Korta planer med korta jobb

– Titta på den där eken. Ser du hur grenarna sitter på stammen. Det visar att träden intill har stått för tätt.
Miguel Jaramillo visar vad som händer med enskilda ekar om mindre träd och buskar växer upp runt omkring. Han pekar på en stor, fin ek med grenar som skjuter från stammen och snett uppåt – mot ljuset. När en ek växer under idealiska förhållanden ska grenarna gå nästan rakt ut från stammen.

–Ekar ska stå så långt från andra träd att det är mellan två och tre meter mellan kronornas grenar.

Vi är ute på trädinventering. Miguel Jaramillo tillhör de projektanställda, en grupp som har tillfälliga, tidsbegränsade jobb med allt vad det innebär av osäkerhet. Han är handläggare på naturvårdsenheten vid Länsstyrelsen i Stockholms län.

Vi befinner oss i naturreservatet Ådö-Lagnö, en halvö i Mälaren i Upplands-Bro kommun, norr om Stockholm. Området har stora lövskogsområden och delvis kraftigt igenväxta lundområden.

Precis där vi går ligger mängder av grenar, nedhuggna träd och sly som länsstyrelsen låtit ta ner. Det är för att ge ekarna, flera riktigt stora bjässar, ordentligt med ljus och livsrum.

–Man brukar säga att en eks omkrets ökar med i genomsnitt en centimeter på ett år och den där eken, säger Miguel Jaramillo och pekar, den är nog 300 år gammal.

Målet med inventeringen är att hitta skyddsvärda träd och där ekar finns trivs också vissa arter av svampar, lavar, skalbaggar och fåglar. Just nu arbetar han med en yta på 300 gånger 200 meter, med 30–40 värdefulla ekar.

I Miguel Jaramillos hemland Colombia finns också ekar, men av en helt annan dimension. Där kan de bli så grova som 8–9 meter i omfång.

Fasaner och rådjur i arbetsmiljön

–Lite skillnad mot vad vi har här, kommenterar jag, och med en artrikedom som Sverige knappast kan mäta sig med.

–Jo, säger han och skrattar, växtligheten här är lite »fattigare« på arter.

Medan vi vandrar runt skriver Miguel Jaramillo in uppgifter i sin handdator som också är utrustad med GPS. Plötsligt hörs ett skri någonstans ifrån. Det är fasaner, upplyser han. Och när vi fortsatt ut på öppen mark står ett rådjur och betar fridfullt nära skogskanten.

Så några skrin igen, den här gången från två tranor som varnar oss från att komma för nära. Efter en stund lyfter de och susar iväg bort över fältet.

Miguel Jaramillo kom med sin familj till Sverige för 17 år sedan. Han är utbildad biolog, ursprungligen inriktad på tropiska skogar, men började plugga på nytt vid Umeå universitet. Efter examen kom han till Skogsstyrelsen där han hade praktikanställning ett år.

–Det var otillräckligt att försörja sig på så jag arbetade samtidigt som städare.

Från 2002 var han projektanställd vid Länsstyrelsen i Västerbottens län i flera omgångar under perioden april–oktober fram till 2006.

–Dessemellan sökte jag jobb. Jag varvade jobben med a-kassa men jag gillar inte passiviteten när man är arbetslös. Att jag ville stanna i Umeå berodde på att mina barn då var minderåriga, berättar han.

I maj 2006 flyttade han till Stockholm och sitt nuvarande jobb. Han är en av länsstyrelsens 91 visstidsanställda och ser sina projektanställningar som en »trampolin« över till andra jobb.

–På länsstyrelsen har man en möjlighet att knyta kontakter och bara att ha arbetat där ses ofta som ett plus när man söker jobb.

Vad som händer när anställningstiden går ut vet han inte och han medger att hela privatlivet präglas av att han inte har en fast anställning.

–Jag kan aldrig planera något. Semestern, till exempel, måste anpassas till när jag inte har en arbetsperiod och när jobbet är slut måste jag stå till arbetsmarknadens förfogande.

Ekonomin påverkas också, den har skiftat mellan perioder då han haft relativt god lön och perioder då han levt på a-kasseersättning. Även boendet kompliceras, det märkte han när han en gång testade möjligheten att låna pengar till bostad. Banken sade nej.

–När jag kom till Stockholm fick jag lägenhet med andrahandskontrakt och när jag sökt lägenhet med förstahandskontrakt har kravet varit att jag måste ha fast jobb. I dag bor jag med min sambo.

Tryggare än i Colombia

Bortsett från att jobbet är tidsbegränsat gäller samma anställningsvillkor för Miguel Jaramillo som för tillsvidareanställda. Vill han sluta i förtid är hans uppsägningstid en månad.

Nuvarande jobb har förlängts en gång till slutet av december. Om det ska fortsätta därefter beror enligt Miguel Jaramillo på hur regeringen ser på arbetet med hotade arter.

Under arbetsperioderna i Umeå lönesattes han för varje enskild projektanställning och stod utanför alla lönerevisioner. I Stockholm har han för första gången omfattats av de lokala förhandlingarna, eftersom han arbetat här i över ett år. Han har till och med fått information om att han ska placera pensionspengar. Och kontakterna med facket har fungerat bra både i Stockholm och Umeå.

Miguel Jaramillo tycks ta det ganska lugnt, trots den osäkra anställningen.

–Jämfört med Colombia är jag mycket tryggare här. Min kulturella bakgrund gör kanske att jag kan hantera arbetslösheten på ett annat sätt än infödda svenskar. I övrigt har jag samma problem som alla andra. Jag ser positivt på framtiden.

Vill kunna tänka två år framåt

Verket för högskoleservice, VHS, är den myndighet som samordnar ansökningarna till landets universitet och högskolor. Det betyder extra mycket arbete höst och vår inför antagningarna till kurser och program vid lärosätena. Just nu går man dessutom över till ett nytt antagningssystem.

–Vi projektanställda arbetar som handläggare; bedömer och registrerar betyg, ger råd till sökande om intagningsprocessen och om behörighet till högskolorna, berättar Karl Lundberg.

Visst handlar projektanställningarna här om säsongsjobb, säger han, men han uppfattar nog att hans arbetsuppgifter mer hör hemma inom den ordinarie verksamheten.

Ursprungligen anställdes han och ytterligare sex personer förra året och i år har han fått sin anställning förlängd till januari 2008. Det fick han veta ganska tidigt, något han uppskattar, för då kan han planera både semester och privatliv lite mer långsiktigt.

–Jag vill kunna tänka åtminstone två år framåt i tiden på vad jag vill göra – eller om jag och min fru ska skaffa barn. Innan vi gör det vill jag vara etablerad på arbetsmarknaden.

Fick låna – vid tredje försöket

Karl Lundberg ser inte bara nackdelar i visstidsanställningen. Den kan vara en motivation till att söka nytt jobb och pröva olika delar av arbetsmarknaden. Egentligen ska man se sig om efter jobb hela tiden när man är projektanställd, menar han.

–Men i längden är en projektanställning inte hållbar. När min fru och jag sökte lån till bostad kände jag mig mer som en belastning än som tillgång. Först vid tredje försöket fick vi lån, tack vare en bra bankkontakt och att min fru har fast jobb.

Ledigheter är en fråga för sig. I julas kunde i första hand de tillsvidareanställda ta ut semesterledighet, medan de projektanställda måste jobba. De var ju anställda för tiden oktober och framåt. Men i sommar har Karl Lundberg varit så länge att han får semester på samma villkor som tillsvidareanställda. För första gången sedan han slutade plugga för två år sedan kan han ta sommarsemester.

Karl Lundberg har funderat en hel del kring
a-kassan. De ändrade bestämmelserna betyder kortare period innan ersättningen sänks och hårdare krav på att man ska ta nytt anvisat jobb även om det inte gäller det yrke man är utbildad för.

–Också det skapar ett visst mått av oro och osäkerhet kring framtidsplaneringen, konstaterar han.

Svårt få veta hur många de är

Projektanställningar är en typ av tidsbegränsade anställningar eller visstidsanställningar. Allmänt gäller att det är svårt att få ett grepp om hur många de projektanställda är inom en myndighet.

Inom länsstyrelserna är de relativt vanliga. Där arbetar de projektanställda huvudsakligen med fältinventeringar i skog och mark under sommarhalvåret. Ofta finansieras projekten med externa medel. I det projekt, där till exempel Miguel Jaramillo ingår, kommer pengarna från Naturvårdsverket.

På Länsstyrelsen i Stockholms län med 560 anställda finns 91 personer med tidsbegränsad anställning, enligt uppgift från personalenheten. Av de 91 har tre plusjobb, det vill säga arbetsmarknadsåtgärd för arbetslösa. Övriga har olika typer av visstidsanställning. Hur många de projektanställda är vet man inte, eftersom alla typer redovisas under samma kod. De flesta projektanställda finns dock på Miljö- och planavdelningen, Regional utveckling och Socialavdelningen.

Bilden bekräftas av ST inom Länsstyrelserna. Inte heller ST har en överblick över hur det ser ut.

–Vi vill helst inte ha visstidsanställningar alls, säger avdelningsordföranden Anne-Jeanette Johansson.

Alla tidsbegränsade anställningar ska ske i samråd, enligt samverkansavtalen på länsstyrelserna. Innan en rekrytering beslutas ska chef och anställda på en enhet ha haft en dialog på arbetsplatsträffen inom ramen för samverkansavtalet. Facket informeras enligt medbestämmandelagen och har möjlighet att begära förhandling.

Fungerar allt som det ska blir den informationen ofta en formalitet, enligt Åke Lidén, sektionsordförande på Länsstyrelsen i Västra Götaland. Där har 69 av de 709 anställda ett tidsbegränsat jobb. Åke Lidén hänvisar till en rapport om visstidsanställda som Högskolan Väst genomfört (se faktaruta).

–Rapporten visar vilka problem som medarbetarna brottas med. Vi anser att fackens uppgift är att i möjligaste mån underlätta deras vardag och medverka till att deras arbetssituation så långt som möjligt likställs med de tillsvidareanställdas, säger Åke Lidén.

I Västra Götaland är de flesta visstidsanställda medlemmar i något yrkesförbund och ett mindre antal organiserade i ST.

Behov av extra resurser

På Verket för högskoleservice har man inte samverkan, utan processen för visstidsanställningar följer medbestämmandelagen med information till facket och möjlighet att förhandla.

–Vår inställning är att visstidsanställningar inte får förlängas hur många gånger som helst, säger avdelningsordföranden Elisabeth Sundelin. Visar det sig att mer folk behövs permanent ska det vara tillsvidareanställningar.

Hur många som går på just projekt känner hon inte till.

Verket för högskoleservice, VHS, har 139 anställda och av dem har 28 olika tidsbegränsade anställningar – sex är vikariat och 22 är projektanställningar.

Just nu håller verket på att gå över till ett nytt datoriserat system som hanterar antagningen av sökande till universitet och högskolor. Medan systemet byggs upp behövs mer personal för att täcka upp under antagningsperioderna vår och höst, enligt VHS personalspecialist Camilla Jakobsson.

–När vi ser hur det nya antagningssystemet och samarbetet med universitet och högskolor fungerar vet vi bättre hur många anställda vi behöver. Tanken är att VHS enbart ska ha tillsvidareanställningar, men det kan tänkas att vi även framöver behöver extra resurser under antag