"Inte min sak vad de gör med personalen"

Cristina Husmark Pehrsson tar emot i sitt tjänsterum på Fredsgatan i Stockholm. Hon utstrålar bestämdhet och energi. De röda rosor som efterhand får kinderna att glöda förklarar hon med värmen i rummet. Nyligen har man satt in skottsäkra fönster och de kan inte öppnas.

Socialförsäkringsminister är Cristina Husmark Pehrssons titel och därmed ligger också Försäkringskassan inom hennes område.

En stor del av intervjun kommer därför att handla just om Försäkringskassan och dess framtid då stora förändringar väntar. Redan i år fick kassan oväntat ett så kraftigt nedbantat anslag att 1 400 anställda måste bort.

Hur tycker du att ni hanterat informationen om beslutet som tvingar fram en så stor neddragning?

–Det handlar om 260 miljoner kronor som Försäkringskassan inte fått kompensation för. Där har jag gett myndigheten möjlighet att använda en anslagskredit som motsvarar 300 miljoner kronor.

Cristina Husmark Pehrsson hävdar också att Försäkringskassan före beslutet om neddragning informerade henne om att myndigheten nu går in i nästa steg av sitt förändringsarbete – det som gäller kompetens, kvalitet och tillgänglighet. Enligt henne fanns redan då tankar på neddragning.

Fackliga företrädare blev bestörta över att regeringen minskade anslaget så kraftigt utöver vad som tidigare aviserats. Dessutom kommer neddragningen i ett slag och utan anvisning om vilken del av verksamheten man ska minska på. Anslagskrediten kommer enbart att användas för att avveckla personal och är en skuld som ska betalas tillbaka.

Cristina Husmark Pehrsson håller med om att beslutet om 260 miljoner mindre kom snabbt.

–Men jag kom också väldigt snabbt med 300 miljoner i anslagskredit. Hur Försäkringskassan använder den är inte min sak.

Försäkringskassan står inför stora förändringar. Hur trygg känner du dig med att den kan ha samma service och tillgänglighet för medborgarna som tidigare?

–Jag har fått information och löften från Försäkringskassan om att tillgänglighet, kompetens, kvalitet, rättssäkerhet och enhetlighet ska vara vägledande för dess arbete.

Försäkringskassan har en styrelse med fullt eget ansvar, betonar Cristina Husmark Pehrsson, och hon känner förtroende för dess arbete. Men hon är självklart medveten om den diskussion och den oro som finns hos personalen för att placeras på en ny arbetsplats eller kanske bli uppsagd. Det har hon som sjuksköterska också drabbats av.

–Vad Försäkringskassan gör i sitt förändringsarbete – med lokaler, med personal – det är inte min sak.

När det gäller Försäkringskassans framtida uppgifter framhåller hon att kassan blir ännu viktigare när kravet på att göra rehabiliteringsutredningar lyfts bort från arbetsgivarna.

Handläggningstiden minskade

Ministern säger att hon noga följer diskussionen om hur myndigheten ska koncentrera delar av sin verksamhet. Hon har till exempel noterat att sedan alla beslut om bilstöd åt funktionshindrade förlagts till Försäkringskassan i Västervik har handläggningstiden kortats från 150 till 60 veckor.

Att de politiskt tillsatta försäkringsdelegationerna läggs ner och socialförsäkringsnämnderna står på tur räknar Cristina Husmark Pehrsson med ska underlätta Försäkringskassans arbete. Med dessa organ försvinner medborgarinflytandet över vissa av kassans beslut.

Det innebär, säger hon, att Försäkringskassan måste återkomma med hur en rättssäker organisation ska se ut.

Vilka planer har regeringen för Försäkringskassan?

–Vi diskuterar nu företagshälsovårdens roll som rehabiliteringssamordnare. Försäkringskassan kommer fortfarande att vara viktig men exakt vilken roll som den får kan jag inte säga
i dag.

Hur stor behöver Försäkringskassan vara?

–Det har jag ingen uppfattning om i dag. Min uppgift är att se till att det finns pengar och tillsyn över kassan – tillsyn finns det inte nu – men vad styrelsen och generaldirektören väljer att lägga pengarna på, det är inte min uppgift.

I Norge har man byggt upp en ny myndighet, Nav, av norska Ams, Försäkringskassan och kommunernas socialkontor. Är det något för Sverige?

–I dag hamnar många människor i kläm mellan arbetsförmedling och försäkringskassa; man är för frisk för att vara sjukskriven och för sjuk för att arbeta. Vi är i början av en utveckling av en större samverkan mellan de här två stora myndigheterna och jag tror att det är rätt och riktigt.

Nuvarande samverkansformer mellan arbetsförmedling, försäkringskassa och även kommuner och landsting ska finnas kvar. Enligt Cristina Husmark Pehrsson handlar det om att »samordna de olika rören med pengar« och använda resurserna bättre.

Särskilt framhåller hon Pila-projektet som pågår i några län och som från 1 mars gäller hela landet. I projektet går man igenom alla långtidssjukskrivna och alla med aktivitets- och tidsbegränsad sjukersättning för att de ska omfattas av insatser som kan leda till jobb.

–Men om vi ska ta efter Norge eller andra länder vad gäller samverkan – det har jag ingen uppfattning om i dag.

Vad vill regeringen göra åt sjukförsäkringen, ändra ytterligare på ersättningsnivåerna?

–En utredning ska titta på det. I dag har vi en 80-procentig nivå och vi har inga planer på att ändra den nu. Det ska bli väldigt spännande att se vad utredningen kommer fram till.

Utredningen har fria händer att komma med förslag och Cristina Husmark Pehrsson vill inte ange någon viljeinriktning förrän utredningen är klar. Men det handlar om »att vi ska ge rätt personer rätt ersättning, att vi ska ha robusta och hållfasta trygghetssystem«.

Hon hänvisar till vad förra chefen för Riksförsäkringsverket, Anna Hedborg, skriver i en av sina debattböcker – att sjukförsäkringen inte bara använts för dem som är sjuka och arbetsskadade, utan ibland också som arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Så vill Cristina Husmark Pehrsson inte ha det.

Inte heller vill hon inte gå in på om sjukförsäkringen ska vara ett grundskydd som man bygger på själv med privata försäkringar. Hon kommer inte att ge utredningen några direktiv som innebär förslag.

»Fusk kan aldrig accepteras«

–Den ska titta på vad som fungerar eller inte fungerar
i dag, hur framtiden ser ut, hur vi ska värna om trygghetssystemen. Jag vill att de som är sjuka och skadade ska känna sig trygga med systemen och att pengarna inte går till något annat – till arbetsmarknadsåtgärder eller fuskare.

Och hon är mycket tydlig när det gäller fusk. Hon instämmer inte alls i vad en del kritiker hävdat: att fusket inom socialförsäkringarna är försumbart och att kostnaderna för att jaga fuskare är större än de pengar man drar in på det.

–Fusk kan aldrig accepteras, oavsett om ett fåtal eller många fuskar. Fusk är bedrägeri och pengarna som betalas ut är allas våra skattepengar. Jag har ett ansvar för att de pengar som kommer in i socialförsäkringen används till dem som behöver det.

Hur ska man bygga upp ett system för att komma åt fuskare utan att vi får ett kontrollsamhälle?

–Vi har ett kontrollsamhälle när det gäller inbetalning av skatt, när det gäller det mesta… Det finns människor som använder skattpengarna på ett felaktigt sätt – därmed inte sagt att alla felaktiga utbetalningar behöver vara fusk. Men många fall dras till åtal i dag. Från Försäkringskassan har jag till
exempel fått uppgift om att 650 miljoner kronor i tillfällig föräldrapenning är felaktiga utbetalningar.

Cristina Husmark Pehrsson har nyligen tillsatt Anne-Marie Begler, överdirektör vid Rikspolisstyrelsen, att utreda hur tillsynen över socialförsäkringarna och Försäkringskassan ska skärpas. Riksförsäkringsverket, som tidigare stod för tillsynen, lades ner när den nya myndigheten Försäkringskassan bildades 2005.

–Det är oacceptabelt att inte ha en kraftfull tillsynsmyndighet som tittar på effektivitet, kvalitet och metodutveckling. De pengar jag ansvarar för motsvarar halva statsbudgeten.

Människor som delvis har arbetsförmågan kvar ska stå till arbetsmarknadens förfogande. Vad händer om ingen arbetsgivare vill ha dem?

–Jag har besökt Fontänhusen, en internationell organisation som rehabiliterar och ordnar arbete åt psykiskt sjuka. De visade en hel lista över organisationer, myndigheter och verk där löfte fanns om att människor kunde få arbetsträna tre till sex månader. Jag var imponerad över att man hade hittat dessa praktikplatser.

Cristina Husmark Pehrsson är alltså vid gott mod. Hon nämner att regeringen ökat antalet arbeten med lönebidrag och satsat på nystartsjobb åt unga som varit borta länge från arbetsmarknaden. För nystartsjobb slipper arbetsgivaren betala arbetsgivaravgift under lika lång tid som den anställde varit borta från arbetsmarknaden.

Sänkningen av arbetsgivaravgiften är tidsbegränsad, vad händer sen?

–Vi kan ju låta bli att göra någonting, men nu har vi gjort detta! Endast en procent av de unga som haft sjuk- och aktivitetsersättning har kommit ut på arbetsmarknaden, därför att den inte kunnat möta deras behov. Vi måste hjälpa dem som varit borta längst tid från arbetsmarknaden och då gör vi det med lönebidrag, praktiktjänster och nystartsjobb. Genom att anställa 2 000 på kort tid har arbetsgivarna tydligen tagit emot det här positivt.

Vilka andra planer finns för att göra rehabiliteringen mer effektiv?

–Jag har jobbat 30 år aktivt som sjuksköterska, av dem tolv år som företagssköterska. Jag vet att rehabilitering inte är något man sätter in framgångsrikt efter ett års sjukskrivning. Rehabiliteringen börjar den dagen man möter vården.

Hon framhåller att det pågår ett arbete med att utarbeta riktlinjer för sjukskrivningar. Försäkringskassan, Socialstyrelsen, Sveriges Läkarförbund och Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, har på regeringens uppdrag gått igenom ett stort antal diagnoser och undersökt om sjukskrivningstiderna är rimliga och hjälper patienten bli frisk.

–Vi har kommit fram till att sjukskrivningstiderna är för långa och att det sker för lite rehabilitering. Följer SKL våra rekommendationer om sjukskrivningstid och sätter in rehabilitering i tid kommer sjukvården att få en del av den besparing i sänkt ohälsokostnad som kan bli fallet. Institutet för arbetsmarknadspolitisk värdering har fått uppdraget att utvärdera detta.

Sedan statsbidragen togs bort har företagshälsovården fört en tynande tillvaro. Nu utreds hur den kan användas för rehabilitering och »arbetsplatsnära sjukvård«. Är regeringen villig att återinföra statsbidragen?

–Ja, kanske en ersättning för merkostnader när det gäller sjukvårdsdelen. Om företagshälsovården ska kunna agera måste den kunna skicka remisser för röntgen och liknande. Då vill självklart landstingen ha ersättning för det. Parterna på arbetsmarknaden är helt överens om behovet av företagshälsovård och vill vara aktiva i uppbyggnaden. Då får vi diskutera hur staten kan vara med och stimulera det.