Här talas det med brytning

Din fråga är helt omöjlig att svara på.

Så säger Eva Rosengren, pressansvarig hos Diskrimineringsombudsmannen, DO.

Planen, att studera DO-ärenden där arbetssökande nekats jobb på grund av sin brytning, går i stöpet. Det finns nämligen inga sådana.

– Av alla anmälningar som kommer in till oss som gäller arbetslivet, så handlar de flesta om etnicitet. Merparten av dem rör rekrytering, men inte ett enda av de fallen har DO drivit till domstol. För det har aldrig gått att bevisa något.

Det enda som går att utläsa av lagen är att man inte får ställa några ovidkommande språkkrav, utan bara sådana som faktiskt krävs för tjänsten.

Regeringen ställer sedan flera år tillbaka krav på myndigheterna att öka den etniska och kulturella mångfalden bland de anställda på alla nivåer. I Arbetsgivarverkets mångfaldsstrategi slås fast att statliga arbetsgivare inte har råd att missa den kompetens som personer med utländsk bakgrund har. Och att medborgarna får bättre service om medarbetarna har olika språklig och kulturell erfarenhet.

När jag ringer Arbetsgivarverkets presschef, Lars Andrén, för att ta reda på om brytning någon gång kan spela in vid en rekrytering, blir han närmast irriterad.

– Det där är en helt irrelevant fråga. Har man professionella rekryterare ska det inte spela någon som helst roll. Och det utgår jag ifrån att vi har.

Säger han tvärsäkert om alla de 250 arbetsgivarna som är Arbetsgivarverkets medlemmar.

Van vid att människor frågar

På Skattekontor 3 i Göteborg råder årets mest hektiska tid, med bara två dagar kvar på taxeringsperioden. Dörren till konferensrummet öppnas, och ut kliver Nicóle Smith med en lång utandning. Hennes dragning för taxeringsnämnden gick friktionsfritt i dag. Men ibland händer det att någon ledamot får be henne upprepa.

– Jag hör ju att varje ord du säger är rätt, men melodin kan göra att de ibland inte uppfattar det, säger kollegan Stina Boman, som satt ordförande i dagens möte, lite senare.

Nicóle Smith nickar.

– Ryska språket saknar melodi. Varje ord uttalas för sig. Det där har jag fått öva mycket på.

Hon är van vid att människor då och då frågar vad hon sa. Med tiden har hon börjat förstå att det lika gärna kan bero på att ämnet är krångligt som på hennes brytning.

– Det är lätt att bara fokusera på sig själv och sina brister.

Hon har också fått kämpa mot impulsen att tystna.

– Som perfektionist har jag haft lätt att censurera mig, »jag pratar ju inte så bra«. Men i dag inser jag att mitt sätt att bemöta människor nog är viktigare än min brytning.

Den ryska accenten slår igenom

Nyfikenheten förde Nicóle Smith från Ryssland till Sverige 2005. Efternamnet har hon från sin engelsksvenske man.

Efter en intensiv ettårig universitetskurs i svenska kastade hon sig direkt in i ekonomistudier. Jobbet som skattehandläggare var det första hon sökte – samma sorts arbete som hon haft i Ryssland. Det var fem år sedan.

Modersmålet lyser igenom när hon pratar – i vokalerna och det karaktäristiska L-ljudet. Någon ändelse eller ordföljd kan bli omvänd, det är allt. Och det där med rytmen, då.

Hennes färdigheter i svenska språket nämndes inte alls i anställningsintervjuerna.

– Men de pågick i tre timmar, så jag tror att de hann få en ganska bra uppfattning.

»Skriver bättre än många andra«

– Du Nicóle, säger Stina från skrivbordet intill.

Hon har tagit fram några av Nicóle Smiths överväganden från förmiddagens möte.

– Jag tänkte bara… här ska det kanske framgå att vi beslutade att inte medge. Och sedan… … »det« ska nog vara… där, för att det ska bli bättre ordföljd.

Stina kolläser dokumenten från alla handläggare, inte bara de från Nicole Smith.

– Hon skriver bättre än många andra faktiskt.

Nicóle Smith tycker också att Skatteverkets krav på språkfärdigheter är helt rimliga.

– De ställer ganska höga krav på sina svenska medarbetare också, vi är alla ständigt uppmanade att jobba på vårt språk, att formulera oss tydligt och obyråkratiskt.

Måste kunna kommunicera

Men hur var det nu, hur mycket får man bryta?

Johanna Olsberg på Skatteverkets centrala personalenhet får också frågan.

– Brytningen i sig är inget problem, om man bara kan göra sig förstådd. Det finns ju folk utan brytning som inte kan göra sig förstådda. Därför pratar vi hellre om kommunikationsförmåga.

Hon berättar att man alltid gör en arbetsanalys i början av en rekrytering, för att se vilka egenskaper och erfarenheter som behövs just i den tjänsten. Och tar fram en kravprofil.

– De som jobbar på servicekontoren eller skatteupplysningen har ju mycket kontakt med allmänheten och behöver kunna förklara krångliga saker. Till andra tjänster söker man kanske djupt analytiska personer, även om de också måste kunna redogöra för sina beslut.

De sökandes kommunikationsförmåga bedöms främst genom att lyssna på dem, löpande under intervjun.

– Det är ju ett bra sätt, att se om de förstår frågorna och kan svara på dem.

Lugn natt på kriminalvårdsanstalten

Belysningen är dämpad på mottagningsavdelningens expedition på anstalten Östragård i Vänersborg. Klockan är 06:45, Anwar Rasul har arbetat i tolv timmar. Han ska bara rapportera över till nästa skift innan han kan gå hem och sova.

Efter flera oroliga nätter med falska brandlarm har de äntligen haft en lugn natt.

– Det är bara två saker, säger Anwar Rasul.

Han står stadigt lutad mot whiteboarden med armarna i kors över Kriminalvårdens stickade tröja. Han börjar tala om en av de intagna.

– Han hade fått låna sax och överstrykningspenna av personalen och så är det någon som har snott dem. Han har skrivit två A4-sidor om vad han tycker om allt bråk på anstalten, han har rätt i mycket, men så har han avslutat med »små råttor, snart hamnar ni i fällan«.

– Ja, då blir det dålig stämning … nickar kollegan Faulus Desimons.

En annan av de intagna har frågat om sin medicin.

– Enligt honom fattas det en hel del.

Kan höra sin egen brytning

Anwar Rasul har arbetat på anstalten sedan 2004 och är vice ordförande i den lokala ST-klubben. Han är uppvuxen i den kurdiska delen av Irak, men kom till Sverige 1989 med en elektronikingenjörsexamen från det forna Jugoslavien. Sin svenska lärde han sig under tre månader på SFI.

– Man lär sig inte så mycket, men på egen hand har jag lärt mig några nya ord varje dag.

Han berättar att han själv kan höra sin brytning.

– Det händer att jag undviker vissa svåra ord. Ibland har jag bekymmer med vokaler: Vaaapen kan bli vappen, och då förstår inte alltid den som lyssnar. Men då säger jag det bara igen, det är inget som hindrar mig i mitt arbete.

Efter några år i olika branscher har han insett att varje yrke har sitt språk.

– I början var det lite svårt… att mucka, vad betyder det? Enligt mitt lexikon betyder det att bråka. I början vill man inte fråga, utan forskar i smyg: Vad gör ni när de muckar? frågade jag. Vi tar fram deras grejor, svarade de. Va? tänkte jag.

Det knackar på dörren till expeditionen och en av de intagna tar ett kliv in i rummet. Anwar Rasul far upp och motar ut honom på… är det polska?

– Jag har bott i Polen i fyra månader och läste lite polska under tiden. Jag ville studera där, men det gick inte.

Utöver modersmålet kurdiska, och arabiska som var riksspråk i Irak, pratar han serbokroatiska också, efter i nio år i det forna Jugoslavien. Och engelska.

De extra språkkunskaperna var aldrig något som uttalat efterfrågades när Anwar Rasul rekryterades. De sågs mer som en bonus. Hans färdigheter i svenska språket var heller inte uppe till diskussion.

– Men intervjun var minst en timme lång, så förmodligen bedömde de det när jag pratade.

Varje platsannons från anstalten innehåller språkkrav.

– Det är självklart, kunderna pratar ju svenska. Men man behöver inte prata perfekt. Själv tycker jag faktiskt att social kompetens är viktigare när vi rekryterar.

Han vet att det finns kolleger som pratar sämre svenska än han själv.

– Det är bra, men samtidigt måste man anstränga sig lite för sin egen skull. Jobbet blir lättare. Eller om man vill göra karriär. Kunskap är makt.

Jobb med uttalet ger resultat

Det finns studier som visar att själva uttalet slutar att utvecklas någon gång efter det första året hos vuxna som lär sig svenska, även om de sedan hör språket varje dag. Såvida de inte jobbar specifikt med det. Det berättar Bosse Thorén, doktor i fonetik och verksam vid Högskolan i Dalarna.

– Silvia är ett bra exempel på det.

Han avslöjar också en nyckel till vad som avgör hur stark eller begriplig en brytning uppfattas:

– Mycket pekar på att den enskilt viktigaste egenskapen är rytmen.

I många språk skiljer man mellan betonade och obetonade stavelser. Men i svenskan måste man också förlänga de betonade stavelserna.

Han illustrerar genom att säga »Jaapan« och något som låter nästan som »Jappan«.

– Många skulle kunna få ett mycket bättre uttal om de hade tillgång till den här kunskapen.

Uttalet har dock väldigt litet utrymme i dagens undervisning. Men det finns en 30 år gammal bok i ämnet: Svensk prosodi i praktiken.

– Författaren, Olle Kjellin, får emellanåt tackbrev från välutbildade invandrare som själva förbättrat sitt uttal enormt med hjälp av hans bok.

Säkerheten avgör

Men var drar man inom Kriminalvården gränsen för hur mycket brytning man får ha? Svaret visar sig vara ganska enkelt att formulera.

– Gränsen går där det påverkar säkerheten negativt. Det får inte bli missförstånd i känsliga situationer, om man till exempel behöver kalla på hjälp, säger David Mesch. Men fram till den gränsen är det fritt fram, vi har personer inom kriminalvården som bryter ganska kraftigt.

Han är chef och ansvarig för rekrytering och utbildning i Kriminalvårdens region Mitt, och en arbetsgivarrepresentant som inte går i automatisk försvarsställning när mångfaldsfrågan kommer upp.

Ibland när Kriminalvården haft personer i grundutbildningen som varit intressanta att få som medarbetare men som behövt jobba med språket, har man satt upp det som utvecklingsområde, berättar han.

– De största problemen uppstår när man inte vågar prata om det eller ställa krav. Man gör medarbetaren en otjänst genom att inte ta upp frågan till diskussion. Otroligt många tycker det är pinsamt, är rädda för att stöta sig med någon. Men det tar jag upp i mina föreläsningar: Det är inte diskriminering att diskutera om någon skulle kunna göra sig förstådd på svenska språket i en svensk myndighet.

Genom sitt arbete med mångfaldsfrågor har han sett att det ibland kan finnas fördomar mot arbetssökande som har en brytning.

– Många blandar tyvärr ihop det här med brytning med förmågan att förstå. Det kan även personer med hörselskada drabbas av emellanåt. Förhoppningsvis är de som rekryterar inom Kriminalvården medvetna om det. De får ständig kompetensutveckling och då tar vi upp de här frågorna. Men jag kan tyvärr inte svära på att det aldrig spelar in, omedvetet.

Samtidigt vill han varna för att ställa för låga krav på språkfärdighet.

– Jag har sett i andra myndigheter att man anställt folk som inte klarar svenskan – inte på prestigeenheterna, utan där man kunnat dra nytta av deras tjänster. Att jobba på det sättet med mångfald är nästan lite svekfullt. Anställer man någon som inte lever upp till de krav man måste kunna ställa på en myndighetsperson, gör man dem en björntjänst.

Det kan leda till ett utanförskap, att de känner sig missförstådda, utfrusna, att de inte duger eller klarar jobbet – i stället för att förstå att det är språket som är boven. Sådant skapar dåliga erfarenheter, som motverkar mångfalden på sikt.