Hon tog VM-brons på snöskor
Nyligen kom hon trea i VM i snöskolöpning för veteraner. Till vardags arbetar ST-medlemmen Annika Kristoffersson som intendent och dataansvarig på Polarforskningsekretariatet vid Abisko naturvetenskapliga station. Hon vill få fler att upptäcka snöskor.
Vad är snöskolöpning?
– Det är helt enkelt att man springer i moderna snöskor. De är lätta och minimalistiska och gjorda antingen av plast eller av aluminium, inte runda, otympliga och i trä som förr i tiden. För oss som har snö en stor del av året är det ett perfekt komplement till löpning.
Hur kom det sig att du började med detta?
– Jag har alltid varit fascinerad av snöskor, det har något med deras form och funktionalitet att göra. Jag köpte ett par för många år sedan och började snöpulsa, men det har alltmer övergått i löpning. Det är egentligen på »äldre« dagar som jag har börjat träna, jag har ingen tidigare idrottsbakgrund.
Hur ofta tränar du?
– Det kan variera ganska mycket, allt från en till sex dagar i veckan, men jag springer max 1,5 mil i veckan fördelat på två pass. Övrig tid lägger jag på skidor och cykel. När jag tränar snöskolöpning så gör jag det på mina skoterpreparerade eller snöskotrampade spår.
Vad är tjusningen med snöskolöpning?
– Det är att man kommer ut i naturen och tar sig fram överallt. Det är roligt och annorlunda. Dessutom är det aldrig bakhalt, till skillnad från om man åker skidor, haha.
Och så har du ställt upp i VM?
– Ja, de senaste åren har jag deltagit i ett av Sveriges få lopp i snöskolöpning, Siljan Snowshoe Race i Rättvik. De fick förmånen att anordna VM och då ställde jag upp i masstart 9 kilometer för damer, i veteranklassen för oss över fyrtio år. Många av dem som deltar har en bakgrund inom orientering, medeldistans- eller bergslöpning. Snöskolöpning är en bra mycket större sport i övriga Europa och USA än i Sverige.
Du kom trea. Hur jobbigt var det?
– Det var väldigt tunga förhållanden i år. Det hade kommit en massa nysnö som inte hunnit frysa ihop. Loppet börjar nere i Rättviks centrum och sedan är det 200 höjdmeter upp för en slalombacke de första två kilometrarna. Tiderna var sämre i år på grund av föret, men samtidigt känner jag att jag blivit starkare och närmar mig mina konkurrenter, så det var riktigt kul.