Informatören på megafestival i Texas
Chrystal Kunosson är informatör på Brottsoffermyndigheten i Umeå. Men hon är också punkbasisten som nyligen klev upp på scenen på megafestivalen South by Southwest i Austin, Texas, USA med sitt band The Bombettes.
Hur gick spelningarna på South by Southwest?
– Jag är jättenöjd! Vi drog mycket folk, det brukar vara svårt, men vi har tydligen någonting som lockar publiken. Fem spelningar blev det, både officiella och inofficiella, och de flesta funkade bra. Roligaste giget gjorde vi i en skivbutik.
Hur stort är det att spela på en festival av den kalibern?
– Stort! Först hade vi ganska vaga föreställningar om vad det var för festival, men när det gick upp för oss, och vi valdes ut att åka, då började vi undra vad vi gett oss in på. Vår sångare var gravid och kunde inte följa med. Men så löste vi det med en rockad i bandet och en tillfällig bandmedlem. Festivalen har varit jättebra och jag hade inte haft något emot att stanna lite till. Austin är en mycket trevlig livemusikstad som jag gärna skulle återvända till.
Hur kom det sig att du började med musik?
– Jag har nog alltid tyckt om musik, min mamma är också väldigt musikintresserad. I tonåren började jag plinka på gitarr. Och snart föddes väl ett frö; att jag också skulle kunna spela i band. På en musiklektion provade jag bas och fastnade för den dova basgången. Sen började jag spela ihop med kompisar i olika band. Bombettes bildade vi 2005.
Varför blev det just punk?
– Jag föll för punken ganska tidigt, innan jag förstod vilken stor punk- och hardcorestad Umeå är. Det är något med energin och attityden som jag gillar.
Hur kombinerar man en punkig attityd med ett jobb på en statlig myndighet?
– Rollerna kompletterar varandra, och det är bra med kontrasten. Jag gillar att ha ett fast jobb och rutiner, och jag trivs med mitt arbete. Men det är i musiken jag får utlopp för min punkiga sida. Där hittar jag kraft och energi.
Vad tycker dina kolleger om din musik?
– De har bara haft positivt att säga och de är intresserade av vad vi spelar.
Om tio år, var står du då i musikkarriären?
– Det vet man aldrig. Vi har alltid haft en ganska avslappnad inställning till det vi gör och har aldrig satsat för att slå. Men tio år är långt bort, det kan hinna hända mycket innan dess.