Robin Nordblad, Viktor Johansson och Lars Geijer vill inte gå med i facket.<br> FOTO: ELIS HOFFMAN
Robin Nordblad, Viktor Johansson och Lars Geijer vill inte gå med i facket.<br> FOTO: ELIS HOFFMAN

»Jag tänker på gamlingar som gnäller«

FÖRDJUPNING: POSTEN2009-09-29

Efter inhopp och några vikariat har alla tre fått fasta jobb på Posten. Men 22-åriga Lars Geijer, Viktor Johansson och Robin Nordblad har ingen lust att gå med i facket.

Ljuset i lokalen är skarpt och det stora rummet är fullt av hyllor. Fack efter fack med kuvert, reklam, avier. Hyllorna skiljer norr från söder, postnummer som börjar på 175 från grannen 177, och hushåll från hushåll. Sorteringen ska gå snabbt, och det är många som har sitt första jobb just här.

– Tre år har det blivit, men jag vill ju bara bort. På krogen brukar jag säga att jag är brandman, ler Viktor Johansson.

De andra håller med – få planerar att stanna här, som brevbärare. De vill vidare, siktar på att resa, plugga, hitta andra jobb. Därför, säger de, känns det inte särskilt viktigt att gå med i facket.

– Jag bryr mig inte tillräckligt. Skulle jag få dojan i morgon skulle jag bara gå härifrån och le, fortsätter Viktor Johansson.

Lars Geijer instämmer.

– Då skulle man i alla fall få ändan ur vagnen.

Känns onödigt betala avgift

Därför vill de också spara alla sina pengar – kanske blir det en resa till slut, och att betala några hundra kronor i fackavgift känns onödigt.

– Det är lite svårt att se hur jag skulle få valuta för pengarna faktiskt, tycker Lars Geijer.

På arbetsplatsen finns representanter för både Seko och ST, men Lars Geijer, Viktor Johansson och Robin Nordblad vet inte så mycket om vad klubbarna ägnar sig åt. De märker mest att de förtroendevalda ibland sitter i långa möten, och det »sticker i ögonen«.

– Skönt för dem att äta bullar och slippa brevbäringen. Men för oss andra innebär det hårdare jobb, och det är ju inget som syns på lönespecen, säger Viktor Johansson.

Deras ord om facket är hårda. De har egentligen inget emot den lokala klubben, »de gör nog ett bra jobb«, men de associerar ändå facket med något som är »beigt« och tråkigt.

– Om jag ska vara ärlig tänker jag på gamlingar som gnäller på smågrejer, konstaterar Lars Geijer.

Obligatorisk stretchning för att minska arbetsskador är en av de frågor som facket har diskuterat, berättar de.

– Det är väl bara att testa så märker man om det är bra. Jag förstår inte varför man måste ha långa diskussioner om allting, fortsätter han.

Nyanställda på Posten ska följa samma lönetrappa under de första tre åren och därför ser Lars Geijer, Viktor Johansson och Robin Nordblad inget behov av facket under den perioden. De kan inte heller komma på något annat skäl till att gå med.

– Möjligen om jag skulle bli placerad som chaufför. Det vill jag verkligen inte, så då skulle jag behöva hjälp att förhandla mig ur det, funderar Robin Nordblad.

– Jag skulle kanske gå med om jag hittade ett annat jobb som jag ville stanna på, där jag tänkte satsa och klättra vidare, säger Viktor Johansson.

Koll på reglerna

Pension, a-kassa och andra försäkringar brukar de sällan fundera över. Facket har nog »koll på reglerna«, säger Robin Nordblad.

– Och det har ju inte jag precis.

De andra instämmer – men ser inte det som ett skäl för medlemskap. De har ju jobb, längtar vidare men säger att de inte har några direkta klagomål på arbetsplatsen.

Alla har sitt första »riktiga« jobb på Posten. Långsamt lär de sig nya saker om lön, a-kassa och arbetsvillkor, konstaterar de. När de började hade de »inte en aning«. Under gymnasietiden var det ingen som pratade om varken arbetsrätt, löneförhandlingar eller a-kassa.

– Jag gick ändå samhällsvetenskapligt program. Men fackförbund? Det pratade vi aldrig om. Man var kanske inte så välförberedd när man började jobba, säger Viktor Johansson.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA