Jobbsökandes vandel kollas på nätet
Håller du på att söka jobb? Tänk då på att fler och fler arbetsgivare kollar upp de arbetssökande på nätet. Därför bör du vara uppmärksam på vad du avslöjar om dig själv på hemsidor, bloggar och Facebook-sidor.
För drygt ett år sedan skrev flera tidningar om civilingenjören Jonas Pihlström som fick nej efter att ha sökt jobb på skogsteknikföretaget Noss i Norrköping. Företaget hade läst hans sambos blogg, som var tänkt för hennes kompisar. Där hade de fått reda på att hon inte ville att han skulle få jobbet eftersom de då skulle bli tvungna att flytta.
Jörgen Kihlgren, karriärcoach på företaget Verto, menar att det är långt ifrån ovanligt att företag undersöker vad de kan hitta om en arbetssökande på internet innan de anställer. Men fenomenet är sannolikt vanligare bland privata företag än i statliga verksamheter, där det ännu inte tycks förekomma i någon större utsträckning.
Arbetsgivarna inte helt öppna
– Man kan se det här som ytterligare en källa förutom referenser och kontaktnät. Man har blivit mer noggrann med vem man plockar in. Jag tror att det är vanligast när det gäller de tjänster där du förutsätter att den som söker har någon slags mognad inom medier och internet, som inom reklambranschen och IT-branschen. Av dem som söker jobb som webmaster har många egna hemsidor. Så det är ganska enkelt att gå in och kolla på kvaliteten.
Osäkerheten är stor kring vad som egentligen gäller juridiskt – och hur man ska hantera den information som hittas. Jörgen Kihlgren tror att det är en av anledningarna till att många arbetsgivare inte är helt öppna med att man faktiskt kollar upp sökande.
– Jag tror också att det handlar mycket om den personliga integriteten, att man kan uppleva det som en personlig kränkning – ni har ingenting med mitt privatliv att göra, ni ska inte gå in på min sajt eller på Facebook.
Det finns problem med att lägga ut information om sig själv i olika former på nätet. Jörgen Kihlgren menar att vi inte kan veta vem som så småningom får ögonen på den, eller hur han eller hon tolkar det som finns där.
Partybilder – inte så triviala
– Säg att du lägger ut en partybild. Arbetsgivaren kanske tycker att den är dum och att du verkar oseriös. En bild som för dig verkar trivial kan för andra verka jätteallvarlig. Därför tycker jag att man ska vara försiktig. Rågången mellan vad som är offentligt och privat är inte helt klar.
Jörgen Kihlgren tror att det med tiden kommer att bli vanligare att arbetsgivare söker på internet i samband med anställningar. Det är en uppfattning som delas av Carin Eriksson Lindvall som är docent i företagsekonomi vid Uppsala universitet. Hon betraktar internetsökningar på arbetssökandes namn som en kontroll av hur individens rykte ser ut. Ryktet har alltid varit viktigt för arbetsgivare, och därmed även för de anställda. Men betydelsen har ökat i en tid när information sprids allt snabbare.
Bra rykte urholkas snabbt
– Ett bra rykte är en jättebra buffert för både en individ och en organisation, men det kan snabbt urholkas. Därför spelar det stor roll vem man anställer. Det blir ännu viktigare om det är en nyckelaktör som ska synas mycket, någon som kan påverka omvärldens syn på företaget.
Eftersom det blivit så pass enkelt att kontrollera någons rykte på nätet, manar även Carin Eriksson Lindvall människor att tänka efter vilken information de delar med sig av på nätet.
– Jag tycker att folk borde vara lite mer medvetna om vad de lägger ut och att det ligger kvar under lång tid. Det kan bli ostyrbart när man inte längre vill ha kvar det. När det handlar om det egna ryktet håller världen på att krympa. Anonymiteten är inte lika självklar när det blir lättare att ta reda på saker. Det blir som en världsby, det är bykanalen för information som kommer tillbaka.
Vanligast är fenomenet med internetsökningar i kunskapsintensiva verksamheter och i tjänsteverksamhet, menar Carin Eriksson Lindvall.
Skatteverket googlar inte
Inom den statliga verksamheten tycks det höra till ovanligheterna att man letar information på internet om arbetssökande. På Skatteverket förekommer det inte alls, berättar Petra Bergman, teamledare inom bemanning och kompetens, en sektion inom personalenheten på myndigheten.
– Jag har aldrig hört talas om att någon har gjort det och jag har aldrig gjort det själv. Vi kollar varken information i våra egna system eller på nätet. Vi är skolade i att vi inte får gå in och söka information. När det gäller våra egna system handlar det om rättssäkerhet.
På Skatteverket är riktlinjerna för hur urvalsprocessen ska gå till strikta, berättar Petra Bergman. Någon internetsökning ingår helt enkelt inte i proceduren.
– Det är våra rutiner och riktlinjer. Sen vet jag inte hur det blir i framtiden, men i dag gör vi inte det.
Men hur anställningsprocessen ser ut varierar mellan myndigheterna. På Migrationsverket har internetsökningar förekommit enstaka gånger, berättar personalchefen Eva Kramér Jensfelt.
– Vad vi har kunnat få fram så är det väldigt sällan förekommande. Det kan hända att det förekommit någon gång här och där. Men det finns inget gemensamt tänk eller strategi. Vi har inte gått ut centralt med något för eller emot det här. Vi har inte hanterat frågan helt enkelt. Däremot har vi nu, när du tagit upp frågan, sagt att vi ska diskutera det här gemensamt på personalenheten i höst.
Det har alltså saknats en gemensam policy. Eva Kramér Jensfelt tycker att det är viktigt att man nu tänker igenom hur man ska förhålla sig till frågan. Inte minst måste man fundera igenom hur den information som eventuellt hittas ska hanteras. Hon känner inte till att sökningarna påverkat någon anställning och kan inte säga vilken information som skulle kunna göra det.
– Jag kan inte gå in i detalj, för jag har för lite kännedom om vad man kan hitta. Men det är klart att i alla former av rekryteringar, och vilken arbetsplats du än pratar om, handlar det om att arbetsgivaren vill bedöma den kompetens en eventuell medarbetare har. Och sedan jämföra den med den kravprofil man har för tjänsten. Det är klart att personlig lämplighet finns med i den bilden också.
Men finns det åsikter, eller något man gjort, som gör att man inte är lämplig att arbeta på Migrationsverket?
– Det är en jättehypotetisk fråga. Jag kan bara svara såhär: Det är klart att vi i kompetensprofilen lägger in yrkesteknisk kunskap, erfarenheter, färdigheter och personlig lämplighet. Och det vägs ihop, hos oss och hos alla.
