Här sliter statsanställda gärna för EU

Pappershögarna växer nästan personalen över huvudet på det kroatiska utrikesdepartementet i Zagreb. Statstjänstemännen dignar under arbetsbördan att göra Kroatien redo att bli nästa medlemsland i EU, men de flesta brinner för sitt jobb.

– Det är ingen som klagar på för mycket att göra. Tvärtom, de som jobbar med detta är väldigt angelägna om att vi ska komma med i EU och är entusiastiska över arbetet, säger Tuga Tarle, fackligt ombud på kroatiska UD.

Förhandlingarna har redan pågått i flera år. Det är ett omfattande arbete att anpassa kroatisk lagstiftning till EU-rätten. Tusentals dokument ska översättas och nagelfaras, samtidigt som EU ställer tuffa krav på reformer inom en rad områden. Det gäller inte minst att vässa statsförvaltningen.

Effektivisering nödvändig

Så det kan vara ett nog så kluvet jobb för statstjänstemännen. Tuga Tarle håller med om att en effektivisering är nödvändig, men det är också hennes uppgift att se till att överflödig personal inte lämnas i sticket.

– Vi är en ung och oerfaren administration, vi är ju fortfarande tonåringar, säger hon och syftar på att det bara gått 18 år sedan Kroatien blev självständigt.

– Många som anställdes i början har inte rätt kvalifikationer och dessutom anställdes för många. Vi behöver höja kvaliteten och skära ned personalen med 30 procent. Det är ingen rolig uppgift, men det hade nog varit nödvändigt även utan EU. Den fackliga uppgiften är att medverka till att de övertaliga omplaceras till andra jobb. Vi kan inte försvara att folk blir kvar om de inte har rätt kvalifikationer – även om en skara unga och välutbildade medarbetare samtidigt är överhopade med arbete, säger Tuga Tarle.

Själv har Tuga Tarle en lång och brokig yrkesbana bakom sig och ser snart slutet på sin karriär. Hon är en positiv och energisk kvinna som har nära till skratt.

I ungdomen dansade hon balett och arbetade som teaterkritiker. Hon utbildade sig till lärare i filosofi och litteratur. I slutet av 1980-talet flyttade hon till Australien med man och fyra barn.

– Det blev en chockartad upplevelse. I Jugoslavien levde vi i en kommunistisk idealvärld. Vi hade en trygghet och det var inga problem att hitta jobb. Det fanns ingen yttrandefrihet, men man kunde leva gott. I Australien möttes vi för första gången av ett kapitalistiskt samhälle och ett materialistiskt sätt att tänka. Det blev en chock och efter ett par år åkte vi tillbaka, berättar hon.

Strax därpå utbröt kriget i Kroatien. Tuga Tarle började arbeta åt en internationell humanitär organisation, framför allt med att hjälpa barn som förlorat sina föräldrar.

Efter kriget satsade hon på en UD-karriär. Hon har varit ute som diplomat i Spanien och Chile. Nu arbetar hon som rådgivare åt det stora antalet utlandskroater som vill återvända hem. Många gör anspråk på att få tillbaka egendom som togs från deras familjer under den kommunistiska eran.

Tio procent med i facket

För ett par år sedan bestämde sig Tuga Tarle också för att väcka liv i det slumrande fackliga arbetet. Då var bara ett 50-tal med i facket. Nu är det mer än dubbelt så många, men ändå bara cirka tio procent av de UD-anställda. Fortfarande har facket i mångas ögon ett dåligt rykte sedan kommunisttiden.

– För mig är kommunikation viktigast. Jag har sett hur det kan förbättra livet och arbetsvillkoren för människor. Genom att kommunicera hjälper jag människor att komma igenom sina problem. Det gäller både utlandskroater som tar kontakt med mig och medlemmar med problem på jobbet, säger hon.

Det fackliga arbetet sker ofta utanför kontorstid. Egentligen arbetar hon 8.30 till 16.30, men hon får ofta vara kvar ett par timmar till.

– Det är normalt när man har en sådan position, säger hon.

Vad som inte är normalt i Kroatien är att tala om hur mycket man tjänar. Tuga Tarle säger att lönerna är hemliga. Genomsnittslönen inom statsförvaltningen ligger på cirka 8 000 kronor netto.

– De flesta klagar över lönen, men jämfört med andra grupper har statstjänstemännen bra betalt. Men nu vill många jämföra sig med cheferna i privata bolag. Det är en ny klass här och de har mycket bra betalt, säger hon.

För Tuga väntar snart en ny vända som diplomat. I höst flyttar hon till Bratislava för att avsluta sin karriär i den slovakiska huvudstaden.

– Sedan ska jag gå i pension och starta en massa projekt, säger hon.      

Otåliga kroater vill inte vänta längre

En klar majoritet av kroaterna stöder ett EU-medlemskap. Men många är trötta på förhandlingarna och anser att Kroatien för länge sedan har kvalificerat sig för att vara med i Europeiska Unionen.

En av de som tröttnat på att vänta på medlemskapet är docent Josip Tica vid Zagrebs universitet, som också leder en nystartad fackförening för universitetsanställda.

– Jag har stött EU-medlemskap för Kroatien ända sedan kommunisttiden, men nu har förhandlingarna blivit något av en såpopera. Det är en långtråkig och meningslös process. Enligt min mening har EU förlorat ansiktet när man accepterat Rumänien och Bulgarien som medlemmar. Då kan man inte ha några argument kvar för att inte acceptera Kroatien, säger han.

Låga förväntningar

Också hans studenter är dödströtta på EU, berättar han. Om de får en uppgift som relaterar till EU svarar de med burop.

Förväntningarna är inte särskilt stora. Det blir kanske lite lättare att studera och jobba utomlands, men redan nu är det väldigt många unga kroater som jobbar eller studerar i Italien och Tyskland.

Trots sådana reaktioner är en klar majoritet av kroaterna för ett EU-medlemskap.

– Vi stödjer ett medlemskap och folket förväntar sig att vi går med 2010 eller 2011. Men just nu är det ingen som vet hur det går, eftersom Slovenien blockerar förhandlingarna, säger Boris Plesa, ordförande i STs systerförbund SDLSN.

Att grannlandet Slovenien har kastat grus i förhandlingsmaskineriet på grund av en olöst gränstvist vid kusten är kanske det som irriterar kroaterna mest. Det är dock bara ett av flera hinder på Kroatiens väg mot EU.

Inte heller Boris Plesa förväntar sig några stora förändringar genom medlemskapet, men han räknar med att det kommer att var gynnsamt på sikt.

– När jag träffar kolleger från andra länder i östra Europa och hör om deras problem så förstår jag att det kommer att ta tid. Vi har helt andra politiska traditioner och en annan ekonomisk situation än i väst. Jag tror ändå att vi får lättare att lösa våra problem i EU och att skillnaderna med tiden kommer att minska. Alternativet är inte att stå utanför, säger han.

Ett av EUs krav på Kroatien som direkt berör statstjänstemännen är att reformera den offentliga förvaltningen. Det innebär bland annat att den statliga administrationen måste bantas, men också att korruptionen måste bekämpas.

– Det stämmer att vår administration av historiska skäl är för stor. Vi har länge arbetat med detta och minskat med flera tusen personer. Vi för en bra dialog med regeringen och försöker få till en långsiktig plan för de nedskärningar som behövs och förmånliga villkor för dem som måste sluta, säger Boris Plesa.

»Inte ett korrupt land«

Att korruptionen skulle vara utbredd i Kroatien håller han inte med om:

– Visst förekommer det, men man kan inte säga att Kroatien är ett korrupt land. Men vi har levt femtio år i ett kommunistiskt system och behöver tid för att bli av med denna dåliga vana, säger han.

På Zagrebs universitet har det varit polisrazzior på Josip Ticas fakultet och utredning om mutor pågår. Han konstaterar att korruption förekommer och tycker att det är bra att samhället visar att det inte accepteras.

Fler universitetsutbildade

Josip Tica berättar också att antalet universitetsutbildade i Kroatien mer än fördubblats sedan kriget – från cirka fem till tolv procent av befolkningen på 15 år.

– Det är en dramatisk ökning, men jag är inte säker på att denna ökning innebär lika stora kunskapsframsteg. Ambitionen är att få ut så många examina som möjligt och det går ut över kvaliteten. Risken är att vi får en stor mängd högutbildade utan något riktigt värde på arbetsmarknaden, säger han.

Han efterlyser strukturella förändringar inom utbildningsväsendet.

– Det finns lärosäten som borde läggas ned, medan andra borde utökas. Vissa är ännu kvar i kommunisttiden. Vi har inte lärt oss att hantera förändringar, säger Josip Tica.                  

»Vi är redo att bli medlem«

Trots att det kärvar för tillfället tror chefsförhandlaren Vladimir Drobnjak att Kroatiens förhandlingar om EU-medlemskap kan avslutas under det svenska ordförandeskapet i höst.

– Jag tycker att vi har gjort väldigt mycket, men det finns alltid utrymme för förbättringar. Vår administration förbättras dagligen och denna process är en bra träning för oss. Samtidigt är vi en ung nation, bara knappt 20 år, och det tar tid att bygga erfarenhet, säger han.

Många kroater tycker att EU ställer högre krav på Kroatien än vad man gjorde när Bulgarien och Rumänien antogs som medlemmar 2007. Även Vladimir Drobnjak tycker att proceduren har blivit mer krävande och att Kroatien redan är moget att ta steget in i EU.

Chefen för EU-delegationens högkvarter i Zagreb, Vincent Degert, håller med om att EU har skärpt kraven sedan förra utvidgningen och förstår kroaternas känsla.

– Å andra sidan kan detta vara en fördel. Det är en krävande process, men när man väl är medlem så kan man åtnjuta alla fördelar direkt utan några övergångsregler, säger han.

Vincent Degert lägger tonvikt vid delvis andra hinder i processen än Vladimir Drobnjak. Han lyfter fram miljö, livsmedelssäkerhet och inte minst kravet att Kroatien fullt ut samarbetar med krigsförbrytartribunalen i Haag.

– Där saknas fortfarande en del dokument, säger han.

Även EU-sidan strävar efter att förhandlingarna ska bli klara i år och att EU ska få sitt tjugoåttonde medlemsland. Både Vincent Degert och Vladimir Drobnjak ser med vissa förhoppningar fram emot det svenska ordförandeskapet.

Sveriges position är att framsteg måste ske i fråga om krigsbrotten. Enligt UD kan förhandlingarna röra sig mot ett avslut inom flera områden under hösten. Formellt kan de dock inte avslutas förrän gränstvisten med Slovenien är löst. Sverige tar inte ställning i den frågan.