Krockar när Sverige möter Danmark

– Det är lite mer hierarkiskt här, det kommer man inte ifrån. Men Posten är bättre än många andra arbetsplatser, och brevbärarjobbet är självständigt.

Brevbäraren Per Lundgren, bördig från Skåne, har sorterat sin post på distributionscentralen på Carsten Niebuhrs Gade 8 i Köpenhamn. Han står redo att dra på sig den danska Postens röda jacka och cykla i väg på sin tur i vinterns första riktiga snöyra. Han växlar över till danska och byter några ord med kontorschefen Thomas Fogtmann. Det är en öppen stämning i teamet, tycker Per Lundgren.

– Vi har veckomöten och månadsmöten, och alla är intresserade av att det ska flyta på. Men visst, besluten kommer lite mer uppifrån här jämfört med Sverige.

Ett beslut som kom uppifrån oavsett nationalitet var de danska och svenska regeringarnas deklaration i april 2008 om att bilda en gemensam postkoncern. Koncernen Posten Norden bildades formellt i somras, men effekterna slår igenom stegvis. Än så länge har få verksamheter påverkats direkt.

Lördagsutbärning finns kvar

Fusionsbeslutet kom lite överraskande, säger brevbäraren Per Lundgren. Men han tror inte att fusionen kommer att försämra tryggheten i arbetet på distributionskontoret, och frågan är inte heller något som diskuteras vid fikabordet.

– Får svenskarna bestämma blir det säkert neddragningar av servicen. Men det är inget sagt om att det skulle behövas ändringar av lördagsutdelningen eller paketutdelningen.

I Danmark delas posten fortfarande ut på lördagar, och brevbärarna bär även med sig paket. Kontorschefen Thomas Fogtmann tror som Per Lundgren att det inte blir några snara förändringar av den saken. Men han är även chef för ett paketkontor, och på det området finns en hård konkurrens – till och med från paketnätverket DPD, där svenska Posten är nordisk franchisetagare.

– Jag är mycket spänd över att få se vad som händer. DPD levererar paket här i Danmark, och de har tagit våra kunder. Och det kostar danska jobb. Vi hoppas att det blir ett samarbete i stället.

Självstyrande grupper

På distributionskontoret och på många andra postarbetsplatser i Danmark organiseras arbetet av självstyrande grupper, team. Förslag till förändringar diskuteras först i teamet, sedan tar man upp det med chefen. På väggen i kontorslokalen där huvudskyddsombudet Hanne Sörensen arbetar sitter en anslagstavla med förslagslappar. »Fysisk inredning av min arbetsplats« står det på en lapp, »Strukturerad inkörning av fler kollegor« på en annan.

Både Hanne Sörensen och Thomas Fogtmann har uppfattningen att det är mera av »chefen bestämmer« i Danmark än i Sverige. Ingen av dem tycks se något behov av att ändra på det. Teamarbetet ger ett inflytande över vardagen, och det är kort väg till beslutsfattaren, säger Hanne Sörensen.

– Danskar är mer individualister, framhåller Thomas Fogtmann. Facket har inte så stort inflytande, utan medarbetarna går direkt till chefen om de vill förändra något.

Hanne Sörensen nickar, så är det. Fackets stora uppgift är löneförhandlingar. Grunden läggs i ett centralt avtal, men alla tillägg, till exempel för flexibilitet, förhandlas lokalt.

Under senare år har hon också varit en av många fackliga företrädare som har varit tvungna att förhandla om nedskärningar. Precis som svenskarna skickar danskarna allt färre brev, samtidigt som tekniska rationaliseringar minskat behovet av personal.

Hanne Sörensen säger att medlemmarna tycker att det är spännande med fusionen, och att man hoppas på nya verksamheter så att jobben kan räddas.

– Det ekonomiska överskottet blir mindre och mindre, och läget börjar bli kritiskt.

Men som huvudskyddsombud känner Hanne Sörensen en viss oro över att svenskarna kanske inte är lika engagerade som danskarna i arbetsmiljöfrågor. Själv har hon bidragit till att arbetsplatsen blivit arbetsmiljöcertifierad, och man arbetar mycket med ergonomi.

– Men vi har tagit in bärselar och maskiner från Sverige, som är långt framme på tekniska hjälpmedel. Så det hoppas jag att vi får mer av. Och redan före fusionen fanns ett samarbete om cyklar, kläder och bilar.

IT-verksamhet outsourcas

En av de första som fått känna av de praktiska konsekvenserna av samgåendet är programmeraren och systemutvecklaren Finn Diechmann Larsen. Posten Norden har beslutat att lägga ut en stor del av IT-verksamheten i de båda länderna på entreprenad i respektive land, och just nu pågår upphandlingen av samarbetspartners. Av de 350 anställda på den danska IT-avdelningen kommer 150 att få byta arbetsgivare; Finn Diechmann Larsen är en av dem.

– Folk är förbannade för att de inte har något inflytande över valet av sin arbetsgivare. Man blir bara utsåld, konstaterar han.

Finn Diechmann Larsen är i likhet med Hanne Sörensen facklig »tillidsman« för fackförbundet HK, Handel och kontor, men har ingen officiell insyn i upphandlingen. Han har inte heller haft någon personlig kontakt med kollegor från systeravdelningen i svenska ST, som varit med om outsourcning av flera verksamheter. I Danmark är detta något nytt.

– Några här tycker att koncernen styrs av Sverige. Många höga chefer är svenskar…

Finn Diechmann Larsen befarar att det inte kommer att bli någon kollektiv överenskommelse om lön och villkor med den nya arbetsgivaren, utan att alla anställs på personliga kontrakt. Men om upphandlingen inte är klar när nuvarande avtal löper ut i mars, kommer man i alla fall att få behålla villkoren de kommande tre åren. På Posten har man exempelvis 37 timmars arbetstid per vecka, lunchen inräknad.

– Vi är framför allt rädda att det blir långa restider. Jag som bor utanför Köpenhamn och jobbar centralt i stan reser 2,5 timmar om dagen. Nu blir det kanske en timme till.

Ett par kilometer från distributionskontoret på Carsten Niebuhrs Gade, nedanför hamnen, ligger fackförbundet HKs stora glashus. Strax innanför entrén finns ett obemannat café där besökaren kan sitta ned en stund med kaffe, morotskaka och andra sötsaker. I kontorslandskapet tre trappor upp finns flera sittgrupper och teveapparater som visar en badmintonmatch. Det känns lite osvenskt lättsinnigt.

Men i Isa Rogilds rum finns ingen teve och ingen badminton. Däremot har ordföranden för HK/Post og kommunikation flera koskällor uppställda i en bokhylla. Hon tar fram en och låter den ljuda.

– Facket kallade till möte med sådana här skällor förut, berättar hon. Nu använder vi dem vid beslut på våra kongresser, vi har ingen ordförandeklubba.

Hon har dock haft tillfälle att stifta bekantskap med en svensk ordförandeklubba, på den nya postkoncernens styrelsemöten i Stockholm. Tre möten har det blivit hittills. I Danmark har facken inte tillträde till styrelserummen, men eftersom huvudkontoret ligger i Sverige gäller svensk lag, och de svenska facken har avstått flera platser till sina danska kollegor.

– Vi har känt oss välkomna, men vi är lite olika. Svenskarna är mångordiga och talar om allt. Vi har känt en förväntan att vi också ska uttala oss på alla punkter, men det gör vi inte. Vi säger till när vi är oeniga om något.

»Småfel kan rättas till på vägen«

Hon tror att debattklimatet är friare i Danmark, och att det paradoxalt nog är det som gör att danskarna talar mindre än svenskar.

– Vi tycker att man inte behöver älta en fråga så många gånger. Om det blir något småfel kan man rätta till det på vägen, men det kräver en öppen samtalskultur. Svenskarna är möjligen lite mindre öppna.

Isa Rogilds svenska motsvarighet, Kjell Strömbäck på ST inom Posten, säger i sin karaktäristik av svenskt och danskt att tjänstestrukturen i Danmark är mer hierarkisk och att partsrelationerna är annorlunda. I Sverige använder man samverkan, i Danmark förhandlar man. Och ledarstilen är mindre auktoritär här.

– Chefen för Posten Logistik, Henrik Höjsgaard, är dansk, men var tidigare anställd av svenska Posten. Han arbetar mot oss precis som andra svenska chefer. Men jag hörde att när han talade i Danmark var han lite skarpare.

En annan skillnad är att svenska Posten är mer slimmad, anser han.

– I Danmark har man i högre utsträckning tagit hand om personal som inte klarat att arbeta som brevbärare. I Sverige styr ekonomin allt, och några »inre tjänster« existerar inte längre.

Bekanta sedan länge

ST Press träffar Isa Rogild och Kjell Strömbäck i samband med ett möte i koncernstyrelsen på Postens huvudkontor i Stockholm. De är väl bekanta efter många års internationellt fackligt arbete, bland annat i Nordisk postunion, och har nu hunnit prata ihop sig inför styrelsemötet.

– Vi har vunnit många år på att vi redan känner varandra, säger Isa Rogild.

De tror att de kommer att kunna enas om en gemensam facklig hållning i de allra flesta frågor. Redan nu verkar de vara överens om att det svensk-danska bolaget bör utvidgas till de andra nordiska länderna, för att skapa en motvikt till de stora tyska, holländska, franska och brittiska postbolagen. Facken vill motverka de tendenser till social dumpning som börjar märkas på postmarknaden.

– Vi vill behålla den typ av post vi har, med våra villkor och avtal, understryker Kjell Strömbäck. De stora tyska företagens sätt att driva verksamhet är helt annorlunda, och de har en annan syn på facket.

Isa Rogild tillägger att tyska företag underbjuder när de försöker etablera sig i andra länder, något de inte skulle göra på hemmaplan.

– Varken svenska eller danska Posten har den företagsfilosofin. Man håller sig till spelreglerna.