Hon får ny inspiration i Norge

I klarröd sportjacka möter hon upp på Oslos flygplats Gardermoen. Där har hon varit på en två dagar lång konferens om omställning och regional utveckling som Innovation Norge ordnat.

– Man kan lära sig mycket genom att ta del av hur andra gör, säger hon.

Maria Nordh är inne på tredje veckan av det två månader långa utbytet på regionalpolitiska avdelningen på kommunal- och moderniseringsdepartementet i Oslo. Till vardags arbetar hon på det svenska näringsdepartementet som departementssekreterare på enheten för regional tillväxt och EUs sammanhållningspolitik.

Fram till nyligen kände hon inte till programmet för nordiskt tjänstemannautbyte.

– Men jag var sugen på att göra något annat en kort tid och få ett miljöombyte. Att byta jobb är inte aktuellt, för jag trivs jättebra. Sedan har jag arbetat med nordiskt samarbete, så det kändes helt rätt, berättar hon, medan hon i rask takt kryssar ut på gatorna utanför Oslo centralstation.

Tanken med tjänstemannautbytet är både att den enskilde ska få kompetensutveckling och att arbetsgivare kan få ny kunskap och information som kan utveckla verksamheten. 

När Maria Nordh väl hade bestämt sig för att ansöka om utbyte valde hon mellan Danmark och Norge.

– Valet föll på Norge eftersom språkbarriären ändå är större i Danmark.

Hennes lilla rum på departementet är inrett i ljust, nordiskt trä med vinröda plåtkonsoler med hyllplan. Bakom ryggen har hon ett högt vinrött skåp med en plansch över Stortingets ledamöter.

I Sverige arbetar Maria Nordh med regional tillväxtpolitik. En fråga som har varit ständigt närvarande är den om Sverige ska lämna den nuvarande länsindelningen och övergå till regioner.

Precis samma fråga arbetar man med i Norge. Ett förslag till en regionreform kan komma att läggas fram inför Stortinget under våren. Maria Nordh har redan deltagit på flera möten om regionfrågan.

– Jag får många frågor om vad vi gör i Sverige, men egentligen ligger de lite före oss här.

Hon säger att man brottas med samma frågeställningar i Sverige och Norge: ska man verkligen ha större regioner och vad ska de ha för ansvar?

Hon har fått skriva en hel del underlag och vara med på möten och diskussioner. Avdelningen jobbar bland annat mot fylkeskommunerna, som är motsvarigheten till de svenska landstingen.

– Språket har egentligen inte varit något problem, jag försöker till och med skriva så gott jag kan på norska, fast jag inte hade någon erfarenhet av det innan. Tangentbordet har inte heller varit något problem eftersom det är internationell standard och det norska ö-et sitter där det svenska sitter, säger hon och visar med fingrarna på sitt tangentbord.

Men nynorskan tycker hon är knepig att förstå.

– Som tur är skriver departementet oftast på bokmål, vilket är enklare. Men de har ett krav på sig att skriva en viss andel på nynorska och det klarar jag inte. 

De flesta på avdelningen äter lunch gemensamt i »kaffekroken« som personalutrymmet kallas. Det är ett ljust hörnutrymme med mycket fönster och mjuka stolar. Det är en avslappnad stämning och de läser ofta högt ur ett quiz i någon av dagstidningarna på lunchen.

– Det är frågor om allt mellan himmel och jord och alla skriker svaren rakt ut, skrattar hon.

En skillnad gentemot hemma är att alla på departementet har egna rum, hemma sitter hon i landskap. Men arbetskulturen, som inte är särskilt hierarkisk, är väldigt likartad.

– Det känns alltid lätt att gå in och prata med chefen, konstaterar hon, medan hon går bort genom den smala korridoren till en av sina två chefer, Vincent Fleischer, för ett kort möte om konferensen hon varit på.

Vincent Fleischer anser att Norge och Sverige har en massa att lära av varandra och han tror att hans medarbetare kommer att inspireras av Maria Nordhs utbyte.

– Det är nästan ett krav att någon åker och gör samma sak i Sverige, säger han och ler.

I personalköket står Eli Nygaard och tar lite kaffe från automaten. Hon har varit Maria Nordhs fadder under utbytet.

– Det har varit kempehærligt att ha Maria här, säger hon.

Eli Nygaard har jobbat på departementet i 46 år och arbetar med regional utveckling i olika program. För flera år sedan besökte hon svenska Glesbygdsverket och hade då en tanke på att åka dit på ett utbyte.

– Men det lades ju ned och nu är jag för gammal, skrattar hon.

Hennes uppgift har varit att hjälpa Maria Nordh tillrätta med det praktiska på arbetsplatsen och få henne att trivas. Hon framhåller att även den norska arbetsgivaren har nytta av utbytet.

– Det inspirerar och det är intressant att höra om hur svenskarna har samma problem och diskussioner som vi har här. Det är synd att vi inte utnyttjar utbyten oftare.

Sedan är det dags för Maria att träffa sin andra chef, Gerd Slinning, för en avrapportering. Hon tycker att det har varit roligt att Maria Nordh frågar mycket och är så engagerad.

– Det har varit positivt. Vi arbetar mycket med samma frågor och problemställningar. Så det är verkligen ett ömsesidigt utbyte att ha Maria här.

Gerd Slinning berättar att när det blev känt inom avdelningen vilka kunskaper Maria Nordh har började olika personer att dra in henne i olika frågor, så hon har fått läsa och kommentera mycket. 

– Så det har inte blivit många lediga stunder, ler hon.

Maria Nordh kan inte komma på någonting negativt med utbytet.

– Det är roligt och jag ser det som en kreativ paus från mitt ordinarie jobb. Det har gett mig ny energi.

För den som funderar på ett tjänstemannautbyte tipsar hon om att sätta sig in i villkoren i förväg. Enligt reglerna ska de arbetsuppgifter som utförs så långt som möjligt motsvara de som utförs i hemlandet. Under utbytet står den ordinarie arbetsgivaren för lönen, medan den mottagande arbetsgivaren inte betalar någonting.

Den som vill åka måste ordna mycket själv. Men Maria Nordhs chef har stöttat och hjälpt till med kontakterna med sin norska motsvarighet.

Inför resan diskuterade samtliga inblandade hur länge hon skulle vara borta. De landade i att en månad var för kort och tre månader något för långt, så det blev två månader.

Någon månad innan hon skulle flytta till Oslo åkte hon i väg på ett förmöte.

– Det kändes jättebra. De var väldigt måna om att få veta vad jag var intresserad av och vad jag ville ha ut av utbytet. 

Den som åker får också själv ordna allt det praktiska. Boendekostnaderna täcks dock av ett stipendium från Nordiska ministerrådet. Maria Nordh bor i en lägenhet med egen ingång tjugo minuters gångväg från departementet. De sista veckorna ska hon vara inneboende hos en kollega.

Hon rekommenderar att man läser på om arbetsplatsen innan avfärd. Hon har gått igenom verksamhetsplaner, budget och årsredovisning.

Innan hon åkte till Oslo lämnade hon över sina arbetsuppgifter till en kollega för att inte behöva dubbelarbeta.

– Det var en förutsättning för att få ut mesta möjliga av resan. Jag läser mejlen ibland för att se att inget viktigt kommit in och så ringer jag mina arbetskamrater om jag är nyfiken i en fråga, men annars har jag faktiskt kunnat släppa jobbet där hemma.

Utbytet har gett henne perspektiv på arbetet.

– Det har varit en möjlighet att reflektera över de frågor jag har på mitt bord och hur vi jobbar med dem. Det har även känts lite lyxigt att få nya intryck utan att ha en deadline. Hemma kan det vara att »om två timmar ska den politiska ledningen ha det där underlaget«.

Hon tycker också att utbytet har utvecklat henne och är övertygad om att hennes arbetsgivare kommer att ha nytta av det.

– Inte minst tror jag att det jag får med mig härifrån kommer att stimulera mig i de framtida arbetsuppgifterna hemma.

Enligt Maria Nordh har hennes arbetsgivare inte ställt några formella krav på vad hon ska återrapportera.

– Men självklart kommer jag att berätta om allt för mina arbetskamrater. Det är bara bra att man tvingas reflektera och fundera.

Krav på återrapportering har dock Universitets- och högskolerådet, UHR, som administrerar det nordiska tjänstemannautbytet.

Programmet har funnits i olika former i decennier. De senaste åren har som flest sexton svenska statstjänstemän per år åkt på utbyte i andra nordiska länder och fem–sex personer kommit till Sverige.

– Jag skulle nog säga att det är dålig kännedom om utbytesmöjligheten, att vi inte har nått ut ordentligt, säger Petra Göransson, utvecklingsstrateg på UHR.

Hon skulle vilja att myndigheterna utnyttjade möjligheten mer, och att man tänker brett.

– Ibland är folk ute bara ett par veckor och jobbskuggar, tittar på hur någon jobbar med liknande uppgifter i andra nordiska länder.

Hon har aldrig hört något negativt om utbytena, vare sig från arbetsgivare eller från dem som varit på utbyte.

– Att göra ett utbyte i ett annat nordiskt land är en fantastisk möjlighet att lära känna nordiska kolleger, skaffa sig nätverk och utbyta erfarenheter.

Enligt Petra Göransson är det viktigt att tänka på att göra klart vad som gäller innan man åker i väg på utbytet. Utbytet ska vara en del i verksamhetsutvecklingen för myndigheten.

– Tänk efter före hur det du gör ska tas tillvara på myndigheten.

Hon påminner också om att utbytet ska ses som kompetensutveckling för individen. I förlängningen ska det kunna bidra till en löneförhöjning, en annan tjänst eller andra arbetsuppgifter, menar hon.

– Ibland försöker arbetsgivare argumentera att utbytet getts i stället för löneförhöjning. Det är inte meningen, säger Petra Göransson.