»Jag vill våga vara mig själv«
Vid 23 års ålder orkade Robert Orest inte längre hitta på nya lögner. Så han klev »ut ur garderoben«, berättade att han var homosexuell.
– Jag hade gått och tryckt på det länge, men inte vågat ta upp frågan med någon. Jag var rädd att mina kompisar skulle vända mig ryggen. Kanske också att det skulle bli tyst i fikarummet när jag klev in. Men inget sådant hände. Ingen har heller slagit ned mig på stan, trots att jag deltagit i tre Prideparader.
Robert Orests blick är öppen, men kanske lite avvaktande, när vi träffas för en intervju utanför polisen i Västberga i Stockholm. Det är här han arbetar som IT-tekniker åt Rikspolisstyrelsen.
Det har gått sju år sedan han »kom ut« med sin sexuella läggning, men han vet fortfarande inte om alla arbetskamrater känner till det.
– Jag har ju inte precis gått omkring med en banderoll runt huvudet där det står »bög«. En enda person har frågat mig direkt och då fått ett ärligt svar. Många vet det antagligen utan att jag känner till det.
Själv visste Robert Orest vid 13 års ålder att han är homosexuell, men det dröjde tio år innan han tog mod till sig och berättade det för sina föräldrar. Hans mamma fick veta det när de tillsammans skulle åka och titta på en soffa…
– Själv var jag då fruktansvärt nervös. Mamma fick en klump i halsen och frågade om hon gjort något fel. Hade det hänt något i min tidiga barndom som hon inte kände till? Pappa behövde några månader för att tänka igenom det hela.
Hur reagerade dina arbetskamrater inom polisen?
– De blev mest förvånade. Många heterosexuella verkar tro att bögar ska vara lite feminina och uppträda på ett fjolligt sätt. Jag passar inte riktigt in i den mallen. Det är möjligt att jag därför varken blivit trakasserad eller utsatt för några glåpord.
Robert Orest tror att det har blivit lättare för dagens tonåringar att hantera sin homo- eller bisexualitet: Genom Internet kan de få kontakt med andra i samma situation och diskutera sina tankar. Många vuxna har kanske också blivit mer medvetna om vad som är politiskt korrekt och socialt önskvärt.
– Men det finns fortfarande en del äldre män och kvinnor som våndas och lider och förmodligen aldrig vågar komma ut.
Vad kändes svårast under alla år du höll tyst?
– Att jag inte vågade vara mig själv. Att ständigt behöva vara på sin vakt, undvika att berätta vissa saker. Ändå satte jag mig vid fikabordet och lyssnade, ibland på dåliga skämt. Folk säger ju saker utan att tänka efter.