Krossade lönedrömmar
Nu är avtalsrörelsen i full gång. Alla ST-medlemmar kan se fram emot ett nytt centralt avtal innan året är slut. Men förmodligen blir avtalen kortvariga – och ger inga större tillskott i plånboken.
ST förhandlar inom flera avtalsområden: både för myndighetsanställda och för anställda på statliga bolag.
Inga avtal är tecknade än. Men industriavtalet brukar vara ett riktmärke för alla avtal på arbetsmarknaden och ger därför en fingervisning om vad som är att vänta. I år, liksom under förra avtalsrörelsen, tecknades industriavtalet i skuggan av den ekonomiska krisen. Resultatet blev en kort avtalsperiod och relativt blygsamma löneökningar.
Orsaken till att industriavtalet utgjort ett märke för övriga avtal är att parterna velat säkerställa att de svenska företagen behåller sin internationella konkurrenskraft.
Men de centrala avtalen handlar inte bara om löner, utan också om trygghetsfrågor, semester och andra villkor.
Arbetsgivarna har sedan många år haft ambitionen att skriva centrala avtal som inte innehåller några siffror för löneökningar. Då bestäms
lönerna helt och hållet på de enskilda arbetsplatserna. Numera har 38 procent av de statsanställda avtal utan siffror.
ST har stått emot detta med motiveringen att sifferlösa avtal inte ger några som helst garantier om löneökningar.
Det finns också ett annat krux: rätten att ta till stridsåtgärder gäller bara under de centrala förhandlingarna. De lokala förhandlingarna med enskilda arbetsgivare sker alltid under fredsplikt.
Så gick det i avtalsrörelsen i staten 2010
En majoritet av STs medlemmar arbetar inom myndighetsområdet. Under avtalsrörelsen 2010 drev Arbetsgivarverket krav på sifferlösa avtal och avtalsperioder utan tidsgräns. Det lyckades inte. ST, som förhandlar via OFR, ville å sin sida ha individgarantier, men tvingades backa. Parterna enades i stället om åtgärdsplaner för anställda som inte får någon löneutveckling. En nyhet i avtalet varförbättrad ersättning till långtidssjuka.
OFR mot Arbetsgivarverket
På myndighetsområdet förhandlar ST tillsammans med andra förbund inom OFR, Offentliganställdas förhandlingsråd. Förutom ST ingår Lärarförbundet, Ledarna, Försvarsförbundet, Vårdförbundet, Polisförbundet, Tull-kust och Officersförbundet. Motpart är Arbetsgivarverket, en myndighet som organiserar statliga arbetsgivare.
»Även denna gång kräver ST avtal som innehåller siffror…
… Det finns en intressemotsättning mellan arbetsgivarnas strävan att betala så lite som möjligt och de anställdas önskan att få så höga löneökningar som möjligt. För att få en jämnare maktbalans behövs en avtalsrörelse som får upp siffran så mycket det bara går.«
Åsa Erba-Stenhammar, förhandlingschef ST och förhandlingsledare i OFR.
3 procent
Det är vad industriavtalet gav i löneökning under 14 månader. Det gäller från den 1 februari 2012 till 31 mars 2013. Avtalet har tecknats mellan Teknikarbetsgivarna och de fackliga organisationerna Unionen, IF Metall och Sveriges Ingenjörer.