Integration – en dansk storsuccé

Hassan J Kamalian är arbetsförmedlare i Albertslund, en förortskommun i Storköpenhamn med knappt 30 000 invånare. Han är en av fem handläggare i arbetsförmedlingens ”etniska grupp”, som arbetar med invandrare.

Hassan J Kamalian kommer från Iran, men det är inte på grund av sin bakgrund han fått jobbet.

– Vi anställer inte folk på etniska meriter. Vi går efter kompetens, säger hans chef Fatima Achiban.

Å andra sidan skadar det inte att Hassan J Kamalian har den bakgrund han har, förklarar han själv:

– På sätt och vis uppfattas jag av invandrare lite grann som en av de egna. Jag kan till exempel tillåta mig att skämta om religion utan att det blir missuppfattat.

Hassan J Kamalian arbetar med dem som har allra svårast att få jobb. Hans chef Fatima Achiban kallar det för ett hålla handen-arbete, och det ska inte uppfattas som nedsättande. Det är en bokstavlig beskrivning av vad arbetsförmedling också kan handla om.

Mentorer på arbetsplatserna

Fatima Achiban berättar om coachning med tolk och om satsningar på yrken som invandrare drar sig för att söka sig till – exempelvis lastbilschaufförer och renhållningsarbetare. Hon berättar också om mentorer: anställda på arbetsplatser som får betalt av arbetsförmedlingen för att några timmar om dagen hjälpa praktikanter och nyanställda till rätta.

– Målinriktade insatser på bestämda grupper får en effekt. Det går faktiskt riktigt bra, säger hon.

Hassan J Kamalian och Fatima Achiban är själva exempel på den integration de arbetar för. Och deras arbete är en av orsakerna till att integrationen befinner sig på en annan nivå än den danska debatten om landets restriktiva utlänningspolitik.

”Utlänningspolitik” är ett ord som skaver på svenska. Det får en röd våg under sig i datorns stavningskontroll. På danska är utlänningspolitik ett samlingsbegrepp för asylregler, flyktingmottagning, regler för familjeanknytning, krav för att få danskt medborgarskap och en hel del annat.

Tuffare asylregler infördes

Sedan valet 2001, då den nuvarande borgerliga regeringskonstellationen tillträdde, har ”stram utlänningspolitik” varit ett återkommande tema i den danska debatten.

Tidigare regeringar anklagades för att ha stått för ett för slappt och lättsinnigt flyktingmottagande: Danmark var på väg att bli översköljt av en utlänningsvåg, hävdade man. Asylregler, särskilt regler för invandring med familjeanknytning, stramades åt. Den här fokuseringen på vad regeringen kallat en ”fast men fair” – ”stram men rättvis” – hållning tillskrivs ofta Dansk Folkeparti.

Partiet drev länge tesen att danskarna borde ha fått folkomrösta om huruvida man skulle ta emot de flyktingar som kom på 1980- och 1990-talet. Dansk Folkeparti försitter heller ingen möjlighet att anklaga islam och muslimska invandrare för att hota traditionella danska värden.

Retoriken är partiet ofta ensamt om – om än inte alltid. Men huvuddragen i den förda politiken stöds i dag av en bred majoritet i folketinget, inklusive oppositionen till vänster.

Återkommande kritik av islam

Och kritik av ”icke-danska” levnadsmönster i allmänhet och av islam i synnerhet är ett återkommande inslag på debatt- och kultursidor.

Integrationsminister Birthe Rønn Hornbech, från det liberala partiet Venstre, föreslog nyligen ett nytt poängsystem för utlänningar som söker permanent uppehållstillstånd i Danmark: ”De arbetsamma och flitiga” ska ha lättare att få stanna för gott. Liknande förslag till åtstramningar lanseras två-tre gånger om året.

Veckan därpå rasade en våldsam debatt om ett föräldramöte som var utlyst enbart för mödrar på en skola i Köpenhamn. Mötet beskrevs som ett knäfall för en medeltida kvinnosyn hos muslimska män. Uppståndelsen byggde på ett missförstånd, men föräldramötet toppade nyhetsrapporteringen i ett par dagar.

Den politiska debatten präglas inte av överdriven finkänslighet, för att använda en försiktig omskrivning. Ändå kan man hävda att det går framåt. Det finns det i varje fall en del som gör – och det med visst eftertryck.

Talar om ”megasuccé”

Hans Lassen, som livnär sig som integrationskonsulent, tvekar inte att kalla integrationen på den danska arbetsmarknaden för en ”megasuccé”.

– När man ser på hur dåligt förberedda vi var när invandringen tog fart, och när man lyssnar till den massiva svartsyn som präglar debatten, så är det anmärkningsvärt hur bra det faktiskt har gått, säger han.

Han pekar på att sysselsättningsgraden ökat kraftigt och att fler unga med invandrarbakgrund genomgår högre utbildning än tidigare.

Dock gör olika kategoriseringar och definitioner det snudd på omöjligt att jämföra den hävdade framgången för integrationen i Danmark med andra länder. Så saknar begreppet ”invandrare från icke-västliga länder” i dansk statistik motsvarighet i Sverige och andra EU-länder. Sverige och Danmark har heller inte samma definition av ”efterkommare”, eller andragenerationsinvandrare.

Dansk Industri, den danska motsvarigheten till Svenskt Näringsliv, har emellertid gjort ett försök att jämföra med hjälp av uppgifter från industriländernas samarbetsorganisation OECD.

Dansk Industri kom fram till att Danmark var det land i Europa som sedan 1996 har varit mest framgångsrikt med att minska skillnaderna mellan andelen infödda och andelen invandrare i arbete. Portugal kom på andra plats och Sverige på tredje.

En invändning mot den jämförelsen är att Danmark startade från en låg nivå. En annan invändning är att framgången inte är så märkvärdig, med tanke på den långvarigt låga arbetslösheten fram till finanskrisens utbrott.

Lars Andersen, direktör för Arbejderbevægelsens erhvervsråd – Arbetarrörelsens näringslivsråd, ett analysinstitut knutet till fackföreningsrörelsen – har sina reservationer:

– Det är en riktig iakttagelse att det har gått den här vägen. Det man kan befara är att invandrarna åter kommer längst bak i kön när arbetslösheten ökar. En annan förklaring är att det har tagit tid att integrera den stora tillströmningen av flyktingar som kom på 1980-talet. De grupper som klarar sig sämst är de som har traumatiska upplevelser bakom sig. Det handlar inte så mycket om deras etniska bakgrund som om hur de enskilda människorna har det. Men med tiden går det bättre.

”Siffrorna stämmer”

Torben Tranæs, ledare för Rockwool Fondens Forskningsinstitut, ett forskningscenter som finansieras med privata medel och har fokus på arbetsmarknads- och invandringsfrågor, säger att Hans Lassen har ett egenintresse i frågan.

– Som integrationskonsulent vill han gärna visa att det går bra. Men när det är sagt, så kan man konstatera att han har rätt i sak. Siffrorna stämmer. Det har vi också pekat på. När sysselsättningsgraden stiger med mer än 10 procentenheter på tio år så är det vansinnigt mycket. Sådana siffror brukar förändra sig med 2 till 3 procentenheter.

Så vad är förklaringen?

Ett kort svar stavas högkonjunktur. När det gick som bäst och finanskrisen bara var ett svagt muller i fjärran låg arbetslösheten i Danmark på 3,7 procent. I Sverige var den 6,5 procent. Det var hösten 2008. I december 2009 var den drygt 7 procent, i Sverige drygt 8.

Ett annat kort svar är låglönejobb. Men flertalet av flyktinginvandrarna kunde varken språket eller hade utbildning när de kom till Danmark.

– Så det är ju inte underligt om de första jobben är i låglöneyrken, anser Hans Lassen.

Företagen bra på integration

Arbetskraftsbrist har varit en förklaring, säger Pernille Kiær, handläggare på arbetsgivarorganisationen Dansk Industri. Men hon vill också framhäva att arbetsgivarna har varit ”supergoda” på att integrera invandrare. Den förklaringen kommer från flera håll, om än formulerad på lite olika sätt.

Torben Møller Hansen, direktör i Föreningen Nydanskar, en organisation som arbetar med integrationsfrågor, beskriver det så här:

– Företagen är först och främst företag. Det som kommer upp i den politiska debatten som slöjor, bönerum och andra symbolfrågor är inte något man behöver ta ställning till förrän det uppstår problem. Och då löser man dem ofta rätt enkelt, säger han.

Företagen agerar i eget intresse?

– Korrekt. Tjänsteföretag som ISS och McDonalds har kritiserats för att de anställer invandrare bara när de inte kan få tag i andra. Det ändrar inte att man har funnit ett sätt att arbeta tillsammans med anställda med olika bakgrund som inspirerat andra branscher.

Det finns också rent demografiska förhållanden som bidrar till att statistiken ser ut som den gör. Invandringsmönstret börjar förändras, med allt färre nya flyktingar som ett resultat av politiska beslut. Det innebär att flyktinggruppen blir allt äldre – och att den utgör en allt mindre andel av samtliga invandrare.

Men en orsak till den positiva utvecklingen är också att arbetsförmedlare och andra handläggare fått erfarenhet av vad som fungerar, till exempel det system med mentorer som Fatima Achiban och Hassan J Kamalian arbetar med i Albertslund.

Mentorerna viktiga

Hans Lassen pekar på arbetsförmedlingens metoder som en viktig förklaring:

– Det direkta mötet mellan människor är en socialteknisk kontakt som fungerar. Systemet med mentorer fungerar också för att ge folk fotfäste på arbetsmarknaden.

Han säger att han inte är särskilt förtjust i att skilja mellan ekonomisk och kulturell integration, som om arbetsmarknaden skulle vara något som är skilt från samhället i övrigt:

– Vad vi gör på arbetet är också en form av kultur. Man borde se mer på det vi uträttar tillsammans än vad vi säger om varandra.

Olika bild av debattens roll

Och här någonstans blir det ofrånkomligt att fråga: Sker den här integrationen på grund av, eller trots, den politiska debatten?

– Om vi hade haft en annan diskussion och ett annat debattklimat, skulle vi ha haft dubbelt så goda resultat då? Det kan man verkligen fundera på. Jag lutar nog åt att det handlar om skilda världar. Vi har en bas i arbetslivet och så har vi en politisk debatt ovanför som mest blir ett slags underhållning, säger Hans Lassen.

Torben Møller Hansen, Föreningen Nydanskar, är delvis av en annan uppfattning:

– Jag skulle nog säga att integrationen har skett trots den politiska dagordningen, om man ska ställa upp det lite fyrkantigt.

Också Lars Andersen, Arbetarrörelsens näringslivsråd, menar att den danska debatten skadat integrationen:

– Uppdelningen som den borgerliga regeringen och Dansk Folkeparti gjort mellan ”dom och vi” har varit hämmande, ja skadlig. Jag tror att debatten smittar i negativ riktning. Man bidrar till att utveckla subkulturer. Det är ju en sak att vara amerikan och komma hit och något annat att komma från Indien.

Hans Kornø Rasmussen, lektor vid Handelshögskolan i Köpenhamn och skribent i integrations- och migrationsfrågor, låter närmast förtjust över frågan:

– Det har skett stora framsteg. Samtidigt har vi en debatt där man inte kan bli vald utan att gå till angrepp mot utlänningar. Det är fan i mig intressant! Man ska nog skilja mellan retoriken och det som faktiskt har hänt, säger han.

Bra för samhälle och individ

Invandrarna i det danska samhället som själva arbetar med integration, drar lite på svaret. Fatima Achiban på Arbetsförmedlingen i Albertslund säger att hon hade gjort det hon gör oavsett den politiska dagordningen och mediedebatten:

– Integrationen är ju en god idé inte bara för samhället i stort, utan också för människors eget bästa. Det handlar ju både om försörjning och egenvärde.

Hassan J Kamalian svarar vänligt avvisande:

– Det är en politisk fråga, jag arbetar som handläggare.