguay.

– Kristineberg är en internationell forskningsstation, inte bara en svensk, säger Mike Thorndyke.