Här finns stöd för papperslös

Ett stort sammanträdesbord i mitten. En kaffebryggare i fönsterkarmen. Fackföreningsstandar på hyllorna, tavlor av arbetarkonstnärer på väggarna och ett retuscherat fotografi av Olof Palme.

Bakom en blå skärm längst bort i lokalen berättar Mandez från Uzbekistan att hans arbetsgivare är skyldig honom 45 000 kronor. Under fem månader har Mandez rest runt till olika byggen i landet och monterat undertak. Han har fått resor, mat och hotellrum betalt. Men ingen lön.

– Jag har ringt chefen flera gånger. Men han säger bara att pengarna kommer i morgon, eller nästa vecka. Ibland är telefonen avstängd, förklarar Mandez.

– Har du några papper som visar att du jobbar där? frågar Yacine Asmani, som är från föreningen Papperslösa Stockholm och vice ordförande för centret.

Mandez svarar jakande.

Lars Holmström, ombudsman från Byggnads, lyssnar och antecknar. Han säger att arbetsgivaren borde vara skyldig Mandez betydligt mer pengar än 45 000 kronor.

Sedan Lars Holmström ringt ett mobilsamtal kommer man överens om att Mandez ska komma till Byggnads expedition och träffa honom och en rysktalande tolk nästa dag.

Stöds av LO och TCO

Bakom det fackliga centret står föreningen Papperslösa Stockholm, LO, TCO och en rad fackförbund, däribland ST. Syftet är att motverka att papperslösa blir illa behandlade på sina jobb.

Centret invigdes 3 september 2008 av LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin och TCOs ordförande Sture Nordh.

– Vi ville att det skulle finnas en mötesplats dit papperslösa kunde vända sig i förtroende, säger Samuel Engblom, jurist på TCO och en av initiativtagarna till verksamheten.

I dag för centret en ganska undanskymd tillvaro där det ligger på en bakgata till LO-borgen. Det är öppet en dag i veckan, på måndagar, och besökarantalet skiftar från någon enstaka person till något tiotal.

Den första måndagen i varje månad är det informationsmöte.

Den här måndagen väntar Yacine Asmani att en stor grupp latinamerikaner ska komma. En tolk ska vara på väg.

Det blir trångt. I lokalen finns fyra ombudsmän från Seko, Yacine Asmani, tre journalister, en läkarstuderande, centrets ordförande Sten-Erik Johansson från Fastighetsanställdas förbund och ett tiotal papperslösa.

Men ingen tolk. En journalist från Röd Press, Ung Vänsters tidning, får rycka in och översätta mellan svenska och spanska.

Victor Aspelund, som studerar till läkare, berättar om kliniker där papperslösa kan få vård. Men också om att papperslösa har rätt att söka akutvård hos landstinget. Problemet är bara att definitionen av vad som är akutvård kan vara så olika…

»Ni har rättigheter«

Sten-Erik Johansson förklarar att centret inrättats därför att »facket inte vill ha anställda som jobbar under fullständigt ovärdiga omständigheter«.

– Ni har rättigheter på arbetsplatsen, säger han.

Men tillägger att han är medveten om att det kan vara svårt att anmäla en arbetsgivare om man vill ha kvar sitt jobb.

Efter informationsmötet är det många som vill ställa frågor till Victor Aspelund, Yacine Asmani och till ombudsmännen.

En man från El Salvador säger att han har fått ett hål i foten efter en felbehandling på sjukhuset. Om han inte får medicin måste foten amputeras.

Samlat pengar till operation

Veckan efter sitter en grupp män från Azerbajdzjan vid sammanträdesbordet. En av dem berättar att han har en svår ögonsjukdom.

– Jag blir blind om jag inte opereras, säger han och går och hämtar en lapp i jackfickan där någon skrivit ned namnet på hans ögonsjukdom.

Han har också Parkinsons sjukdom. »Jag är väldigt ledsen«, förklarar han.

Ett antal frivilligorganisationer har gjort en insamling för att betala mannens ögonoperation. Hittills har 42 000 kronor samlats in.

– Det räcker i alla fall till för att rädda ett öga, säger Yacine Asmani.

Bakom den blå skärmen berättar Jonnie från Indien att han har stora problem. Han har jobbat med trädgårdsarbete vid olika kommunala skolor. Hans arbetsgivare är underentreprenör till kommunen. Jonnie har bara fått ut halva den lön han blivit lovad och pengarna har han fått kontant, direkt i handen.

Men arbetsgivaren säger att han betalar in skatt varenda månad.

– Det kan vi kolla. Har du en skattsedel? frågar Yacine Asmani.

Det har Jonnie.

»I need a good action«, »Jag behöver en bra insats«, säger han.

Rädd att bli svartlistad

Men han är rädd. Han vill inte stanna kvar hos arbetsgivaren, men är rädd för att bli svartlistad bland andra arbetsgivare om han klagar. Han är också orolig för att hans kompisar kan råka illa ut.

– Vi är fem, sex personer som sover på kontoret. Ingen av oss har pengar till att köpa någon bostad.

Yacine Asmani säger att han ska kontakta fackförbundet Kommunal som kommer att höra av sig till Jonnie. Han säger att arbetsgivaren riskerar ett långt fängelsestraff om han har fuskat med skatten.

Han säger också att det är Jonnie själv som måste välja om han vill gå vidare. Det har Jonnie beslutat sig för att göra. »I need a good action«, säger han igen.

– Du är modig. Nästa gång kan arbetsgivaren inte behandla någon lika illa, säger Lars Holmström.

Uppsagd när hon begärde hjälp

Yacine Asmani går ut i regnet för att hämta en eritreansk kvinna som inte hittar till centret.

– Hon var mycket upprörd när hon ringde, säger han.

Han kommer tillbaka med Naznet, som berättar att hon blivit uppsagd av den städfirma hon jobbat hos.

Det är upptaget bakom den blå skärmen så Naznet sitter vid sammanträdesbordet och berättar sin historia för Annette Johansson, vice ordförande för Vårdförbundet i Stockholm.

»De sparkade mig«. Orden snubblar ur munnen på Naznet. Hon säger att hon bara fick betalt för halvtid fast hon jobbade mycket mer. Hon berättar att en vikarie fick betalt för sex timmar för ett jobb som Naznet skulle göra på fyra timmar. Att hon i de banklokaler hon jobbade skulle hinna städa åtta toaletter, byta pappershanddukar och toapapper på sin halvtid.

Hon berättar också att hon blev stressad, slutade få mens, fick blödningar, blev sjukskriven och att hon efter sjukskrivningen bytte arbetsplats och arbetsledare och fick ännu fler lokaler och toaletter att städa.

Naznet ringde chefen och bad om hjälp. Därefter fick hon ett sms från arbetsledaren som meddelade: »Kom inte. Vi har en vikarie.«

– Vill du att vi ska försöka få din arbetsgivare att betala för alla de timmar du arbetade? Har du skrivit upp timmarna? frågar Annette Johansson. Fastighetsanställdas förbund kan gå in och titta på det.

Hon säger också att arbetsgivaren inte får säga upp en person om inte denne har gjort något fel.

Volontär vill se resultaten

Det finns ett schema för när de olika fackförbunden ska bemanna centret och de som kommer till centret ska ha genomgått en kortare utbildning.

Men omsättningen på de fackliga företrädarna är stor. Några är där för första gången och alla har inte gått utbildningen.

Den som nästan alltid är på plats är Yacine Asmani. Han är navet som verksamheten kretsar kring och det är han som kan svara på allehanda frågor om uppehållstillstånd, asylprövning och de nya reglerna för arbetskraftsinvandring. Han får inget betalt för sitt arbete, utan jobbar som volontär.

Själv är Yacine Asmani missnöjd med att han inte får någon återkoppling från de ombudsmän och förtroendevalda som avlöser varandra på centret. Han vill veta vad som händer med ärendena, inte minst för att kunna ge de papperslösa något svar när de kommer tillbaka till honom.

– Det räcker inte att man bara sitter här en kväll. Jag vill se resultatet, säger han.

Sten-Erik Johansson har svårt att förstå kritiken:

– Visst, det finns alltid skavanker, men jag tycker att det mesta fungerar bra. Det här är helt oplöjd mark och vi har bara hållit på en kort tid.

Lönen upp från 30 till 35 kronor

Muhammed från Bangladesh berättar att han har jobbat som städare, som målare och med olika flyttjobb. Nu arbetar han fem timmar om dagen, fem dagar i veckan, i en livsmedelsaffär. Där gör han allt: säljer varor, städar, packar upp. I september fick han löneökning. Från 30 till 35 kronor i timmen. Det blir ungefär 3 700 kronor i månaden.

– Hur klarar du dig? undrar jag.

– Det är svårt, svarar Muhammed.

Han delar en lägenhet med fem kompisar. Hyran är 5 000 kronor i månaden. Därtill kommer el, telefon och SL-kortet som han måste ha för att åka till jobbet.

Ibland får han ekonomisk hjälp från Asylkommittén eller Röda Korset.

Den här kvällen, en måndag i slutet av januari, finns Claudio Estrada från Handelsanställdas förbund på plats. Han säger att minimilönen i branschen är 97 kronor i timmen. Men Muhammed vill inte ha hans hjälp. Han är rädd för att förlora jobbet.

– Vad åt du till middag i går kväll? frågar jag.

– Jag gick till en indisk restaurang och fick mat. Gammal mat. De brukar ge oss det, säger Muhammed.

Information om asylregler

Till centret kommer också papperslösa och asylsökande för att få information. Intresset för nya regler om arbetstillstånd för asylsökande är stort. Förutsättningen är att man redan har ett arbete.

Andra är där ändå – kanske bara för att få en stunds sällskap.

Dmitrij är 22 år. Han har inget arbete och studerar inte. Som papperslös kan han inte få någon examen.

– Jag tror att jag är rysk medborgare. Men jag kan inte ansöka om ett ryskt pass. Jag har inte gjort militärtjänst och betraktas därför som desertör av ryska myndigheter.

Dmitrij har vuxit upp i Ryssland och i Lettland. Som en del av den ryska minoriteten i Lettland fick han utstå mycket aggressioner, berättar han. Han och hans mamma kom till Sverige när Dmitrij var 17 år. Mamman gifte sig med en svensk man och fick uppehållstillstånd.

Men det fick inte Dmitrij. Han hade hunnit bli myndig.

– Jag har jobbat lite på en restaurang, men det har jag slutat med. Jag är rädd för att bli hämtad av polisen. De sista två åren har jag nästan bara suttit hemma.

Dmitrij bor hos kompisar. Varje onsdag demonstrerar han tillsammans med andra papperslösa på Mynttorget i Stockholm.

Vill att facket tar mer ansvar

Yacine Asmani har trots sin kritik inte några planer på att lämna verksamheten vid centret. Men han hoppas att fackförbunden ska ta mer ansvar för arbetet i centret än vad de gör i dag.

– Förbunden måste utse kontaktpersoner som är engagerade och som följer upp sina ärenden.

Han säger att hans synpunkter tagits emot positivt av styrelsen och att han hoppas att arbetet får en bättre struktur med den nya styrelse som utses vid årsmötet i mars.

– Jag brinner för att det här ska funka, säger han.