Lång väg kvar för nyaste EU-landet

Parlamentets byggnad vid Alexander Battenbergtorget i Sofia badar i ljus från fyrverkerier. Laserstrålar spelar på himlen. Bulgarien firar nyåret – och sitt inträde i EU – med pompa och ståt.

Från en scen håller EU-företrädare och politiker högtidstal i direktsändning. Men bland de 30 000 människor som samlats på torget syns bara några enstaka EU-fanor, tillsammans med en och annan bulgarisk flagga.

De flesta bulgarer tycks hälsa EU-medlemskapet med försiktig optimism. De senaste årens utveckling har varit positiv för många. Rättssäkerheten har stärkts och ekonomin går bra. Tillväxten ligger nu runt sex procent per år. Men lönerna är fortfarande lägst i hela EU – den lagstadgade minimilönen är under 900 kronor i månaden. Och ingen tycks ha några förhoppningar om att medlemskapet ska göra livet radikalt bättre från dag ett.

–Det blir ingen drastisk förändring, säger Raja Lakova. Men det är bra för de unga. Det finns stora möjligheter att arbeta utomlands.

Själv studerar hon sedan två år i USA, där hennes far bor. Hon är bara hemma i Sofia på besök. Men att stanna på andra sidan Atlanten lockar inte.

–Jag kan tänka mig att bo utomlands, i Västeuropa, under några år. Men så småningom vill jag bo i Bulgarien.

Raja Lakova berättar att några av hennes vänner är mer kritiska till EU-medlemskapet. Kravet att Bulgarien skulle stänga två äldre kärnreaktorer har irriterat många, liksom Storbritanniens och andra medlemsländers begränsning av möjligheten till arbetskraftsinvandring.

Det finns de som tycker att Bulgariens beredskap för medlemskapet är ett större problem än EU-ländernas attityd. Som Martina Vidolova:

–Politikerna är för upphetsade, säger hon. De tänker inte på vanligt folk i Bulgarien. Jag är inte mot medlemskapet, men jag tror att det gått för fort.

Martina Vidolova är 19 år, studerar till förskollärare och jobbar extra på ett internetkafé. Som ung, välutbildad, engelsktalande och IT-kunnig representerar hon den grupp som de flesta pekar ut som vinnare på reformerna. Men själv tror hon inte att EU-medlemskapet kommer att innebära några fördelar för henne.

–Inte för mig, men för mina barn. De kommande åren kommer att bli svåra, för mina föräldrar och för mig. Det blir stora förändringar i alla system och vi är inte redo för det.

Omvälvande reformer

Landets statliga administration har redan gått igenom stora reformer. På några år har förvaltningen anpassats till EUs krav. Många lagar har ändrats under de senaste månaderna, till exempel har momssystemet förändrats i grunden.

Olga Ivanova, som är skatteinspektör och arbetar med just moms, är en av dem som nu måste lära om. Totalt har hon varit på utbildning en vecka under senaste året – det är mycket, tycker hon.

–Det är stressigt, men inte främst på grund av EU-anpassningen. Men jag är nöjd med mitt jobb, förutom med lönen.

I dag tjänar hon knappt 4 000 kronor i månaden. Hon hoppas att lönen så småningom ska närma sig kollegornas i andra europeiska länder.

–Jag är optimistisk. Ur ekonomisk synvinkel är EU-medlemskap bättre för Bulgarien, bättre för företagen. Och så får vanliga medborgare större möjligheter att resa vart de vill.

Skattekontoret i centrala Sofia, där Olga Ivanova arbetar, ser inte riktigt ut som sina svenska motsvarigheter. Alldeles innanför entrén börjar långa rader med skrivbord som fortsätter inåt i lokalen. Så här sent på eftermiddagen är de flesta arbetsplatser tomma, men en klunga av människor står runt ett par handläggare för att diskutera sina skatteärenden.

Nikolaj Nakov är avdelningschef och har ett eget litet rum med glasfönster ut mot kontorslandskapet. Liksom Olga Petrova Ivanova är han aktiv i centralorganisationen Podkrepas förbund för administrationsanställda. Eftim Boyukliev, som är förbundsordförande, klämmer in sig i Nikolaj Nakovs rum och de berättar om arbetet på myndigheten.

–De omfattande reformerna har inneburit nya jobb på vissa avdelningar och stora nedskärningar på andra, säger Eftim Boyukliev. Men arbetsbelastningen har också ökat. Människor är mer och mer stressade.

Han berättar att arbetsgivaren ville säga upp tio procent av personalen, men att facket lyckades begränsa nedskärningen till sju procent. I ett för Bulgarien närmast unikt initiativ har facket drivit på för att finna nya anställningar till dem som sagts upp.

–Vi har tecknat avtal med kommunerna, som åtagit sig att föröka hitta arbeten i den lokala administrationen. På så sätt lyckades vi få jobb åt många.

De hoppas att den bulgariska regeringen ska ta intryck av andra EU-länder, till exempel Sverige, och verka för bättre samarbete med facket inom den statliga administrationen.

–Vi har tagit ett positivt steg, säger Eftim Boyukliev. Var tredje månad håller myndighetens ledning strategimöten där man diskuterar framtidsfrågor. Senast bjöds fackliga representanter in och vi kom överens om att facket ska delta i fortsättningen.

Fackliga rättigheter begränsade

Ett problem för facket är att den bulgariska statstjänstemannalagen begränsar vissa statligt anställdas rätt att strejka och teckna kollektivavtal. I oktober beslutade parlamentet att ta bort motsvarande regler inom energi-, kommunikations- och hälsovårdssektorn, men för statstjänstemännen finns de kvar.

På många håll har facket ändå lyckats sluta ett slags avtal som reglerar arbetsvillkor, förmåner och fackligt inflytande, men för att lyckas är man i stor utsträckning beroende av myndighetschefernas välvilja. Och över lönerna har facket inget inflytande alls.

De flesta på skattemyndigheten omfattas i dag inte av statstjänstemannalagen. Men under 2007 ska anställningsformerna ändras, och justeras inte lagen kommer begränsningarna att gälla även dem.

–Det finns ett motstånd bland statliga arbetsgivare mot att låta facket förhandla, säger Eftim Boyukliev. Vi skulle vilja bli försöksmyndighet med rätt att sluta »riktiga« kollektivavtal. Vi hoppas på ett genombrott.

Nikolaj Nakov tycks dock inte vara alltför oroad av förändringarna. Även om bara femton procent av de anställda på myndigheten är medlemmar i facket, tycker han ändå att man har en stark position.

–Nu har vi ett bra samarbete mellan parterna. Vi har stor kunskap och erfarenhet. Vi har andra verktyg.

Högre lön ger mindre korruption

Han berättar att de hoppas få högre löneökningar än inom andra myndigheter. Ett av hans starkaste argument är att det skulle minska risken att de anställda frestas att ta mutor. I sina granskningar har EU uppmärksammat den omfattande korruptionen i Bulgarien och krävt kraftfulla åtgärder.

På skattemyndigheten har det införts en uppförandekod för de anställda. Man har också öppnat ett speciellt telefonnummer för den som vill slå larm om korruption.

–Trenden är att korruptionen minskar, säger Dimitar Markov.

Han är projektkoordinator på CSD, Center for the Study of Democracy, en organisation som arbetar för marknadsekonomi, demokrati och rättssäkerhet. CSD grundades 1990 och har hittills framför allt finansierats med pengar från den amerikanska staten.

CSD frågar regelbundet allmänhet och företagare om de betalat eller avkrävts mutor.

Att man infört tuffare regler och etiska koder är en del av förklaringen till den minskade korruptionen, säger Dimitar Markov. Men viktigt är också att förvaltningen blir mindre personlig. Med ökat IT-stöd blir handläggningen mer formaliserad.

Förtroendet för facken lågt

Över lag tycker Dimitar Markov att Bulgariens EU-anpassning gått ganska bra, både vad gäller lagstiftning och fortbildning av dem som ska jobba med de nya systemen. Han konstaterar också att undersökningar visar att de flesta bulgarer är nöjda med effektiviteten i den offentliga sektorn.

Däremot tror han att allmänhetens förtroende för de fackliga organisationerna minskar. Hans förklaring är att de står de politiska partierna alltför nära.

–De måste förbättra sin image. De måste bli bättre på att föra fram sina åsikter när deras intressen angrips.

Dimitar Markov menar att fackens försvagade position gör att den sociala dialogen mellan fack och arbetsgivare blivit mindre effektiv. Nu gör regeringen som den vill i arbetsmarknadspolitiken, säger han.

Starkare fack skulle också kunna vara en viktig kraft för att bekämpa korruption.

–Facket kan till exempel bidra till kampen mot svartjobb, eftersom man försvarar medlemmarnas intresse av att omfattas av social trygghet.

Facket avslöjar mutor

Vesselin Mitov, som är internationell sekreterare på centralorganisationen Podkrepa, anser att facket redan drar sitt strå till stacken. Han berättar att Podkrepa ofta får in rapporter om korruption från medlemmar och andra. Genom att lämna informationen vidare till journalister har man bidragit till att avslöja åtskilliga fall.

–Fackliga organisationer är ett perfekt verktyg för att bekämpa korruption. Vi kan samla information, massmedia kan sprida den.

Han är hoppfull. På sistone har toleransen för korruption minskat och en del chefer i staten gripits. Men det är bara början, säger han.

Vesselin Mitov räknar med att EU-medlemskapet leder till att lagar och regler tillämpas mer strikt i landet och väntar sig också en kraftfull ekonomisk utveckling.

Svårt förändra mentalitet

Podkrepas ordförande, Konstantin Trentjev, är också optimistisk, men uttrycker sig mer försiktigt. EU-medlemskapet innebär allvarliga svårigheter på kort sikt, tror han, men på lång sikt kommer det att ge positiva effekter.

–Vi har levt i ett system som var motsatsen till det som finns i väst. Vår återgång till det normala kan inte göras på ett smidigt sätt. Det krävs fundamentala förändringar av hela samhällssystemet. Och det svåraste är att förändra mentaliteten.

Därför är han positiv till EUs noggranna granskning av Bulgarien.

–I vårt politiska system finns väldigt negativa tendenser. Vi förtjänar sanktioner.

Om några år räknar Konstantin Trentjev med att bulgarerna kommer att känna de positiva effekterna av medlemskapet.

–Vår ekonomi är på rätt spår. Oturligt nog märker inte vanligt folk av det ännu.

Förespråkar marknadsekonomin

Podkrepa representerar drygt 150000 medlemmar och bildades i samband med att kommunistregimen föll 1989. Konstantin Trentjev, som var antikommunistisk aktivist, blev ordförande – en position han fortfarande har kvar.

–I dag kan jag säga att all vår ansträngning inte varit förgäves. Men i början föreställde vi oss att det skulle vara enklare, säger han.

Hans engagemang kom ur hans revolt mot det gamla politiska systemet.

–För mig var det viktigt med politisk och intellektuell frihet, inte bara ekonomisk, säger han.

Och trots att han är en varm förespråkare för marknadsekonomin som grundläggande system, tycker han att det är rimligt att fackliga organisationer kritiserar den.

–Jag, som levt i båda systemen, kan säga att marknadsekonomin är mycket bättre – men inte perfekt. Vore den det skulle facket inte behövas.

Postanställda fruktar framtiden

En arbetsplats där anpassningen till den europeiska marknaden lär innebära stora förändringar är den bulgariska posten. Podkrepas
representanter försöker få veta vad som väntar, men det är inte lätt.

–Vi vet att det finns mycket som är känt av ledningen, men informationen sprids inte nedåt i organisationen, säger postsektionens ordförande Assja Atanassova.

Arbetsgivaren är inte alltid så smidig i sina kontakter med facket, säger hon.

–Eftersom vi tidigare inte fick strejka hade vi stora demonstrationer för att påverka allmänheten och få dem att förstå postarbetarnas situation.

Facket är starkt på posten – ungefär nittio procent av de anställda är medlemmar, enligt Assja Atanassova. Hon förklarar det med att man hittills effektivt lyckats bekämpa nedskärningar.

Att postanställda nu fått rätt att strejka är »väldigt goda nyheter«, säger hon. Och det kan finnas anledning att göra bruk av styrkan – de postanställdas löner är låga även med bulgariska mått mätt.

Två centralorganisationer

Podkrepa är den mindre av Bulgariens två centralorganisationer. Den större heter i svensk översättning Konfederationen av oberoende fackförbund i Bulgarien och representerar drygt 300000 medlemmar. I internationella sammanhang används oftast den engelska förkortningen CITUB.

Organisationen har sina rötter i den gamla fackföreningsrörelsen, som var knuten till det kommunistiska systemet. 1990 reformerades den och ombildades till dagens CITUB, som liksom Podkrepa tagits upp som medlem av de internationella fackliga samarbetsorganisationerna.

Inom CITUB finns de statligt anställda i medlemsorganisationen FITUGO. Även detta är en engelsk förkortning, som på svenska kan utläsas Federationen av oberoende fackförbund inom statsadministration och organisationer.

Några dagar in på det nya året deltar FITUGOs ordförande Maria Temelkova i en konferens där representanter för olika delar av det bulgariska samhället diskuterar vad EU-medlemskapet kommer att föra med sig. I en paus berättar hon om de 20 år hon arbetat inom organisationen.

De snabba maktskiftena i landet efter kommunismens fall innebar en stor ryckighet, säger hon. Varje ny regering har genomfört reformer, och många tjänstemän i förvaltningen – även på lägre nivåer – har bytts ut när en ny minister tillträtt.

För att stärka statstjänstemännens ställning drev FITUGO på för att få igenom en ny lag som reglerade de statliga anställningarna. Efter några år lyckades det – även om många av organisationens förslag inte fanns med.

»Vi kämpar med en tesked«

–I princip var lagen ändå en positiv händelse. Det har varit en startpunkt för att utveckla bättre villkor, säger Maria Temelkova.

Hon är kritisk mot att lagen fortfarande begränsar statstjänstemännens fackliga rättigheter, och menar att det är en stor framgång att man ändå lyckats sluta avtal.

–Vi kämpar med en tesked, säger hon. Vi lyckas för att vi är positiva och för att arbetsgivaren inser att våra krav är i hela administrationens intresse.

Villkoren i de fackliga avtalen kommer inte automatiskt alla statligt anställda till del. Men arbetsgivaren erbjuder ändå ofta de oorganiserade samma förmåner.

Maria Temelkova tycker att det är ett problem.

–Efter stor ansträngning når vi en punkt där alla får del av de goda resultaten. Man kan säga att vår arbetsgivare inte vill ha organiserad arbetskraft. Men vi försöker övertyga medlemmarna om att det inte lär bli något kollektivavtal vid nästa förhandling om inte vi finns.