Hon vill förbättra kvänernas ställning
Birgitta Pounu, ST-medlem på Lantmäteriet i Kiruna, sitter i styrelsen för Kvenlandsförbundet. Det arbetar för kvänernas kultur och rättigheter norr om polcirkeln.
Du är kvän, vad betyder det?
– En kvän är en person från en grupp som bott på Nordkalotten långt innan riksgränserna fanns. Man kan följa släkterna bakåt till 1500-talet. Kvänerna har ett eget språk, meänkieli eller tornedalsfinska, och man har levt på jakt, fiske, båttillverkning och jordbruk. Man har även haft renar i mindre mängd, tills det blev förbjudet för icke-samer 1928.
Och vad vill Kvenlandsförbundet?
– Vi samlar kväner i Sverige, Norge och Finland. Vårt mål är att bevaka och bevara vår kultur, historia och språk, men också vår äganderätt och nyttjanderätt till land och vatten, till exempel jakt och fiske. En viktig fråga är att få ett erkännande som ursprungsbefolkning.
Hur många kväner finns det?
– Det är ju väldigt många som talar meänkieli, men ofta känner man inte till sin bakgrund.
I förbundet har vi omkring 1 000 medlemmar, både enskilda och föreningar kan vara medlemmar.
Hur mycket vet du om din egen bakgrund?
– Min släkt har bott i Karesuando-Kuttainenområdet från mitten av 1500-talet och ägnat sig åt småjordbruk, jakt och fiske. Farfars far hade renmärke och renar, det var kanske ett tiotal vildrenar. När min mor var ung bodde samer hos dem under sina förflyttningar, och de bytte varor: kvänerna fick kött och gav smör och annat från jordbruket.
Många kväner ägnar sig åt släktforskning. Varför har
ursprunget blivit så viktigt?
– Man har tagit våra rättigheter ifrån oss! Förr var rätten att jaga och fiska självklar, och plötsligt blev den inskränkt. Samerna har som ursprungsbefolkning alla rättigheter, men vi anser att vi är minst lika mycket ursprungsbefolkning.
Ni vill ha status som urbefolkning.
– Ja, meänkieli är erkänt som minoritetsspråk, men vår rätt till mark och vatten måste också erkännas. Man behöver undersöka tingshandlingar och kyrkböcker för att se vem som äger vad, och dra fram historiska händelser i ljuset.
Hur är stämningen mellan kväner och samer?
– Det är väldigt olika, men jag har många vänner bland samerna och inga problem i relationerna. Det är regeringen som har gjort fel mot oss. Det ligger ingen konflikt i att vi hävdar våra rättigheter sedan urminnes hävd.
Betraktar du dig som svensk?
– (Skrattar) Nej, jag är kvän. Min mormor var norska, själv är jag från Nordkalotten och jag har släkt och vänner i Sverige, Norge och Finland. Jag har hittat min identitet som kvän.
Författaren Bengt Pohjanen har skapat en gul-vit-blå flagga för Meänmaa, Vårt land. Vad tycker du om det?
– Visst är det viktigt, en flagga har vi tänkt på länge.
Har du en flaggstång, då?
– Nej, men den dagen kvänerna får en flagga, då ska jag skaffa någon slags flaggstång!