"Här finns det bara förlorare"

Regeringens ambition är tydlig: Statliga jobb ska flytta från Stockholm till andra delar av landet. I flera omgångar har omlokaliseringarna presenterats: Fastighetsmäklarinspektionen till Karlstad, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor till Växjö, Strålsäkerhetsmyndigheten till Katrineholm, för att nämna några.

På en pressträff i Malmö 22 januari slog statsminister Stefan Löfven återigen fast regeringens ståndpunkt:

– Ingen del ska känna sig övergiven av staten. Det är slut på förra regeringens Stockholmsfixering.

Ännu en gång presenterades en lista på statliga jobb som ska omlokaliseras. Denna gång fanns Swedac på listan. En myndighet som arbetar med ackreditering – kvalitetssäkring – av varor och tjänster.

Som på de andra myndigheterna som står inför en flytt väcker beslutet om omlokalisering många frågor hos medarbetarna.

–  Välkommen!

Dick Nummelin öppnar entrén till Swedacs ljusa lokaler i Alvik i Stockholm. Han kallar sig själv lite skämtsamt nyanställd, trots över tio år på jobbet.

– Det finns alltid något nytt att lära sig, förtydligar han.

Swedac är fullt av veteraner som är starkt specialiserade på just sitt område. Med varje person som slutar i samband med omlokaliseringen försvinner en brunn fylld med kompetens.

– Här finns det bara förlorare, säger Dick Nummelin senare, när han står i sitt rum.

På väggen sitter en affisch med äldre flygplansmodeller. Hans väg in på Swedac gick via en tidigare omlokalisering av militärens helikopterverksamhet.

Dick Nummelin förklarar vad han menar med förlorare:

– Alla kommer inte att flytta med till Borås. De som blir kvar i verksamheten får en extra tung arbetsbörda. De andra, som stannar i Stockholm, måste finna ny sysselsättning. Alla är förlorare.

Frågan är om inte staten måste räknas in i gruppen förlorare. Riksrevisionen har i analyser av tidigare omlokaliseringar beräknat att varje utflyttat statligt jobb kostat över en miljon kronor. Det lokala facket bedömer att Swedacs flytt kommer att kosta 40 till 50 miljoner kronor.

De pengarna finns inte i myndighetens budget.

– Och det kommer dessutom att ta fyra till fem år innan myndigheten är på banan igen. Det är erfarenheten av tidigare omlokaliseringar.

Dick Nummelin är STs vice avdelningsordförande på myndigheten, och den högsta fackliga företrädaren på filialkontoret i Stockholm. Huvuddelen av Swedacs verksamhet sköts från Borås, dit Stockholmskontorets tjänster ska flytta.

Som förtroendevald fick han kännedom om regeringens beslut någon dag i förväg, mot tystnadslöfte. Han förstod att beslutet skulle väcka känslor när det blev offentligt. Det första han gjorde var därför att boka ett sammanträdesrum dit ST-medlemmarna kunde dra sig tillbaka för fortsatta diskussioner och reflektioner när det officiella beskedet hade lämnats.

– Min plan var att samla medlemmarna så fort som möjligt efter beskedet. Jag vet att ett sådant här besked tar flera dagar att sjunka in. Man upplever olika faser. Först kommer förnekelsefasen, sedan funderingar. Vad kan jag göra? Vad händer med mig?

Olga Caratier och Valentina Valestany jobbar på en liten, starkt specialiserad avdelning, där de bland annat kontrollerar att kattfoten – den klassiska stämplingen av äkta guldföremål – används på rätt sätt av branschen.

Liksom övriga anställda i Stockholm fick de ett mejl från generaldirektören där de kallades till ett möte måndagen den 22 januari. Budskapet i mejlet var att Swedac gick in i ett nytt verksamhetsår med nya utmaningar, men utflyttningen till Borås nämndes inte med ett ord.

– Vi var förvarnade om att en förändring var på gång. En person från Regeringskansliet skulle komma och tala om nya utmaningar. Skulle vi få en ny generaldirektör? Vi väntade oss vad som helst utom omlokalisering, minns Olga Caratier.

På mötet släpptes bomben. De fyrtio Stockholmstjänsterna skulle placeras i Borås. En tjänsteman från Regeringskansliet lämnade det tuffa beskedet. Flera av åhörarna uppfattade att Regeringskansliet förutsatte att alla skulle flytta med. Punkt, slut.

Budskapet skaver fortfarande i minnet hos flera anställda.

– Beskedet kom som en blixt från klar himmel, chockartat och väldigt oväntat, säger Valentina Valestany.

Nu måste de anställda ta ställning till den svåra frågan: Bryta upp från Stockholm och flytta med, eller stanna kvar och söka nytt jobb?

Peter Nyberg på avdelningen för fordon och kontroll, som bland annat ackrediterar anläggningar för bilprovning, blev till skillnad från flera av kollegerna inte speciellt överraskad av beskedet.

– Diskussionen om utlokalisering har funnits länge i staten. Swedac har sin huvudförvaltning i Borås. För verksamheten kan det vara bra om den ligger på ett enda ställe.

På hans avdelning arbetar fem personer i Stockholm och tretton i Borås. Ett skäl till att det finns ett filialkontor i Stockholm är att Swedac har ackreditering och annan verksamhet i hela landet. För dem som reser i Mälardalen och norrut är det enklare och mer tidsbesparande att utgå från Stockholm än från Borås.

Peter Nyberg har i dag ett individuellt avtal om distansarbete som gör att han kan sköta en del av kontorsgöromålen från hemmet i Eskilstuna.

– Vi är rätt många som har avtal om distansarbete, men de avtalen försvinner i samband med omlokaliseringen. Myndigheten får inte ha kvar någon smygetablering i Stockholmsområdet, har Regeringskansliet förklarat. Den ska flytta.

Ofta har Peter Nyberg fyra resdagar per vecka.

– Det känns så där att flytta till Borås för att bara vara där en enda dag i veckan. Eller kanske rättare sagt – att flytta ned för att inte vara där.

Varken han, Olga Caratier eller Valentina Valestany har bestämt om de ska följa med till Borås eller inte. Skyddsombudet Håkan Pettersson har fått betydligt mer att göra efter regeringsbeslutet. En viktig uppgift är nu att stödja oroliga arbetskamrater.

– För egen personlig del känner jag ingen oro. Mitt beslut är klart. Jag flyttar inte!

Håkan Pettersson är 62 år och för honom finns flera alternativ. Ett är att gå i tidig pension, ett annat att utnyttja Trygghetsstiftelsens omställningsprogram eller att få en övergångslösning av arbetsgivaren.

– Som skyddsombud får jag lättare att hjälpa mina arbetskamrater när jag inte behöver fundera på hur jag själv ska göra. Nu försöker jag hålla koll på hur arbetskamraterna mår och hålla ett öga på dem som inte säger så mycket. Jag har jobbat här så pass länge att jag känner de flesta och vet hur de normalt uppför sig.

I skyddsorganisationen har man gjort en riskbedömning av regeringsbeslutets effekter. En beskrivning av processen för omlokaliseringen finns också. Där beskrivs varje steg till ett nytt jobb i Borås eller till uppsägningen för dem som inte flyttar med.

Nu är en viktig förhandling avslutad. Arbetsgivaren har bestämt datum för när omlokaliseringen ska vara klar och Stockholmskontoret stängt.

– Flytten ska vara genomförd sista april 2019. Vi i facket lyckades flytta fram datumet några månader, säger Dick Nummelin, som inte är helt nöjd med beslutet.

Slutdatumet är satt nästan ett år tidigare än vad regeringen angett som sista datum.

– En alltför utdragen process kostar mer för arbetsgivaren, konstaterar han.

Arbetsgivaren är intresserad av en snabb omställning och tidiga besked från dem som inte vill flytta med för att kunna fylla eventuella vakanser.

De som säger nej till arbete i Borås blir så småningom uppsagda på grund av arbetsbrist.

För STs förtroendevalda är förhandlingarna inte helt enkla. De ska ta hänsyn till medlemmar i både Stockholm och Borås. En alltför utdragen process i Stockholm kan drabba arbetskamraterna i Borås i form av ökad arbetsbörda om många tjänster står vakanta.

– Men i grund och botten är detta Swedacs problem. Vi vet att arbetsgivaren bestämmer i slutänden, säger Dick Nummelin.

Bland personalen finns en försiktig kritik av omlokaliseringen, även om ingen av dem som uttalar sig sågar regeringens ambitioner om statlig närvaro i hela landet.

– Egentligen vet vi inte varför just vi ska flytta. Om jag är cynisk säger jag att politikerna gör det här för att få fler röster i valurnorna. Det här kostar sjukt mycket pengar under den korta period som omlokaliseringen ska genomföras, säger Håkan Pettersson, och tillägger:

– Jag har inget emot att staten flyttar jobb från Stockholmsområdet, men det måste göras med vett och sans.

Valentina Valestany tycker att beslutet är illa genomtänkt.

– Vilka konsekvenser uppstår för verksamheten och varje individ? Vi vet inte heller vilka prioriteringar som regeringen har gjort, säger hon.

Även Olga Caratier ser svagheter i beslutet:

– Det känns trist att de tänker på oss som ett kryss på pappret i stället för att se på vad vi gör. I våras var vi på ett ST-seminarium om omlokaliseringar där bland andra Statskontoret deltog. Det finns inget som är positivt med omlokalisering.

Inte bara Statskontoret, utan även Riksrevisionen, har granskat effekterna när statliga myndigheter flyttar ut i landet.

– Regeringen har rapporterna och ändå gör den så här. Det klart att jag känner besvikelse. Jag tycker att de kan lägga pengar på något annat, på unga, på gamla, på pensioner, ja, på vad som helst som kan göra mer nytta, säger Olga Caratier.

Just för Swedacs del kan flytten också innebära en risk för minskade intäkter. Över 85 procent av myndighetsutövningen finansieras av avgifter. Det är första gången en myndighet som huvudsakligen är avgiftsfinansierad blir föremål för en omlokalisering.

Men regeringen kommer inte att ändra sig, det är hela personalen medveten om. Energin måste i stället läggas på de personliga funderingarna kring flyttalternativet.

Arbetsgivarens huvudbry är därför hur de Stockholmsanställda ska lockas till Borås.

– Vi vill helst att alla flyttar med, men har lärt oss av andra myndigheters omlokaliseringar att inte många flyttar från Stockholm till andra landsändar, säger Merih Malmqvist-Nilsson, ställföreträdande generaldirektör.

När medarbetaren själv har funderat över sitt intresse av att flytta med eller inte följer en dialog med arbetsgivaren. I nästa steg ska den anställde fatta ett bindande beslut. De som väljer att stanna i Stockholm kommer att sägas upp på grund av arbetsbrist.

Men Merih Malmqvist-Nilsson talar också om alla parametrar som arbetsgivaren behöver arbeta med. De som väljer Borås kan få flytthjälp och reskostnader betalda. De som tackar nej får förlängd uppsägningstid och stöd av Trygghetsstiftelsen.

Ett alternativt val är att fortsätta jobba för Swedac som egen företagare, säger Merih Malmqvist-Nilsson:

– Vi anlitar i dag en hel del externa experter, som är skickliga inom sina specifika teknikområden. Det finns naturligtvis möjlighet för våra egna anställda att arbeta som frilans och ha avtal med oss.

Även om fokus riktas mot de anställda i Stockholm, måste ledningen också ta hand om personalen i Borås.

– Verksamheten får inte äventyras. Vi kommer att gå in med dubbelbemanning på en hel del områden när vi fått de bindande besluten från personalen och vet vilka som vill sluta.

Just avgångarna är en stor osäkerhetsfaktor i planeringen. De som leder verksamheten kan inte veta exakt när en anställd lämnar sitt jobb – om personen stannar hela uppsägningstiden eller får ett nytt jobb och slutar snabbt.

– Om vi inte har rätt bemanning i Borås, riskerar de delar av arbetet som nu sköts från Stockholmskontoret att inte fungera. För att förebygga det måste vi redan nu börja med anställningar i Borås, säger Merih Malmqvist-Nilsson.

På Swedac kan problemet bli extra stort, förklarar hon, eftersom myndigheten är så pass beroende av individens kunskaper. Målet är att det ska ske en kompetensöverföring från personal i Stockholm till personal i Borås.

– Våra medarbetare är i de flesta fall nischade. Vi kanske har två–tre personer som har spjutspetskompetens på ett specifikt område. Det tar naturligtvis tid för en ny medarbetare att komma in i området, lära sig detaljerna och förstå hur allt fungerar.

Flera av de anställda i Stockholm håller dörren mot Borås öppen, som Valentina Valestany:

– Jag är ganska flexibel. Som jurist skulle jag kunna stanna i Stockholm, men det gäller också att ha ett jobb som man trivs med. Jag har jobbat här i 13 år. Både kolleger och arbetsuppgifter är jättetrevliga. Det skulle vara trist att förlora alla kontakter. Jag har trivts väldigt bra på Swedac under alla dessa år.

Hennes kollega Peter Nyberg har inte heller bestämt sig:

– Jag och min fru är rätt öppna inför omlokaliseringen. Vi har förhållandevis vuxna barn som inte bor hemma längre. Vi har flyttat tidigare, men ju äldre vi blir desto svårare är det att komma till rätta i en ny stad. Vi har gjort en riskbedömning och frågat oss: Vem har lättast att få ett nytt jobb? Jag eller min fru?

Olga Caratier konstaterar att det är omständligt att flytta till en ny ort.

– Jag kan tänka mig att flytta, kanske inte till Borås, men till en annan stad om det finns en bra skola till min dotter. Jag gillar det jag gör, vi trivs alla på vår lilla avdelning och vi har byggt upp verksamheten från scratch. Vi har skaffat bra relationer till branschorganisationer. Folk vet vilka vi är.

Vid kundträffar får hon numera frågan om hon och de andra kommer att vara kvar efter flytten till Borås.

– Kunderna vet att den kunskap och erfarenhet som vi har kan inte någon annan skaffa sig på några månader.

Dick Nummelin har varit med om en omlokalisering tidigare, när försvarets helikopterverksamhet omlokaliserades 2004. Han har goda erfarenheter av Trygghetsstiftelsen, som medverkade till hans anställning på Swedac, och tvekar inte att ta stöd därifrån igen.

– Nu är jag förvisso äldre, men meritförteckningen har inte blivit kortare. Det känns lite oroligt inför beslutet. Samtidigt vet jag vad Trygghetsstiftelsen går för.

Men ännu har han inte gjort sitt val.

– Av familjeskäl kan det vara svårt för mig att flytta med, men jag har inte tagit något definitivt beslut. Vi har fått inbjudan till dialoger med personalchefen. Innan jag bestämmer mig ska jag först lyssna till vad arbetsgivaren har att säga.